Veronica Andersson

Paris 1944 - Jean-Luc arbetar på järnvägen, där ser han hur tusentals judar skickas iväg med tåg tidigt i gryningen, ingen vet säkert vart de tar vägen. En tidig morgon vid järnvägsstationen ha en räls gått sönder och folkmassan är enorm, panik utbryter och en ung kvinna bryter sig loss och överlämnar sin nyfödda bebis till honom och ber honom ta hand om den lilla….det här kommer förändra bådas liv….

Vilken bok - WOW! Jag fastnade direkt och kunde inte sluta läsa boken. Jag gillade allt med den, språket, karaktärerna, miljöbeskrivningarna - helt fantastisk. Det är en stark berättelse som berör och den har allt - kärlek, sorg, smärta, mörker, ljus, den är vacker och gripande, den har så mycket, detta är en bok som verkligen är speciell och den kommer ligga kvar lite extra i mitt bokhjärta och det är en bok som jag inte kommer att glömma. Jag rekommenderar verkligen denna bok, att läsa om olika människoöden under krigets tid och hur det påverkar människors beslut, det är starkt, gripande och känslosamt, jag är inte säker men tror inte att boken bygger på en sann berättelse men den känns äkta och det kan absolut ha hänt i verkligheten.

En dag stannar en flott bil framför 6-åriga Maries hus i Oldham. Maries pappa säger att hon och hennes bror Freddie ska få åk på semester men i själva verket skickas de till ett barnhem som drivs av en sadistisk nunna. Under flera år utsätts Marie för psykisk och fysisk misshandel, hon överlever men berättar inte för någon vad hon varit med om.

Boken bygger på en sann historia där Marie berättar om vad hon varit med om under sin barndom och uppväxt. Det är en hemsk uppväxt och så långt ifrån vad barn ska behöva uppleva och stå ut med. Det är tragiskt att läsa om hur en vuxen människa och i detta fall en Nunna utsätter inte bara Marie utan även de andra barnen för olika typer av misshandel när de vistas på barnhemmet. Även tiden när Marie bor hos sina föräldrar tycker jag inte heller är en sund uppväxt för ett barn.
Trots att det är tufft att läsa böcker när barn far illa så är boken lättläst och går snabbt att läsa. Jag gillar att läsa böcker som bygger på sanna upplevelser och det är svårt att sätta betyg på vad någon annan människa har upplevt för varje historia är värdefull och alla såna historier bör lyftas fram för deras mod att berätta. Med denna bok så blir jag inte riktigt berörd och den kommer inte riktigt in under skinnet på mig och jag vet inte om det beror på sättet den är skriven eller om det för tufft att läsa så att jag stänger av mina känslor.

Franskfödde Noah är pensionerad kemiprofessor som bor i New York. Han planerar att för första gången sen han var barn återvända till sin hemstad Nice. Precis när han ska åka blir han kontaktad av socialtjänsten om att ta hand om 11-åriga Michael som behöver bli akut omhändertagen och Noah är närmast anhörig. Motvilligt tar han sig an pojken och de åker till Nice med en motsträvig Michael i släptåg.

Det här var en bok jag sett fram emot att läsa och bokens baksidestext väckte mitt intresse och så hade jag läst så många lovord om boken, men tyvärr så föll inte denna bok mig i smaken. Jag tycker att boken börjar lovande men efter hand som jag läser så tappar jag intresset då jag tycker den är rörig och jag får inte ihop bitarna i mitt huvud. Jag höll på att ge upp ett flertal gånger men jag läste ut den och boken har sina ljuspunkter. Det är ändå fint att läsa om relationen som växer fram mellan Noah och Michael, trots de olikheter och svårigheter som finns. Gillar man att läsa en lågmäld bok i ett långsammare tempo om familjeband och oväntad vänskap så passar den perfekt.

Kicki stortrivs med sitt nya liv - hon har sin frisersalong och hon är den glada singeln, hon träffar gärna män och blir förälskad men när det blir tal om att flytta ihop så backar Kicki, men mitt i allt så dyker grävmaskinisten Nicke upp och vill hyra gästrum. När Kicki väljer en helg med sina vänner framför att hälsa på sin mamma får hon höra att hon lever ett egoistisk liv från sin mamma, bara några dagar senare dör hennes mamman oväntat. När hon nu ska fylla år önskar hon sig bara två saker - ett riktigt gott italienskt rödvin och tips på hur hon kan göra världen bättre....

Eli levererar ännu en härlig feelgood, hon lyckas skriva på ett sätt som gör att jag som läsare fastnar i hennes böcker och känner en närhet till både karaktärerna och miljön där historien utspelar sig - allt känns så levande och närvarande, det känns äkta och trovärdigt. Boken bjuder på allt det jag önskar i en feelgood - kärlek, sorg, vänskap, värme och humor, precis som det ska vara, en härlig blandning av allt. Jag uppskattar att jag får ta del av tidigare karaktär, att jag får återvända till Grävlinge och det berömde trekaffet. En härlig bok om att hitta sig själv och våga vara den man och med lite oväntade tvister...utan att avslöja något så trodde jag något helt annat.... 😉

Martha har precis fyllt 40, en gång i tiden jobbade hon på Vouge och hade tänkt skriva en bok, numer producerar hon innehåll på nätet. Hon ville leva i Paris men bor i en förort till Oxford i ett hus hon inte tycker om och inte orkar flytta ifrån men nu har hennes make Patrick lämnat henne så hon måste flytta. Nu har hon ingenstans att ta vägen förutom till sitt barndomshem.
Martha vet att något är fel, efter otaliga läkarbesök, terapi och mediciner vet hon fortfarande inte vad det är.

När jag läste baksidestext på denna bok så tänkte jag Wow det här är en bok för mig men tyvärr föll den mig inte helt i smaken. Jag tycker att boken hade ett för långsamt tempo, visserligen ska denna typ av bok inte ha ett rasande tempo, men drivet för att vilja läsa vidare och få mig som läsare att fångas av storyn och vilja vända blad saknades i mitt tycke, jag kommer aldrig riktigt in i boken. Boken har ett mer djup och mörker men det finns även inslag av humor och ljus. Här får man läsa om kärlek, relationer, familjeband, hitta sig själv och psykisk ohälsa. Boken får godkänt av mig för grundstoryn har ett budskap kring psykisk ohälsa och vägen till att hitta sig själv och att författaren lyckas skriva med humoristiskta inslag trots att den är djup och att det är en del mörker.

Thomas stod stark mitt i livet, han är småbarnspappa, framgångsrik i sitt yrke och en orubblig tro på sin egna förmåga. Men på fyra dagar går han från fullt frisk till döende, tanken var att han skulle sövas ner några timmar det blev 36 dygn, sammanlagt blev det 51 dygn på intensiven - orsaken var covid-19.

Det här är en väldigt stark och berörande bok, det är skrämmande att läsa hur hemsk denna sjukdom är och hur den påverkar så många människor - både den drabbade, anhöriga, vänner, sjukvården och all personal. I boken får man läsa om olika tankar och känslor hos Thomas och hans fru, det är omöjligt att sätta sig in och försöka förstå vad hans fru och deras gemensamma barn går igenom under tiden Thomas ligger nedsövd och pendlar mellan liv och död - den press, stress och maktlöshet de lever med måste vara outhärdlig. Även tiden efter när Thomas vaknar upp och skall återkomma till livet, en väldig tuff tid med långvariga postcovid symtom. Boken väcker många känslor och tankar hos mig - hur snabbt livet kan förändras, hur allvarlig covid-19 är och hur skört våra liv är, önskar att många läser denna bok och förstår allvaret med denna sjukdom. Jag gillar hur Thomas hyllar vården och all personal som jobbar med detta varje dag, hur de själva riskerar sina liv för att rädda oss andra i samhället.

Äntligen! Så fort jag läst ut en bok i serien om Emma Sköld så längtar jag till nästa och nu har den kommit den nionde delen.
Det är vår och körsbärsträden står i full blom och påsken är i antågande men Emma kan inte glädjas, för sju månader sedan försvann en av hennes kollegor och ingen vet om han är död eller levande. Emma får ett oförklarligt mord på halsen , där en äldre man hittas död vid det övergivna mentalsjukhuset, det är när mannens identitet kommer fram som Emma inte kan släppa fallet....

Att åter få läsa om Emma och Nyllet är ett kärt återseende, jag gillar verkligen hur Sofie skriver sina böcker - blandningen av spänningen i de olika fallen de ska lösa och hur jag får följa dom i deras privata relationer, både i medgång och motgång. Denna bok fångar mitt intresse direkt och jag är fast, spänningen byggs upp under bokens gång och jag får en känsla av obehag och något nervkittlande som växer under skinnet - en bladvändare med andra ord. Boken är lättläst och miljöerna beskrivs så att jag lätt känner av rummen där de befinner sig både genom egna bilder och lukter, gillar att det rör sig mycket kring det nedlagda mentalsjukhuset, bara det väcker spänning och obehag på ett positivt sätt för boken. En spännande bok som berör både psykisk ohälsa och missbruk, ämne som fascinerar mig och är väldigt aktuella, enligt mig en läsvärd och riktigt bra bok.

Niklas återvänder till Värnamo för att begrava sin pappa som var ortens välkända tidningsreporter. Till kyrkan kommer också hans halvsyster Jill och dom har inte setts på 50 år, när de tillsammans åker till sin pappas hem som är fyllt med barndomsminnen så lämnas Niklas ensam kvar att städa och röja upp. När Niklas kommer till hans pappas arbetsrum hittar han gamla urklipp från ett mystiskt fall om en hästhandlare som försvann spårlöst på 60-talet, detta väcker hans nyfikenhet och han vill försöka ta reda på sanningen och börjar söka efter svar.

Jag tror nog att jag läst alla Ewas böcker och jag gillar hennes sätt att skriva, hon är skicklig på att locka med mig som läsare in i hennes olika världar. I denna bok så som även i en del av hennes andra så blandar hon nutid och dåtid och det är mycket det jag älskar med hennes böcker, de olika historierna som jag får läsa parallellt och som alltid vävs ihop på ett naturligt sätt i bokens slut. Kategorin "mysdeckare" brukar inte tillhöra min favoritkategori men denna gillade jag, en bra blandning av relationer, hemligheter, lite humor etc. En lättläst bok med lite spänning utan några otäcka och blodiga detaljer och inslag av asatro. Det är alltid roligt när man i böckerna känner igen platser i sin närhet som när de passerar min lilla stad för ett besök på Albackens café.

Det här är den första delen i ny serie från Caroline Engvall. Elizabeth åker på julsemester till Thailand med sin mamma, syster Sofie och hennes familj. På nyårsafton försvinner Sofie och några timmar senare hittas hon död vid vattnet, den underbara semestern slutar med katastrof och detta för Elizabeth tillbaka till ett mörkt förflutet, till barndomen och Ormvattnet.

Jag har tidigare läst en del böcker som Caroline skrivit och gillat dem och likaså denna bok, jag fastnar direkt och här blir jag kvar tills boken tar slut. Det är en spänningsroman som bygger upp ett obehag i min mage och följer mig genom hela boken, skickligt gjort av författaren när jag som läsare känner den där nerven genom hela boken. Boken pendlar mellan nutid och dåtid och jag gillar ju när böcker skrivs på detta sätt och knyts ihop i slutet. Det här är en spännande bok med mörker, tragedi, hemligheter, familjeband, systerskap och psykisk ohälsa, en stark och otäck bok som är svår att släppa taget om även efter attt jag läst ut den.

Hanoi 1972, en flicka och en mormor klamrar sig fast vid varandra när amerikanska bomber dånar utanför deras provisoriska skydd. Flickans föräldrar har gett sig iväg för att utkämpa det krig som sliter itu familj och land. Mormodern gör allt för att skingra barnbarnets tankar, hon berättar sina väl bevarade hemligheter och ger henne ovärderliga råd om livet.

Det här en fängslande och välskriven bok med fantastiska miljöbeskrivningar och jag förstår varför denna bok hyllas av så många läsare. För mig var inte detta en bok i min smak, jag tyckte stundtals att den blev lite seg, men under vissa delar så fastnade jag verkligen i boken. Jag tror att det delvis berodde på att jag hade svårt att hålla isär namnen och sen när det kommer meningar/uttryck på vietnamesiska då fastnar jag där för att jag inte kan utläsa orden och då tappar jag flytet och koncentrationen. Det här är en bok som innehåller så mycket - krig, kärlek, sorg, politiska förtryck, längtan, familjeband och kultur, så har man intresse för historiska romaner så ska man definitivt läsa den bok som är fängslande men annorlunda.