Det här är en vidrig bok att läsa. Det vi sett i media om hur familjerna behandlades av polis och myndigheter och vad de gått igenom är inte i nättheten av verkligheten. Det är bara en bråkdel. En bok som måste läsas hur än hemsk låsningen är. Jag vill rikta ett tack till familjerna som orkade gå igenom allt en gång till för att dela med sig av deras hemska historia. Det borde inte ha fått hända dem. Det gör så ont i mig att läsa vad det tvingats gå igenom av myndigheter och samtidigt blir jag så arg å deras vägnar.
Det här är den sanna historien om Jane och hennes liv tillsammans med sin 14 år äldre syvpappa. Fram till att hon är 4 år bor hon och hennes yngre bror på barnhem. Så får mamman tillbaka vårdnaden om henne. Brodern vill de inte ha. Han adopteras bort. Från första stund blir Jane utsatt för daglig misshandel och våldtäkter. I 17 års tid. Det är en läsning så får en att må illa och gråta. Hur i hela helvetet kunde de få tillbaka vårdnaden om henne och vilka fruktansvärda ynkryggar till socialarbetare som backade för styvpappans hot och till och med fick hennes journaler att försvinna spårlöst.
Willow är 26 år och den enda av de 4 syskonen som finns kvar hemma. De andra är någonstans ute i världen. Vem vet vart de är. Själv är hon bokstavligen fast hemma med deras mamma som har fått alzheimers. Vissa dagar vet hon inte ens vem Willow är. En kväll slogs hon ner med en stekpanna för att mamman trodde att hon var en inbrottstjuv. Men så en dag får Willow uppdraget att städa på Briarwood och där träffar hon den nördige Tom och allt förändras. Boken är en lättsam feelgood även om den belyser ett tungt ämne hur det är att leva med en förälder som har alzheimers. Ämnet behandlas med humor från både mor och dotter och de hittar sina metoder för att få det att fungera så bragder bara går. Små missöden blir det ju såklart ändå.
Det här är fortsättningen på Havets hundar. Det är en fördel om man har läst den först men det funkar nog att hoppa in i berättelsen ändå om man inte har läst den.
Dagar och Rhanis dotter Rindi har blivit kidnappad av slavhandlare och hon förs iväg söderut. Hon lyckas fly och där börjar hennes långa väg och kamp att ta sig hem igen.
När boken är slut så vill man ändå ha mera.
Det här är nog Veronicas bästa bok. Den leker hela tiden med ens fantasi. Släkten som har en fejd, förbjuden kärlek och hemligheter som kommer fram i dagen. Hemligheter som är generationer gamla. Men på slutet blir ändå allting äntligen rätt även om några personer får reda på att de inte är den de trott att de är.
En så underbar bok. Den bjuder på så mycket skratt trotts att den även belyser ett svårt ämne. Jag kan bara säga LÄS DEN!!!
Det här är första delen om de fyra bröderna Quinn. För ovanlighetens skull så är det männen som har huvudrollen i den här feelgooden. Riktigt bra.
För 14 år sedan mördades Sarahs syster och Sarah hittades vid kroppen och full av systerns blod. Hon minns tyvärr inget av det och de har aldrig lyckats att tafsat någon mördare.
Nu hittas flera kvinnor mördade med samma tecken på kroppen och alla har de en koppling till Sarah.
Är det samma mördare och är han kanske ute även efter Sarah?
En spänningsfylld bok som inte ger någon hint om mördaren för än på de sista sidorna. Precis som jag vill ha en bra deckare.
Tre kvinnor, en fastighetsmäklare, den andra influenser och den tredje högstadielärare, blir mammor för första gången ungefär samtidigt. Av en slump träffas de och blir med tiden bästa vänner. Boken tar upp det som man vanligtvis inte talar om. Hur trött man är, att man spricker från Ystad till Haparanda och att det gör så ont att gå på toa att man skriker rakt ut i flera månader, att bröstvårtorna är så såriga att du inte fixar att amma mer än någon minut. Och trotts att det är det bästa som har hänt en att få ett barn så är man så fruktansvärt trött att man bara vill slänga ut den skrikande ungen genom fönstret. Sexlusten är som bortblåst och svärmor frågar när planeras det för ett syskon då? Och du har just kommit hem från bb. Samtidigt att det en vilsam feelgoodbok om vänskap och gemensamhet.
Majken samlar strandfynd att pynta trädgården med. Vi grillplatsen hittar hon nått fint som hon gräver upp och placerar hemma i rabatten. När hennes man kommer hem så får han panik och ringer polisen som genast evakuerar bygden. Majken har grävt upp en mina.
Samtidigt efterlyser de sin granne Ossian som de inte sett till på flera dagar. Så värst försvunnen är han inte egentligen. Han har bara åkt iväg för att få en del svar på gamla hemligheter.
Många skratt får man även om där finns lite allvar.