Anna-Karin Dejehed

Jag tycker väldigt mycket om Kristina Ohlssons författarskap och även om serien med Fredrika Bergman i spetsen är bra är böckerna om Martin Benner i mitt tycke strået vassare. Benner är advokat, snuskigt rik, bonusfar åt sin systerdotter då föräldrarna dött i en olycka och olyckligt kär i sin kollega. Mannen utan sorg är en novell med denne man i huvudrollen. Han försvarar en äkta man som verkar ha haft ihjäl sin fru men Benner är övertygad om mannens oskuld. Frågan är bara vem som egentligen gjorde det? Det är hårdkokt och påminner om gamla tv-deckare från det härliga 80-talet. Läs och njut!

Av årets deckardebutanter är detta den fjärde jag läser.. och jag är oerhört imponerad av allihop. Det sista livet. Blodsband. Feber. Och så Dödssynden. Den sistnämnda är en riktig fullträff! Så otroligt välskriven och spännande! Starka kvinnliga karaktärer och fint skildrad natur. En story som håller hela vägen och som bjuder på en och annan överraskning. Ett självmord som kanske inte är ett självmord, ett ovanligt brutalt mord, ett försvinnande och barn som far illa.. för att nämna några ingredienser i denna hårdkokta deckare. Två poliser med varsitt bagage utan att det blir för stereotypt. Det är rappt, grafiskt och filmiskt och för tankarna till Lars Keplers skrämmande böcker. Ser väldigt mycket fram emot nästa bok av Maria Grund!

Vilken fantastisk berättelse! Antar att den egentligen inte behöver någon närmare presentation.. för även om man inte läst den har man nog åtminstone hört talas om den. Om inte i litterär form så i filmatiserad.. för vem känner inte igen Karl Oskar. Jag tyar inte mer? Det är dialekt och det är ålderdomliga ord jag tvingas googla. Jag ler åt åkianismen och tycker att det är ett lustigt namn som hittats på för att benämna de religiösa anhängarna till Åke Svensson i Östergöl.. tills jag googlar även åkianer och inser att de funnits på riktigt. Det är fattigdom, horeri, vidskepelse, kärlek, sorg, religion, humor, relationer och hårt arbete. Boken är skriven 1949 och håller än. Jag är redan sugen på nästa del och funderar på hur jag skall övertyga framtida elever om att det ÄR en bra bok och inte bara en trist klassiker att bocka av.

Jag älskar Nessers sätt att skriva. Smart intrig, hur mycket humor som helst, massa gamla hederliga ord som luguber och diminutiv.. och överlag ett språk som flyter. Denna gång befinner sig Barbarotti ihop med kollega/sambo Backman på Gotland. En dag tycker han sig se en person som förmodats död sedan flera år tillbaka; den sorgsne busschauffören från Alster. En gång i tiden körde han i en olyckshändelse ihjäl ett antal personer och några år senare börjar hotbrev komma. Vem hotar honom? Och vad gjorde han på färjan som han väl försvann ifrån (och dog på) så många år tidigare? För det kan väl inte vara han som Barbarotti sett på Gotland? Då- och nutid blandas och detta är en riktig bladvändare!

Moa bor med pappa, pappas fru Susanne och deras gemensamme son. Moas mamma drog när hon var liten och plötsligt vill mamma ses! De har inte setts på hur många år som helst och Moa vet inte riktigt vad hon vill.. Hemma finns bäste vännen Otto, som också lever utan sin mamma då hon gått bort i cancer, och han tycker att Moa ända ska ge det en chans. Detta är en ungdomsroman om känslan av att vara övergiven och att den kanske aldrig riktigt lämnar dig. Jag har ingen egen erfarenhet av just detta ämne men vågar ändå tycka att det känns trovärdigt och äkta. Livet är inte alltid så enkelt och det finns inte alltid några svar. Åtminstone inte de vi vill ha. Tungt ämne men Johanna Thydell lyckas ändå få mig att gapskratta emellanåt och det är väl styrkan och charmen i många ungdomsromaner.. att ungdomar ges chansen att känna igen sig och ändå någonstans finna en ljusning i mörkret. Oftast är man inte ensam om sina känslor och det blir tydligt i Mornitologen; pappa, Susanne, lillebror, Otto, mamma.. alla brottas de med sina olika känslor.

30-åriga Una lämnar storstaden för att arbeta som lärare åt endast två elever i den öde byn med totalt tio invånare. Men är hon egentligen välkommen? Och vad är det som händer i huset hon bor i? Är det hon som inbillar sig? Eller ligger det något i de spökhistorier som gärna berättas?
Jag är så glad över att det snart finns ytterligare en deckare av Ragnar Jonasson i svensk bokhandel.. för denna tog slut alldeles för fort och var, i vanlig ordning, förbannat bra. Första boken som blev översatt till svenska heter Mörkret och det är väl huvudingrediensen i alla hans berättelser.. mörker. Klaustrofobiska miljöer. Natur, väder och vind som spelar stor roll. Kvinnliga huvudpersoner med ett.. just det. Mörkt förflutet. Jag liknar gärna Ragnar Jonasson vid Karin Fossum. De skriver båda deckare med djup och på ett relativt enkelt språk.. men ändå är det så mycket som sägs! En klar favorit. LÄS!

Författarens förra bok, En helt vanlig familj, fick mycket positiva omdömen och kanske läste jag den med aningen för höga förväntningar. Men denna, Goda Grannar, höll verkligen för trycket. Det är spännande från början till slut och man vet inte riktigt vem man som läsare kan lita på. Det är tre olika berättare och det är skildrat i två olika tidsperioder. En olycka sker i ett villakvarter och allt är verkligen inte som det till en början tycks vara. Korta kapitel och rappt berättat. Jag lyssnade och hade nöjet att få tre olika skådespelare till de tre olika berättarrösterna. Ett mycket smart drag!

Detta var en uppfriskande debut! Poliser som varken super eller skiljer sig, en helt vanlig ensamstående morsa med ett mörkt förflutet, en ALS-patient och tonårsbekymmer. Trovärdigt, tempofyllt och sanslöst otäckt. För en gångs skull får man följa föräldern till ett försvunnet barn.. i vanliga fall ligger fokus på polisen och deras sökande.. det får vi i och för sig också följa men här får man även en annan sida och det är engagerande!

Alma Thörn har skrivit och tecknat en serieroman för barn, unga och, icke att förglömma, vuxna! För vem behöver inte ibland bli påmind?!? 1977 funderar Johanna över sina föräldrar, varför de beter sig som de gör när de har skilt sig och låter barnen bestämma vem de ska bo hos, och lovar sig själv att aldrig behandla sina egna barn så! 2004 funderar Alma på varför mamma beter sig så dumt.. Det handlar om att ha skilda föräldrar, att alltid vara i mitten, ständigt dåligt samvete, mor- och farföräldrar som lägger sig i, saknad, kompisar, tonårsbekymmer, mammas och pappas nya, alltid lika knäppa, partners.. Den känns i hjärtat!

Makarna Börjlind är tillbaka med sjätte delen om Olivia Rönning och Tom Stilton. Hon polis, han före detta polis. Som givetvis har svårt att hålla sig borta när det hettar till och dras in i en och annan utredning.
Persongalleriet överlag är intressant och ett gäng personer jag som läsare gärna följer och vill lära känna än mer. Förutom Rönning och Stilton har vi Mette Olsäter, numera pensionerad polis, hennes make Mårten, deras vän Abbas och så Rönnings kollegor Lisa och Bosse. Dessutom möter vi Lukas, som blev felaktigt anklagad i föregående bok, och som numera är Rönnings pojkvän. Hans (o)hälsa spelar en viss roll i Fruset guld och är en av flera trådar att hålla i. Detta gör det spännande och till en riktig bladvändare. Det är nämligen fartfyllt och späckat av händelser av olika slag och hela tiden skiftar perspektiven. Dessa korta kapitel, som följer flera olika personer, emellanåt i olika tid, får mig att tänka på Lars Keplers rappa sätt att skriva.
Det märks att Börjlindarna skrivit för tv innan de började med romaner och några av seriens delar har ju även blivit filmatiserade. Fruset guld skulle definitivt bli en spännande film/serie att titta på!
Handlingen då i stora drag; 1999 försvinner en man spårlöst och i bokens inledning hittas han långt uppe i fjällen. Skjuten i rygg och huvud. Vem var han? Och vem hade ihjäl honom? Rönning åker till fjällen medan Stilton och Abbas tar sig ända till Gambia för att försöka få svar på dessa frågor. Det är alltid svårt att beskriva handlingen i en kriminalroman utan att spoila.. mitt råd är istället att läsa själv! Tycker du om tidigare titlar i denna serie blir du inte besviken! Det enda som drar ner en aning är de korrfel jag hittar och som stör mig lite grann.. Börjlindarna är skickliga och kan det där med deckargenren så det är synd på sådan, i övrigt, mycket god kvalitet!