Dhana Deshnoor

Yens Wahlgrens bok ”Liftarens parlör till galaxen” (Volante förlag, 2019) är en tankeväckande och kunnig bok om språk som inte finns, skrivet på ett rappt och delvis humoristiskt språk. Här får vi lära oss om bakgrunden och tillkomsten av språk som figurerar i Star Wars, Star Trek, Midgård och Sagan om Is och Eld. Påhittade språk är inget nytt och Wahlgren guidar oss kunnit genom de konstruerade språkens historia.

Det krävs verkligen en hel del för att konstruera ett nytt språk från grunden! Vi får möta sådana som lyckats med det och sådana som det inte gått lika bra för och sådana som aldrig velat skapa ett nytt språk utan bara ha det som rekvisita i film, tv-serier och böcker - men som senare ändå har utvecklats vidare.


Att tala alviska, valyriska, klingonska - ja, det finns männsikor som gör det flytande! De har alltså lärt sig ett språk som ingen utom de "nördigaste" talar och förstår. Då är man verkligen ett stort fan! Jag tycker det är fascinerande.

Tolkien har förstås ett eget kapitel, men med tanke på den revolution han orsakade både i språkkonstrultion och skapandet av en ny genre - fantasy - så är det inte så konstigt. Redan som mycket liten var Tolkien fängslad av språk och som 4-åring började han lära sig ett antal språk och sedan fortsatte det. Upphovet till Härskarringen-trilogin var inte världsbygget utan språkbyggandet.

Tolkien lärde sig otroligt många språk; en del talande han flytande, andra kunde han hjälpligt förstå. Exempelvis så lärde han sig tillräckligt mycket svenska för att dissa den svenska översättningen av Härskarringen.

Yens Wahlgren är skrivit en bok som man kan läsa från pärm till pärm, men även återkomma till när man vill veta mer om ett visst språk. Alla ni fantasy-fans och språkfantaster, alla ni Star Wars-förälskade och GoT-trogna, läs denna bok!

Den här Wallander-boken är annorlunda gentemot de andra. Här får vi en tillbakablick på Wallanders liv som polis och hur han formades till den han är i de senare böckerna. I fyra berättelser - inte noveller - får vi stämma möte med Wallander. I den första är han en nybakad polis, sedan får vi följa honom ca 20 år framåt i olika fall som han ansvarar för; en grannes dödsfall som kanske inte var självmord, en mystisk man som dör helt plötsligt i en taxi, en brrutalt mördad fotograf, samt titelberättelsen som kommer sist och handlar om ett störtat plan samt två innebrända äldre kvinnor.

Som vanligt briljerar Mankell, hans Kurt Wallander-böcker är ju också hans mest populära. Men jag förstår inte riktigt upplägget. Varför 4 mordfall? Baksidestexten är förvirrande för den visar på inget sätt att det handlar om olika fall, så när man börjar läsa och upptäcker att det inte alls handlar om plan och mordbränder så tänker man att detta på något sätt ändå hänger ihop och att man i slutet får reda på hur. Sedan kommer en ny berättelse och man undrar hur även denna ska höra ihop med den andra, osv.

Nej, jag tror inte berättelserna hänger ihop på något annat sätt än att de visar hur Wallander har formats till den polis han är i de senare böckerna. Hade detta stått i baksidestexten hade förvirring kunnat avhjälpas.

Jag tycker att författaren lyckats med karaktärerna och Stella gillar jag riktigt skarpt! Hon är så politiskt inkorrekt man kan vara och det känns befriande med någon som vandrar utanför åsiktskorridoren. Nog kanske det har att göra med Stellas inre sår, att de har gjort henne cyniskt, men jag är ändå inte helt säker på det. Jag vill gärna tro att hon är en rebell - i uniform!

Storyn är bra berättad och upplösningen kommer inte förrän de sista sidorna, så man sitter på helspänn hela boken igenom. Precis som det ska vara med en bra deckare!

Breven från ön skriven av Jessica Brockmole (Bazar förlag, 2016) är en brevroman. Det handlar om två kvinnor, mor och dotter, som älskar varsin man, men skiljs åt av första respektive andra världskriget. Genom deras respektive brevväxling får man följa hur kärleken spirar och fördjupas, men också hur krigen försvårar kärleken, ja, to m hindrar den. Hur långt är man beredd att gå för kärleken? Vad kan tillåtas i kärlekens namn? Kan kärlek ändra moraliska ramar? Ändra förutsättningarna för livet?

Detta är Brockmoles debutroman - och vilken debut sen! Början var lite långtråkig, men boken tog sig ganska snabbt. Miljö- och personbeskrivningarna kändes trovärdiga och realistiska. Läs den!

Nora Seed är intelligent och rätt så söt, men ingenting verkar lyckas i hennes liv. Hon har konstant dåligt samvete över saker och ting som hon ångrar. När hon blir uppsagd från jobbet och hennes katt dör samtidigt blir det droppen, och hon tar en massa tabletter för att få slut på det eländiga livet som hon lever. Fast Nora dör inte, hon hamnar mellan liv och död - i Midnattsbiblioteket. Där finns alla Noras olika möjliga liv uppställt i form av böcker och hon har möjligheten att gå tillbaka och se hur livet skulle ha gestaltat sig om hon valt annorlunda. Men är gräset verkligen grönare på andra sidan staketet? Finns det överhuvudtaget ett perfekt och lyckligt liv? Vad menas egentligen med att leva i harmoni med sig själv?

Jag älskar den här boken! Den är så full av livsvisdom, men det blir aldrig för pretensiöst. Haig har en förmåga att skriva om stora och djupa saker på ett jordnära men inte simpelt sätt. Det är verkligen inte någon feel-good roman, men man känner sig bättre efter att ha läst den, man känner sig upplyft, lättad, fri.

Boken är otroligt lätt att komma in i, man kastas in i handlingen på en gång. Karaktärerna känns genuina, storyn trovärdig och den allmänna stämningen i boken är...harmonisk eller hur jag ska uttrycka det. Förmodligen beror detta på att i centrum står böcker, litteratur och läsande, men också vikten av att få vara sig själv, att få ta plats. Mordkonsulten är en enda stor hyllning till hela deckargenren och en utomordentlig sådan!

Martial och Liane är vackra och framgångsrika. De har en 6-årig dotter som heter Sofa. Familjen bestämmer sig för att semestra på La Réunion i Indiska Oceanen. Ön tillhör samma ögrupp som den kanske mer kända ön Mauritius. Sol, bad och drinkar i skuggan. Allt är verkligen ett paradis - tills Liane försvinner på ett mystiskt sätt. Alla hennes kläder från rummet är borta och det är blodspår som tder på att hon inte försvunnit utan kamp. Martial blir genast misstänkt, vilket inte är så konstigt för han ljuger ju uppenbarligen om vad han har gjort och blånekar när han konfronteras med sina lögner. Så plötsligt försvinner Martial och tar dottern med sig. Detta bevisar ju att han är skyldig, för varför flyr han annars? Eller? Kanske saker och ting inte är som de ser ut. Men om Martial är oskyldig varför flyr han då?

Storyn i sig är jättebra och boken kunde ha varit så mycket bättre - men det är själva upplägget som förstör tycker jag. Att veta minut för minut vad som sker är bara störande för läsningen, som blir "avbruten" hela tiden. Handlingen drar ut på tiden och historien förlorar sig i en segdragen strid mot klockan. Upplägget att man får följa olika personer är helt okej och karaktärerna och miljön känns trovärdigt.

Hade jag inte haft så höga förväntningar, s

Leila Meacham har skrivit en episk roman över flera generationer, att jämföras med Borta med vinden och Törnfåglarna. Rosornas arv skrev hon sedan hon blivit pensionerad som gymnasielärare. Man lär känna tre familjer som hållit samman alltsedan de grundat en stad för många generationer sedan; Toliver, Warvick och DuMont. Romanen är inte bara en käreksroman utan även en roman om kvinnans roll i ett samhälle, om sammanhållningen i en mindre stad, om sociala band som tvingar in människor i en viss roll, etc. Boken rymmer både tårar och skratt, ilska och glädje.

Samantha Ellis har skrivit en underbar bok - Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket - om litteraturen och dess betydelse, dels i hennes eget liv, men också om hur litteraturen faktiskt påverkar ens liv, om man låter den göra det, om man öppnar sina ögon och ser det underliggande budskapet - eller ibland också - brist på budskap.

Att läsa denna bok var som att samtala med en god vän om böcker över en kopp kaffe. Boktips fick man också, även om jag läst de flesta böckerna, så var det några som jag inte läst. När jag får råd, dvs aldrig, ska jag köpa de böcker jag inte har. Läs den här boken!

Moggach debutroman är en lågmäld berättelse om vår samtid och vad tekniken kan åstadkomma i rätt och fel (beroende på vem man frågar) händer. Vi får se en situation från flera synvinklar och inser att det mesta inte är svart eller vitt. Även de mest upprörande saker kan ha vita inslag.

Detta är ingen actionfylld roman, utan en bok där spänningen byggs upp mer och mer ju längre fram man kommer i berättelsen och när man börjar förstå hur saker och ting hänger samman. Jag läste ut den på kort tid, så man kan nog säga att Moggachs debut är en riktigt bladvändare!