Mimmi

Kärleken är andra delen i serien om Ellen, och i denna får vi även följa Alva och hennes väninna Gabriella. Jag gillade första delen otroligt mycket och tyckte den var riktigt spännande – en bra start för en serie – men denna är snäppet bättre. Jag dras med i Ellens, Alvas och Gabriellas liv och allting som händer att sidorna bara flyger fram, och plötsligt är det slut. Och det är än med spännande nu än det var i första boken.

Jag gillar kontrasterna mellan de olika klasserna, Gabriella som vill gifta sig med sin Oskar och börja skaffa familj, samtidigt som jag tokgillar Ellen och hennes kompanjoners kamp för att bryta sig fria från normen. Samtidigt finns Jonas där och pockar på Ellens uppmärksamhet, och säger att han kan vänta på henne så länge hon önskar, men vill samtidigt gifta sig med henne, slå sig till ro och bilda familj. Men vill Ellen det? Eller vill hon hellre ha Carl, doktoranden med de mörka ögonen som alltid råkar dyka upp när hon minst anar det?

Det ska bli oerhört intressant att läsa tredje delen när den kommer ut, för mer spännande än så här kan det inte bli!

Simona har länge varit min absoluta favoritförfattare. Jag har läst alla böcker hon gett ut, och hon har inte gjort mig besviken. Inte denna gången heller. Jag gillar berättelsen om Dessie och Sam så mycket, att när jag väl läst sista sidan och slår igen boken känns det tomt utan dem. Det blir ett tomrum och till en början vet jag inte riktigt hur jag ska göra utan dem. Helt klart har levt mig in i berättelsen på ett sätt som inte händer med många böcker.

Jag gillar också att kvinnor får ta plats i Simonas böcker. Det blir platt och tråkigt när kvinnorna alltid får vara ett snäpp bakom männen, som tar den ledande rollen, och därför känner jag extra mycket för författarens böcker. Jag gillade också att få bekanta mig mer med livvakts yrket, för det är något jag inte vet så mycket om. Det slog mig mer än en gång, även om jag mycket väl vet om det, att de faktiskt offrar sina liv för att någon annan. Det är väldigt modigt av dem.

Bergtagen är första delen i vad som ska bli en trilogi, och jag måste säga att man kan nog inte börja en sådan på bättre sätt. Spänningen finns där redan i första kapitlet, och byggs på allt eftersom man tar sig igenom boken. Innan jag ens är halvvägs igenom kan jag inte lägga ifrån mig den. Det är så spännande och mystiskt och jag måste få veta vad som händer, måste få veta lite mer för att kanske klura ut vad som faktiskt gömmer sig i skogen.

Det är otroligt välskrivet och det märks att det inte är första gången författaren skriver inom denna genre. Dock saknar jag lite mer av de element som jag själv kopplar till en fantasy, men de kanske kommer mer i nästa bok. För jag kommer absolut läsa nästa del. Jag måste veta hur det går.

Om man ska jämföra denna med en annan bok, så påminner den om Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Dem tyckte jag också väldigt mycket om och hade svårt att lägga ifrån mig, och den innehåller också karaktärer som man lätt kan ta åt sig och kanske till och med knyta an till.

Nu ser jag verkligen fram emot våren!

Kalla, vita vinternätter är tredje boken om Cilla Storm, och tar vid inte långt efter den andra boken slutar. Det är några dagar innan jul, och Cilla sak tillsammans med sina vänner fira jul i en stuga i Idre fjäll. Samtidigt får vi följa Sebbes korta tid som personlig assistent hos familjen Niemi. Som alltid är det en spännande historia som växer fram. Denna gången är den också kryddad med julkänsla.

Jag gillar boken, men känner att den är lite kort. Jag hade gärna velat att den var lite längre så att historien fick broderas ut mer. Den känns nästan lite avhuggen nu. Trots detta är detta en jättebra bok och jag ser fram emot nästa del om Cilla Storm.

Deckardrottningen - En författare i motvind är första delen i Olséni & Hansens senaste serie, Deckardrottningen. Vi får lära känna Boel Rask och hennes man Erland. Jag gillar genast båda två. Att Boel jobbar på bibliotek är ett plus, hemmamiljö är alltid bra! Erland är dock den jag gillar mest redan från start. När han sedan börjar snurra till saker gillar jag honom bara mer! Eftersom det är Olséni & Hansen förstår man att det inte kan gå bra hela vägen - det kommer till slut att gå åt skogen.

Boel och Erlands hemstad i Skåne, som är helt fiktiv, är väldigt lätt att bli förälskad i. Det är en typisk småstad där alla känner alla och där alla hjälper varandra. Att de sedan är kända för sina vildsvin är en helt annan sak. Till en början förstår jag inte riktigt varför författarna valt just vildsvin, men efter några sidor känner jag att de inte kunnat välja ett bättre djur.

Jag ser mycket fram emot att läsa kommande delar i denna serie - för detta gillade jag riktigt mycket!

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden är tredje och, som det verkar, sista boken om Polly. Det närmar sig jul och Polly har mer att göra än någonsin. Hon försöker balansera allting, men till slut går det inte och allting kraschar.

Jag hade förväntat mig en mysig liten julhistoria som skulle få mig att känna den där rätta känslan och vilja läsa fortsätta plöja julböcker. Tyvärr infinner sig inte den känslan för mig. Det är en otroligt fin historia som utspelar sig och jag blir absolut berörd av den ett flertal gånger, men jag saknar som sagt känslan.

Trots det är ju ändå detta Jenny Colgan, så när jag väl slår ihop boken är jag trots allt nöjd. Och känner mig lite taggad på att plocka upp nästa julroman.

Tillbaka till den lilla ön i havet är andra delen i serien om Flora och hennes familj. Första boken blev jag lite besviken på, och det kändes som att denna aldrig skulle bli läst. Så istället provade jag att lyssna på boken – och det gick mycket bättre. Boken flöt på på ett helt annat sätt mot vad det skulle göra om jag läste den själv.

Jag gillar också denna andra del mycket mer än den första. Det är feelgood, men det är också spännande och sorgligt. Utan att jag förväntade mig det, blir boken en bladvändare och jag vill bara läsa mer och mer. Ett kapitel till. Två kapitel till. Jag kommer på mig själv med att sysselsätta mig med saker, där jag samtidigt kan lyssna på boken bara för att jag vill veta mer.

Det känns tomt när boken är slut och jag inte får lyssna mer. Jag har fått följa Flora och hennes familj och vänner så länge, att det känns konstigt att inte få göra det mer. Det är nästan så att jag vill plocka upp nästa del i serien, men vill ändå hålla mig med den lite till.

Fula tjejer är en bok jag tycker alla borde läsa. Den är så rak och ärlig och behandlar någonting som händer varje dag, överallt. I tider med mobiler och sociala medier är det självklart för många att man kan lägga ut vad som helt,  helt utan folks tillåtelse och inte en tanke på hur offret känner och tänker.

Detta skulle kunna hända på vilken skola som helst, och man känner själv igen sig i handlingen, i tjejernas reaktioner och känslor. Trots detta gillar jag ett det feminismen får ta sådan stor plats i boken också. Att tjejerna till slut inte låter sig tryckas ner av personen som skapat kontot, utan att de tillsammans bestämmer sig för att ta reda på vem det är och stoppa personen.

Det tog mig ungefär en dag att läsa ut den här boken, vilket inte är konstigt alls. När du väl plockat upp boken är den svår att lägga ifrån sig. Du kommer vilja fortsätta läsa, sida efter sida, för att ta reda på vem på skolan som, utan en tanke, har gjort en sådan avskyvärd handling.

Brevet är första boken av författaren som jag läser, men efter denna måste jag läsa mer som hon skrivit.

Boken är uppdelad på tre delar, och författaren hoppar mellan två olika tider. Dels får vi stifta bekantskap med Tina, men också med Chrissie och Billy. Detta är verkligen en bok för mig, för jag gillar när författaren hoppar mellan olika tider och sedan väver samman dem – om författaren lyckats göra det snyggt vill säga. I Brevet lyckas Kathryn Hughes suveränt.

Tina är den vi först får följa och jag lider med henne redan från början. Att hon bor tillsammans med en våldsam make, och inte riktigt ser det själv, trots att hennes vänner försöker hjälpa henne flera gånger. Jag förstår att det inte kan vara lätt, och att hon egentligen förstår vad som händer och därför vill ta sig därifrån, men att hon samtidigt inte vill lämna för att de faktiskt är gifta och för att hon älskar honom. Jag gillar att hon till slut är så pass stark att hon att hon måste lämna sin man – även om det inte varar länge.

Chrissies och Billys relation är egentligen ganska kortlivad i boken, även om de kämpar länge för att få vara med varandra, så jag har lite svårt att ta till mig den. Dock gillar jag de delarna mest i boken, förutom när författaren väver ihop de två förloppen till ett. Då är det svårt att lägga ifrån sig boken, för jag vill hela tiden veta hur det går.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att boken är ganska lättläst för en van läsare, med en fångande historia som det är svårt att lägga ifrån sig.

Livräddaren är sjätte delen i serien Mord i Falsterbo. Jag vet att jag i recension för föregående del sa att den var den bästa hittills i serien. Men efter att jag läst klart denna måste jag ändra mig och säga att denna är den bästa i serien. I denna boken har Mårten fått ta ännu lite mer ansvar, vilket passar honom väldigt bra – även om han lyckas klanta till det några gånger på sitt alldeles speciella sätt.

Jag gillar boken från pärm till pärm och tycker att även denna är otroligt välskriven. Författarna har verkligen gjort ett bra jobb med att skriva en pusseldeckare, samtidigt som man lyckats stoppa in en hel del humor. Inte i någon av böckerna har jag lyckats ta reda på vilken som gjort det, utan det har alltid varit en överraskning på slutet.

Jag hoppas verkligen att det kommer en till, sjunde del i denna serie. Jag gillar den enormt mycket, och den har hjälpt mig nu när min läsning varit i en svacka under en period. Det kommer kännas tomt utan Egon, Mårten och alla de andra på i Falsterbo.