Melanie Caspár

Den här serien har blivit extremt kritiserad. Kollar man recensionerna på IMDb präglas de av ord som ”katastrofal”, ”meningslös” och ”skräp”. Allt jag kan tänka är… Såg vi samma serie?

Jag tyckte riktigt mycket om den första säsongen av STAR TREK: PICARD. Ja, den får ibland lite såpopera-känsla och är någorlunda klyschig och förutsägbar. Men den är också riktigt spännande och snyggt gjord, med imponerande effekter och vyer.

Jag gillar dessutom hela konceptet med artificiell intelligens, och det faktum att många av skådespelarna återkommer från STAR TREK: ENTERPRISE. Jag har visserligen inte sett den serien, men kunde ändå känna en trygghet i de äldre skådespelarna och uppskatta deras samspel med varandra.

Överlag är jag nöjd. Förvånansvärd nöjd, med tanke på mängden negativa recensioner. Visst, PICARD är inte lika klockren som STAR TREK: DISCOVERY, som jag älskar. Men den är bra och sevärd, och jag kommer absolut att se fortsättningen.

Det här är den första boken jag läst av författaren Lina Bengtsdotter. Det fungerar emellertid fint då boken är fristående, och det blir aldrig problem att förstå vad det är som försiggår.

Jag plockar sällan upp böcker inom den här genren. Och det av en anledning. Jag tycker helt enkelt inte att det är intressant att följa en alkoholiserad polis som försöker lista ut vem den skyldige är. Det ger mig inte tillräckligt mycket för att engagera; det känns inte som att berättelsen kommer någonstans. Och tyvärr följer Beatrice den här mallen till punkt och pricka. Men, som jag skrev, så tyckte jag ändå om boken.

Språket flyter på oerhört fint och jag upplever boken som väldigt välskriven. Lätt att följa, och fast jag inte läst tidigare delar i serien tyckte jag mycket om Charlie. Hon känns trovärdig och äkta, tuff utan att bli nedlåtande och pompös. Jag gillar dessutom att vi får följa två olika paralleller, som snyggt knyts samman närmare bokens slut. Det hela görs på ett väldigt genomtänkt och raffinerat sätt.

Överlag har jag dock inte möjlighet att uttrycka särskilt starka känslor. Beatrice är en bra bok, men den gjorde inte särskilt stort intryck på mig. Den tar inget till det extrema och fast jag aldrig direkt var uttråkad under läsningen kände jag inte heller annat än neutralitet. Jag var aldrig rädd, lycklig eller ledsen. Jag bara var. Det är svårt att sätta fingret på varför, men något skaver.

Vi For Upp Till Mor är en vildsint och gripande läsning. Det är en bok som kräver ständig uppmärksamhet, som river upp sår och som skapar mörka moln. Det är en bok som är svår att läsa, men lika svår att lägga ifrån.

Om det finns en motsats till må bra-genren, tillhör Vi For Upp Till Mor den. Det är en obehaglig och luddig, men likväl vacker upplevelse, med unikt språk och tankeväckande handling.

En bok jag gillar skarpt, men som inte är för alla.