Linnéa Löfdahl

Att klappa en katt är bland det mest avkopplande som finns. Det reducerar stress och oro och förgyller vardagen.

Åren är en sorts kollektiv memoar, lika subjektiv som allmängiltig. Den sträcker sig från år 1941 - 2006 och vi får följa Annie Ernaux under uppväxten och sedermera vuxenlivet. Samtidigt zoomar hon ut och betraktar en nation i förändring - Frankrike blir alltmer sekulärt, kvinnors frigörelse träder fram i samhället och det kapitalistiska konsumtionssamhället breder ut sig i en allt högre hastighet.

.

Åren är en fantastiskt välskriven memoar. Jag fascineras över greppet Ernaux tar om Frankrikes historia från fyrtiotalet och framåt. Hon lyckas vara både personlig och allmän, samtidigt som hon beskriver sina egna erfarenheter lyfter hon blicken och ser på samhället ur ett helikopterperspektiv. Särskilt intressant tyckte jag att skildringen av kvinnorollens och konsumtionshetsen utveckling var.
Dessutom är Ernaux språk helt fantastiskt! Hon lyckas verkligen förmedla en bild av dåtidens samhälle till mig som aldrig upplevt det.
Däremot kände jag aldrig riktigt att läsningen lyfte, det var något som saknades, något jag inte riktigt kan sätta fingret på. ⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5).

Adele är sjutton år och bor med sin mamma och syster i ett höghusområde utanför Bologna när hon blir gravid. Fadern till barnet är kriminell och har åkt in på ungdomsfängelse. Adele måste nu ta ett beslut om barnets öde - ska hon behålla det eller adoptera bort det (och således ge barnet en möjlighet till ett bättre liv)?
Samtidigt får vi följa ett rikt men barnlöst par i Bologna. Deras relation är på väg att ta slut, men de bestämmer sig för att ge den en sista chans genom att ansöka om adoption.

.

Jag har tidigare läst Avallones succéroman Stål, vilken jag tyckte väldigt mycket om. Där livet är fullkomligt levde inte riktigt upp till mina höga förväntningar, men jag tycker fortfarande att den var väldigt läsvärd. Mina fellow Ferrante-fantaster skulle nog tycka om den och känna igen sig i miljöerna. Stora delar av boken utspelar sig hos den italienska arbetarklassen, och kontrasten till de mer välbärgade karaktärernas livssituation blir väldigt stor. Dessutom tyckte jag att skildringen av de starkt cementerade könsrollerna skildras på ett intressant sätt, kvinnoödena som målas upp är både lika och olika.
Däremot kändes persongalleriet i övrigt lite för stort då jag upplevde många av karaktärerna som platta, och jag hade även lite svårt att fastna för berättelsen.

En kreativ och avkopplande aktivitet! Du får själv designa din egen bujo och bestämma precis vad som är viktigt att få med. Väldigt roligt tycker jag!

.

Sandor Lester har en mycket enformig vardag. Han kliver på bussen om morgnarna, kliver av vid fabriken där han jobbar. Sin fritid tillbringar han tillsammans med Yolande, en kvinna som han egentligen inte tycker särskilt mycket om, och med sina drömmar om ett annat liv.
En dag bryts den alldagliga tillvaron av; när Line kommer in i Sandors liv. De kände varandra för många år sedan, och nu påminns Sandor om annan tid, i ett annat land.

.

Ágota Kristóf var en ungersk författare som levde större delen av sitt liv i Schweiz som landsflykting. Livet i exil är ett tema som förekommer i hennes författarskap, inte minst i I går. Skildringen av Sandors rotlöshet och ensamhet känns autentisk, det märks att hon har insyn i den erfarenheten.
Kristófs språk är helt magiskt. Hennes förmåga att gestalta de allra minsta detaljerna ur vardagen imponerar mig. Språk är ett framträdande inslag även i handlingen, iom Sandors drömmar om skrivande och författarskap. Trots att boken är väldigt tunn rymmer den mycket och är väldigt tung. Såväl teman som miljöer är mörka. Brutaliteten som präglade hennes trilogi bestående av Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen återfinns även i I går. Och precis som med min upplevelse av trilogin är det som om alla pusselbitar inte riktigt faller på plats för mig när jag läser I går, trots att läsupplevelsen på pappret är storslagen, och det hänger nog på mig snarare än boken. Kanske var mörkret i I går lite för kompakt för att tilltala mig. Med det sagt vill jag dock understryka att I går är en oerhört välskriven kortroman, i betyg får den ⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5)

Älskar Brita och Parisa! De pratar om och analyserar aktualiteter inom populärkultur såväl som samhälle. Litteratur, tv-serier och politik är bara några av ämnena de tar upp. Ständigt lika kloka och roliga, jag ser verkligen upp till den båda.

I Eden får vi följa Nita. Hon är femton år och bor i ett reservat för ursprungsbefolkningen - mittemellan en motorväg och urskogar. Till området flyttar jämnåriga Lucy, hennes närvaro bryter av tillvaron bland skogsskövlingar och försvunna kvinnor ur ursprungsbefolkningen, och för första gången på länge känner Nita inte längre en längtan bort.
Men en dag försvinner Lucy, och två år senare dyker hon upp under ett träd i skogen. Naken och sårad, och med en förlorad talförmåga. Nita börjar nysta i vad som kan ha hänt vännen, och sökandet leder henne in på en farlig väg, kantad av hämnd, kriminalitet och ritualer.

.

Jag kunde inte slita mig från Eden. Den är en bladvändare som trollbinder sin läsare. Stämningen är suggestiv och krypande, och frågetecknen är många. Märkliga saker händer i Nitas omgivning. Spår efter ritualer upptäcks i skogen och kvinnor från ursprungsbefolkningen försvinner utan ett spår, och utan att polisen bryr sig. Det ska dock sägas att mysteriet inte är det primära, istället är det Nita, hennes utveckling och hennes relationer till andra karaktärer som får stå i det främsta rummet. Under de skälvande månader då berättelsen utspelar sig står Nita på tröskeln till vuxenvärlden och tonårstiden är ett framträdande motiv. Systerskap och hämndlystenhet likaså. Ibland kände jag dock att tonårsskildringen blev lite platt.
Något jag tyckte var särskilt intressant med berättelsen var att Sabolo lyfte fram ursprungsbefolkningen, deras utsatthet och problem. Jag upplevde det som en respektfull skildring.
I betyg får Eden ⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5)

Vinternoveller innehåller tre noveller av den norska författaren Ingvild H. Rishøi. Den gemensamma nämnaren är att alla berättelser berör familjerelationer och människor som på ett eller annat sätt befinner sig i utkanten av samhället. Mer vill jag inte berätta.

.

Vinternoveller var en magisk, sagolik upplevelse! Rishøi har ett vackert och rättframt språk, med värme och stor respekt skildrar hon människor som drabbats av samhällets orättvisor. Karaktärerna som målas upp under läsningen är oförglömliga och komplexa, på få sidor lyckas Rishøi teckna fram berättelser och personer som känns mångbottnade och verkliga. Novellerna är osentimentala, men de kryper under skinnet och berör. Människoödena är drabbande och efter att jag slog igen boken har jag inte kunnat släppa dem.
De första två novellerna var väldigt starka, men den tredje golvade mig fullständigt. Jag vill verkligen rekommendera Vinternoveller, den är en ny favoritbok och får utan tvekan full pott! ❄️❄️❄️❄️❄️/5.

Min favoritpodcast alla kategorier! Tre genier ligger bakom denna succé. En av få poddar där en kan lyssna på varje avsnitt många gånger med stor behållning, och garva lika mycket varje gång.

På flodens botten är Kincaids debut. Den är en novellsamling med tio berättelser som alla utspelar sig i Kincaid hemtrakter. Hon är uppvuxen på Antigua, en ö som var en del av det brittiska imperiet. Precis som Kincaids författarskap i stort kretsar många av novellerna kring svåra mor-och-dotterrelationer.

.

Jag tycker väldigt mycket om det jag tidigare läst av Kincaid, och På flodens botten befäster verkligen hennes status som en av våra största författare i mina ögon. Kolonialism och familjerelationer är återkommande ämnen och återfinns även här. På flodens botten är en novellsamling som håller en genomgående hög kvalitet. Novellerna är drömska och lyriska, de känns unika. Språket är vackert men samtidigt ganska enkelt. I vanlig ordning är vissa av dem starkare än andra, samtidigt är lägstanivån väldigt hög. En berättelse som verkligen etsat sig fast i mitt minne är titelnovellen, På flodens botten.
⭐️⭐️⭐️+(3,5/5).