Anna-Karin Dejehed

Tredje delen om Mona Schiller och Vargön heter Vinterströmmen och tar oss med på en resa med hemligheter från förr och ett brutalt styckmord i nutid. Mona är huvudpersonen med ett mörkt förflutet som till slut kommer ikapp henne. Vad är det för hemlighet Mona bär på? Vad hände egentligen med hennes exman? Även Monas inneboende Hedda brottas med sitt förflutna liksom Monas son, polisen Anton, som förutom att jaga den som är skyldig till styckmordet även försöker få ihop sitt privatliv. Det är inte spännande på keplerskt vis men för den delen inte heller långrandigt eller tråkigt. Det är lagom. Lagom mycket spänning, polisarbete, privatliv, miljöbeskrivning.. och korta kapitel är ju tacksamma att läsa och gör detta till en bladvändare ändå! Slutet skvallrar dessutom om en spännande fjärde del.

Jag har läst Jo Nesbøs Kungariket med stor behållning. Det är en historia som växer ju längre man kommer in i den och man engagerar sig i de människoöden som denna relationsroman handlar om. För även om det står thriller på framsidan skulle jag snarare vilja kalla den just en relationsroman. Vi möter bröderna Roy och Carl. Den förstnämnde och äldste bor kvar i lilla Os och driver en bensinstation medan den yngre brodern dragit till USA för studier. Plötsligt är Carl hemma igen och med sig har han sin vackra hustru Shannon. De har storslagna planer om ett högfjällshotell mitt i det lilla samhället och vill få med sig så många boende som möjligt som finansiärer. Men av olika anledningar ligger inte bröderna särskilt bra till hos övriga i Os. Det förflutna nystas upp och bit för bit läggs ett pussel som är dystert och destruktivt. Jo Nesbø gör detta så bra! Mer eller mindre varje kapitel avslutas med någon slags cliffhanger.. jag måste vidare för att få reda på vad som händer. Jag gillar att Carl får vara berättare i jag-form vilket skapar en särskild närvaro och jag vill honom väl. Trots att han kanske inte alltid har valt eller gjort rätt.. åtminstone inte tidigare i sitt liv. Men vad gör man inte för familjen? Tro nu inte att det i n t e dyker upp ett lik eller två.. för det gör det! Och trots att det inte är en klassisk polisroman med Harry Hole i spetsen så är det förbannat spännande ändå på sina håll! Och välskrivet. Målande och levande beskrivs både Os och dess invånare och jag ser dem framför mig. Jag tror att denna berättelse skulle göra sig väl på vita duken.

Alltså.. WOW! Vilken känslostorm! Vilken berg- och dalbana! Frida Boisen läser själv in sin självbiografiska roman och hon gör det med den äran. Det är utlämnande, ärligt, förfärligt, kärleksfullt, hoppingivande och dessutom en charmig nostalgitripp mitt upp i allt.
På självaste Mors dag väljer Fridas mamma att ta sitt eget liv och i sitt avsked skriver hon att det är Fridas fel. Vi får följa Fridas kamp efter denna fruktansvärda händelse och hon djupdyker i sin barndom och i sina föräldrars förflutna för att åtminstone försöka förstå.
En oerhört stark berättelse som jag tycker att alla borde läsa!

Wow! Vilken berättelse! Och vilket mod Ninni Schulman besitter som vågar dela den med oss. Utlämnande och ärligt om hennes liv som skoliospatient, deprimerad, utanför, osäker.. och kär. Maka, mor och dotter. Oerhört väldisponerat och gestaltat med värme och humor. LÄS!

En mycket fin debut av författaren som här berättar den delvis sanna berättelsen om sin syster Monica.
Monica träffar åtta år äldre Magnus och trots mammas förmaningar och ovilja inleder de ett förhållande.
Det är vackert och kärleksfullt men också kantat av bekymmer.. såsom Magnus mående och mammas ständiga oro och välmenande, som inte sällan kommer ut på fel sätt..
Lätt- och snabbläst men med stort och viktigt innehåll!

Lena Andersson är fenomenal på att förmedla människans tankar och funderingar. Kring stort som smått. Det är alltid fyllt av ångest, vemod och inte sällan vill man plocka fram skämskudden.
Dottern är fortsättningen på Sveas son, som främst handlade om Ragnar och hans fascination över det mätbara, det raka och det enkla. Folkhemmet.
Denna roman handlar till största del om Ragnars dotter Elsa som på många vis är olik sin far. Den har även underrubriken Folkhemmets upplösning.. och det är mer än folkhemmet som nog är i upplösning..
Lena Anderssons romaner är riktigt roliga och jag skrattar högt men det är väl så med igenkänning.. och trots humorn är det tungt att läsa. Och samtidigt så njutningsfullt! Svåra att beskriva.. men väl värda att läsas!

Jag fastnade inte riktigt för Anna Karolinas senaste roman Sjusiffrigt men böckerna om polisen Amanda Paller älskar jag. Denna nya serie handlar om en före detta polis, Ebba Tapper, och en försvarsadvokat vid namn Angela Köhler. De två kvinnornas vägar korsas och de arbetar ihop för att rentvå en man för mordet på sin syster. Han har somnat i sin systers knä och när han vaknar är hon mördad! Han har tagit droger och blir osäker på om det är han själv som har mördat henne. Det är korta kapitel, rapp dialog, välskrivet och oavbrutet spännande. Och slutet! Slutet! Jag följer gärna dessa två kvinnor i framtida böcker!

Jag blev inte riktigt lika förälskad i Henning och Lotten som jag blev i Utvandrarnas Karl Oskar och Kristina men det är ändå en roman som engagerar mig och som får mig nyfiken på fortsättningen. Efter att ha läst Utvandrarsviten kan jag sakna att följa barn och barnbarn och just det får vi som läsare göra här!
Henning kommer 1860 till Stockholm. Det är fattigt och smutsigt. Det är politik. Kärlek. Alkohol. Horeri. Hårt arbete. Vänskap. Stockholmsslang, dialekt och en historielektion. Som så många andra klassiker känns den, trots sin skildring av en typisk tidsanda, tidlös och kan läsas med behållning i alla tider. Ser fram emot nästa del!

Jag vann denna lilla pärla som jag precis läst själv. Då den vänder sig till lite äldre barn än mina egna på ett och två sparar jag den ett tag till dem. Men det gör jag så gärna! Och som så många andra barnböcker läser jag den även gärna för egen del.. för den vänder sig till oss vuxna också. Det är det som är charmen; att läsa tillsammans med barn och som vuxen förstå vissa delar som kanske inte barnen hänger med på.
Limpan är i badhuset och vill så gärna våga hoppa från trean! Så gärna att hon råkar säga att hon faktiskt gjort det.. och hur ska det gå när hon går till badhuset nästa gång och de andra förväntar sig att hon hoppar igen? Och hur ska Limpan kunna leva med sin lögn?
Intressant att se dels Limpan, dels Limpans kompis familj, i badhuset och hur olika klimatet inom en familj kan te sig.

Vargar förgiftas och obduceras. Man finner spår av människa. Uppgörelse mellan kriminella. Pengar och narkotika i mängder. En lönnmördare. Och så ett gäng helt vanliga människor som hamnar mitt i alltihop.
Åh! Jag vill läsa vidare. Jag vill ha mer. Mer av Hannah Wester och hennes trassliga liv. Mer av Haparanda som är staden hon bor och arbetar som polis i. Det är så häftigt att staden har fått sina egna kapitel och sin egna röst. Det är många röster och många livsöden att hålla reda på. Jag som fortfarande koncentrerar mig bäst på fysisk bok kommer ibland på mig själv med att inte riktigt hänga med i alla vändningar.. men det är mitt fel! Hans Rosenfeldt är en mycket skicklig berättare och det märks att han är van vid tv. Denna ser jag gärna filmatiserad. Eller? Så ofta jag blir besviken på riktigt bra krim som blir fesljummet i soffan.. hur som helst blir det en tvåa med Hannah och Haparanda! Det ser jag fram emot.