Mari Gadell

Även om handlingen inte utspelar sig i Italien så blir jag extremt sugen på att resa dit, besöka vingårdar och äta god mat. För vin och mat finns det gott om i den här boken, nästan så att det vattnas i munnen ibland.

Jag gillar även de lite trasiga människorna som vi får följa under berättelsens gång och hur de utvecklas.

Jag blir definitivt intresserad av Christoffers andra böcker.

Det här är en bok som jag verkligen kan rekommendera.
Jag tyckte mycket om boken och Britt-Marie är verkligen en karaktär som fastnar. Jag vet inte om jag skulle tycka så mycket om henne i verkliga livet, men här väcker hon så många känslor. Samtidigt som jag skrattar åt det hon gör/säger/tänker så förstår jag att det ligger mer bakom och jag gillar resan som både jag som läsare, men även Britt-Marie får göra.

Det här var en riktigt liten pärla till bok.
Jag tycker verkligen om den annorlunda miljön av en begravningsbyrå och persongalleriet är fullt av härliga karaktärer.

Jag förväntade mig så mycket av den här boken och som den levde upp till det, helt fantastisk!

Först och främst är den skriven på vers, och det är ett format som jag älskar och borde läsa mer av. Dessutom har författaren själv tävlat i poetry slam, vilket ger extra tyngd till formatet.

När man sedan läser boken och försöker hantera allt och ta till sig allt som händer så går det verkligen rakt in i både hjärta och hjärna.

Författaren tar sig an stora och djupa företeelser, såsom vikt/kroppsuppfattning, vem har rätt till din kropp, religion, relationer. Men det blir inte för jobbigt att läsa. Men främst av allt gillar jag resan fram till att hitta sin egen röst.

Xiomara är en person som jag skulle vilja vara kompis med och även ge en stor kram.

Under läsningens gång blir jag arg (främst på mamman, ibland på pappan), ledsen och glad (några tårar kommer mot slutet).

När jag efter att ha läst ut den och tänkte tillbaka på den så fick jag faktiskt rysningar.

Detta är Lina Areklews debutroman och hon gör det väldigt bra.

Det utspelar sig till största delen på Höga Kusten, mer specifikt på/omkring Ulvöarna. En miljö som jag tyckte verkade väldigt intressant och som jag gärna besöker i framtiden.

Jag gillar den här typen av spänningsroman där vi får följa olika spår, i det här fallet dåtiden och det som händer nu. En liten extra krydda är en av huvudpersonernas, Fredrik Fröding, upplevelser som tonåring när han förlorade sin familj i Estoniakatastrofen.

Jag försöker hela tiden klura ut hur det hela hänger ihop, men känner att jag ligger steget efter, vilket är bra för jag vill inte ha listat ut allt från början. Det är först mot slutet som jag börjar förstå allt och kan dra vissa slutsatser som sedan visar sig vara riktiga.

Det är väldigt skickligt skrivet, så att jag hela tiden tvivlar på Fredrik, på grund av hans problem med tabletter och alkohol, dessutom vet han själv inte alltid vad han har gjort.

En extremt spännande avslutning på trilogin.

Detta är riktigt bra svenska fantasy där samisk folktro får stå i fokus.

Huvudpersonen Àili gör en stor utveckling genom böckernas gång och det är roligt att se hur hon har förändrats utifrån det hon har fått vara med om.

Ett stort plus är de samiska traditionerna och religionen som genomsyrar hela berättelsen. Dessutom gillar jag att författaren tar upp allt det negativa och onda som samerna får utstå och att det inte slätas över.

Jag gillade första delen extremt mycket och den här fortsätter i stort sett där den slutade.

Jag upplever att den ibland har ett lite ojämnt tempo. Vissa passager så är det full fart och högt tempo och sedan händer nästan ingenting eller det är väldigt tråkigt det som händer.

Oavsett så tycker jag mycket om boken och att vi får fortsätta följa Karous och Akivas kamp för sina folks framtid. I båda böckerna är det väldigt intressant miljöer, först var det Prag och nu är det Marocko, och det är platser som normalt sett inte är i fokus i ungdomsböcker.

Karou är även en karaktär som man känner med och som man vill att det ska gå bra för.

Det här var en bok som jag verkligen inte kunde sluta läsa.

De allra största fördelarna med den är beskrivningarna, främst av träskmarkerna, som jag skulle vilja se med egna ögon, men även det lilla samhället Barkley Cove.

Jag lider verkligen med Kya rakt igenom boken, hur alla människor bara lämnar henne och inte bryr sig hur det går för henne, människor som säger sig älska henne, men också myndighetspersoner som borde jobba för hennes bästa.

Utav de två delarna som boken är indelad i så gillar jag den första bäst, men allting förklaras och byggs samman väldigt bra i andra delen. Däremot hade jag föredragit om inte det sista kapitlet hade varit med, eller i alla fall delar av det.

En mycket intressant berättelse om hur Kosta glasbruk byggs upp under 1700-talet och hur människor från samhällets alla olika delar påverkas av det. Vi får främst följa Sissel och hennes man som jobbar med bygget av glasbruket.

Jag lyssnade på ljudboken och dialekten ger verkligen en extra dimension till berättelsen.

Det märks även att författaren har gjort ett noggrant bakgrundsarbete för att få med allt.

Här drabbas man verkligen av alla känslor under läsningens gång.
Man får skratta högt, skämmas lite och gråta en skvätt.
Till och med politiken är väldigt spännande och intressant och ger ytterligare ett djup.
Men det allra bästa är ändå relationerna och framförallt den som utvecklas mellan Alex och Henry, men även mellan syskon, vänner, föräldrar och anställda.
McQuiston skriver på ett sätt som gör det väldigt lätt att läsa.