Håkan Sandmark

Det här anses som en av världens bästa filmer och jag kan inte annat än att hålla med. Har sett den ett otal gånger nu men den är lika fängslande och gripande varje gång och faktiskt så blir den också snäppet bättre hela tiden. Den här boken bygger på en novell av Stephen King och som vanligt när han har ett finger med i spelet så bjuds man på en suverän historia och i det här fallet filmen även om själva filmmanuset frångår själva originalet en del.. Man slipper det onaturliga, monstren i garderoberna och clownerna i kloakerna. Istället får man i ett ganska lågmält drama följa en man som hamnat i fängelse för ett brott han inte har begått. Men han har en plan att ta sig ut till den andra sidan och den planen får ta den tid det behövs för att lyckas. Det här är film när film är som allra bäst!

Det lär väl inte vara någon som har missat att Gin och Tonic är väldigt i ropet just nu. Och det med rätta! En tidlös klassiker som är modernare än någonsin! Och eftersom det är en djungel av olika sorter, olika blandningar och till och med hur isen ska vara så är det här den perfekta boken att ha till sin hjälp. Här får man lära sig allt som är värt att veta om gin &tonic och lite till. En sakkunnig författare låter oss följa med på jakten efter den perfekta gin och tonicen och det är både roligt och lärorikt!

Den här novellsamlingen av James Joyce anses som en klassiker och det med rätta. Även om man får följa vanliga kvinnor och män och deras liv och leverne i ett Dublin under 1900-talets början så är det lätt att känna igen sig i Dublin av idag. Kanske gillar jag den här boken så mycket just för att jag älskar staden Dublin. Det är lätt att ta till sig bokens humor och den hoppfullhet som beskrivs även om en del karaktärer i boken framträder lite kantiga och obarmhärtiga och visst märks det att boken skrevs för över hundra år sedan men det är det som gör den så charmigt underbar.

Jag har läst böckerna om Hulda Hermannsdóttir och hade väl förväntat mig något i samma stil. Den här boken är fristående, handlar om den trettioåriga Una som byter ett trist liv i Reykjavik där hon jobbar som lärare mot ett lärarjobb på en mycket avlägsen plats å Islands nordöstra kust där hon ska undervisa två flickor i den lilla byn.
Platsen är ogästvänlig och sluten och människorna likaså. Allt eftersom tiden går känner sig Una mer och mer ovälkommen. Sedan händer det tragiska att en av flickorna dör. Berättelsen varvas med klassiska deckargrepp och övernaturliga inslag. Även om historien är något lågmäld och har ett långsamt tempo så var den för mig en bladvändare som jag sträckläste bara för att få veta hur det skulle gå.

Det här är en bok som skulle kunna försvinna i den mängd kriminallitteratur som utges varje dag. Som tur är så gjorde den inte det för jag gillar verkligen den här boken. Mycket för att den är baserad på en verklig händelse och för att man får följa en av 1960-talets största polisutredningar. Den är välskriven, detaljrik och fängslande. Det här är en historia som berör. Kanske beror det på att verkligheten ofta överträffar dikten.

En riktigt bra bok som håller läsaren fast från första stund. Den är välskriven och lättläst och språket flyter på bra. Historien är mörk och slutet oväntat även om man redan på omslaget har fått en hint om en ”chockerande upplösning”. Personligen gillar jag inte slutet men det är helt klart ett annorlunda sätt att berätta en historia på.
Den här boken är den första delen i en serie om den isländska kriminalinspektören Hulda Hermansdóttir och även om jag nu inte gillade hur den slutade så kommer jag att läsa de andra böckerna i serien.

Jag gillar böckerna av Lars Lerin. Inte bara för de utsökta akvarellerna utan också för hans sätt att berätta en historia. Det här är egentligen en barn och ungdomsbok men det är något tidlöst över den här historien och som kattälskare kan man ju inte annat än att förälska sig i Elsa och alla hennes katter. Alla med en egen personlighet och en egen historia. Precis som Elsa själv. En vacker och tänkvärd bok för alla åldrar. En bok att låta ligga framme för att bläddras i.

David Hunter var en gång i tiden en av Storbritanniens mest framstående rättsantropologer, flitigt anlitad i komplicerade mordfall över hela landet. Men när hans fru och lilla dotter blev ihjälkörda av en rattfyllerist orkade han inte fortsätta utan drog sig tillbaka till en liten by i Norfolk, där han fick tjänst som distriktsläkare. Nu lever han ett lugnt och stillsamt liv, utan några tankar på att återuppta sitt forna yrke.
När två kvinnor inom loppet av ett par veckor hittas brutalt mördade vänder sig den lokala polisen till Hunter för att få hjälp. Kvinnorna har uppenbarligen hållits fångna i flera dagar innan de dödats och deras kroppar har blivit skändade på ett närmast rituellt sätt. Fallet väcker plågsamma minnen till liv och Hunter ställer sig ytterst motvillig till det hela. Men så blir han personligt indragen på ett sätt han aldrig kunnat räkna med.

Den första delen av boken är den som är bäst sen blir den mer allmän eller så är det bara jag som har vant mig vid författarens berättande. Spännande är det och miljöskildringarna är väldigt målande. Ibland nästan lite för tätt inpå. Det här är den första boken om David Hunter som jag hittade på en loppis. Eftersom den har en del år på nacken så kan det vara svårt att hitta de följande böckerna i serien men Simon Beckett har mig fast så nu kommer jag att dammsuga loppisar och bokantikvariat.

Så här presenteras boken av förlaget:
Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig. det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran - Kritgubben. Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp. Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur. Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?

Presentationen skapar stora förväntningar som till en viss del infrias. Den är välskriven för att vara en debut och historian rätt spännande men jag hade förväntat mig mer av den. Den känns lite spretig då den utspelar sig både i dåtid och nutid och ibland lite väl långsam och ibland känns som om något tappades bort på vägen för att efter ett tag bli väldigt övertydligt och förklarande. En bok som jag läste men som inte dröjde sig kvar. Kanske behöver den en omläsning, i alla fall för mig, för att bli den där läsupplevelsen jag var ute efter.

En trevlig bok att läsa nu när man i dessa tider inte kan resa så som man vill själv. Här får man ta del av både dråpliga och spännande, ibland otrevliga situationer som en reseledare kan råka utför. Man lär sig en hel del på kuppen också. Ibland nickar man igenkännande och ibland tänker man "aha var det därför.." Det som är lite synd med boken är att den känns lite ostrukturerad. Man förflyttas hit och dit och berättelserna är för korta, ibland avhuggna. Det märks att författaren har så mycket mer att säga men boken är ju skriven i novellformat och kanske därav dessa ej uttömda berättelser. Berättelserna skapar bara en längtan efter att få veta mer.