BiulasBooks

Begravningsbyrån Tranan är en av mina favoritserier vad gäller feelgood-böcker. När man får en ny bok i sin hand så vet man att man har några härliga och mysiga timmars läsning framför sig. Hemligare Kan Ingen Vara som är den femte boken i serien är inget undantag. Så fort man gläntar på dörren till Begravningsbyrån Tranan är det som att återse en kär gammal vän.

Ewa Klingberg får jobbet på och kring en begravningsbyrå att verka så lockande och charmigt och det är en härlig och udda skock människor som samlats under Tranans tak. Med ett målande och lättsamt språk får vi lära känna de olika personerna som arbetar på begravningsbyrån och se hur de tar sig an livet och de problem som ställs framför dem. Det kanske inte alltid är det enklaste och rakaste sättet men det löser sig alltid på något sätt.

Det är med ett leende som jag avslutar boken och som vanligt tycker jag att boken tog slut alldeles för fort. Nu är mer frågan om det kommer ytterligare böcker i serien eller var denna den femte boken den sista. Jag läser gärna mer om Begravningsbyrån Tranan men framtiden får väl utvisa om det kommer fler böcker. För er som ännu ej läst serien om Begravningsbyrån Tranan kan jag bara avundas, ni har fem härliga böcker framför er men läs dem i ordning annars kan det nog bli lite knasigt.

Jag verkligen älskade den första delen i serien Kontrahenterna och har så sett fram emot del 2, En andra allians. Det där med längtan och väntan på nästa del i en serie är lite farligt för man bygger upp så höga förväntningar. Denise Rudberg lyckas nästan att uppfylla mina jättehöga förväntningar men bara nästan. Boken En Andra Allians är en riktigt bra uppföljare till Det Första Chiffret och man får som läsare fortsätta att följa de tre helt olika kvinnorna Signe, Iris och Elisabeth som jobbar inom krigsmakten under 2:a Världskriget.

I den här boken så blev det mer fokus på de tre kvinnornas historier och känslor än deras arbete inom Säkerhetstjänsten och jag saknar den delen. Annars är boken en härlig och lättläst historia som så detaljerat och underhållande beskriver livet för kvinnor i Stockholm under början av 1940-talet. Jag gillar alla tre av de kvinnors öden som beskrivs men det som jag tycker är så intressant är att dessa tre kvinnor har helt olika bakgrunder och förutsättningar i livet. På så sätt så får man en väldigt nyanserad bild av hur livet kunde gestalta sig 1940 i Stockholm. I boken snuddar man även över det faktum att Sverige under denna tid balanserade på en väldigt tunna lina för att hålla sig väl både med Allians-länderna och Tyskland i ett försök att undvika att bli alltför involverade i kriget. Den "svenska tigern" börjar växa fram.

Precis som i den första boken i serien så spelas bilder upp i huvudet när man läser och jag tror fortfarande att denna serie skulle kunna bli fantastisk på tv.
Nu påbörjas väntan på nästa bok i serien Kontrahenterna som jag självklart kommer att fortsätta följa och jag hoppas att vi får fortsätta följa de tre kvinnornas liv men även se lite mer av deras krypteringsarbete och även Sveriges roll i kriget i nästa bok. Både första och andra boken i serien Kontrahenterna rekommenderas varmt.

Jag gillade den första delen, Brudslöjan, i serien Vargön men jag måste säga att denna bok Älvdansen var snäppet bättre. Boken och berättelsen fångade mig snabbt och sedan sträckläste jag den. Det är möjligt att när man nu kände igen persongalleriet så var det enklare att ta emot berättelsen och komma in i boken. Ju mer man läser om den egensinniga Mona Schiller, desto mer gillar jag henne men hon väcker väldigt mycket frågor. Hon verkar ha många hemligheter att dölja. och det gör att spänningen och min nyfikenhet är på topp.

Ond bråd död i vackra miljöer. Det är en ruskig historia som avverkas med försvunna små flickor, alkoliserade fäder, våldtäktsoffer och religös övertygelse. Allt utspelat på den lilla platsen Vargön som beskrivs så levande och vackert. Vargön-serien är helt klart värd att följa och läsa, nu ser jag fram emot den tredje boken och förhoppningsvis så gläntar författaren på dörren och vi får veta lite mer om Monas bakgrund och hennes hemligheter.

Vansinniga brott och fruktansvärda människor är centrum i boken Din Vän Forsete som är den första delen i serien Forsete. Mot dessa psykopater och dess brott kämpar kommisarie Elias Svensson och författaren Cornelia Lind.

Det är spänning från första bokstav och den håller i sig ända fram till sista sidan, kanske till och med lite längre.

Christina Erikson skriver så detaljerat och beskrivande om de råa brott som utspelar sig i boken men även om de psykopater som utför dessa brott. Det är nästan med vämjelse och frustration som jag vänder sidorna och fortsätter läsa, för att sluta läsa går inte förrän man fått reda på upplösningen.

Jag gillar verkligen den omaka duon Elias och Cornelia. Elias som jag uppfattar som en ganska fyrkantig och envis person som lever sitt relativt gråa liv upphängt på de rutiner som han inte kan vara utan. Cornelia däremot kämpar för att komma undan sin psykopatiske före detta man och längtar efter ett lugnt liv tillsammans med sina barn. Hennes erfarenheter av psykopater är dock ovärderlig i jakten efter mördaren.

Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar, själv tänker jag leta reda på nästa bok i serien för jag har inte fått nog av Forsete ännu.

Från första sidan var jag var fast i denna mörka mystiska deckarhistoria. Med underbara naturbeskrivningar, målande personbeskrivningar och mörka brott får man som läsare riktigt bra underhållning. Kapitlen rinner snabbt förbi, spänningen stiger och det är inte riktigt självklart från början vem den egentlige mördaren är och sådana böcker gillar jag.

Får väl erkänna att jag från början var lite skeptisk till huvudkaraktären Mona Schiller men ju mer jag läste desto mer intressant blev hon. Det ska bli riktigt spännande att fortsätta följa denna starka, orädda och principfasta kvinna i kommande böcker och kanske få veta lite mer om alla de hemligheter hon verkar bära på.

Kan varmt rekommendera deckaren Brudslöjan och serien Vargön.

Det var med höga förväntningar som jag öppnade boken Tistelhonung och började läsa. Nominerad som den är till ÅretsBok2020 hade jag föreställt mig en storslagen berättelse om kärlek och vänskap. Men den där wow-känslan infann sig aldrig.

Det jag fick var istället en lågmäld fin berättelse om en sommar i Båstad på 50-talet. Flickan Veronika möter pojken Bo och en romans uppstår som lever kvar i deras minnen under lång tid. Pensionatsliv, sol, bad, nymodigheten mjukglass och sist men inte minst bin. Det var den delen av boken som jag riktigt uppskattade och tyckte om.

Utöver detta får vi även lära känna releationscoachen Ebba och hennes kärleksrelationer som utspelar sig i modern tid. Den delen av boken förstår jag inte riktigt och tycker faktiskt att Ebba är en ganska osympatisk person.

Boken är dock vackert skriven och det finns en hel del anekdoter, framförallt ifrån 50-talet, som lockar till leenden.

Det hör liksom till att läsa en Jenny Colgan-roman under sommaren. Den här sommaren är inget undantag och jag har precis avslutat Den Lilla Bokhandeln i Hamnen som är uppföljaren till Den Lilla Bokhandel Runt Hörnet. Jag älskade den första boken och har ivrigt väntat på del 2 i serien och jag blev inte besviken. Den håller kanske inte riktigt samma höga klass som den första boken men inte långt ifrån.

I Den Lilla Bokhandeln i Hamnen får vi återvända till det lilla samhället Kirrinfief i Skottland som nu blir hemvist till den ensamma mamman Zoe och hennes son Hari. Tillsammans har de flytt Londons storstads-stress för att istället flytta till en sliten, mörk och deprimerande herrgård där Zoe får jobb som barnflicka till tre stycken moderslösa barn. För att hjälpa den gravida Nina tar Zoe även över Ninas bokbuss.

Gillar man Jenny Colgans böcker så gillar man Den Lilla Bokhandeln i Hamnen. Här får vi återigen stifta bekantskap med Nina, ägaren till bokbussen, och hennes buttre man Lennox. Men vi får även lära känna pappan Ramsey och hans tre barn som bor på herrgården och deras tvära hushållerska. Jenny Colgan är en mästare på att beskriva udda personligheter och framförallt hennes skildring av de tre moderslösa barnen är underbar.

Den Lilla Bokhandeln i Hamnen är en bok i sann Jenny Colgan-anda men med en ordentlig flirt med Jane Eyre och gillar man Jenny Colgan så är den ett måste att läsa.

Boken En Sång För Hedda Är en riktigt bra feelgood-roman även om den i min mening inte riktigt når upp till samma nivå som föregående bok Gröna Fingrar Sökes. Det är trevligt att få återvända till Måneby och jag gillar att man får återse bekantskaper ifrån den första boken men jag hade gärna återsett fler och mer av de personerna.

Den här berättelsen fokuserar på familjen Sundell och då framförallt mamma Hedda, som driver ett gästgiveri, och dottern Lina som efter att ha förlorat jobbet motsträvigt återvänder till Måneby för att fira jul. En envis mamma som stoppar huvudet i sanden och en lika envis dotter som hellre befunnit sig på tangoresa i Argentina möts och försöker tillsammans förbereda gästgiveriet för julen och framtiden.

Det är skratt och det är tårar, det är skrik och det är bråk, det är kärlek och det är sorg. En familj som håller samman och håller på traditioner trots sjukdom och hot om konkurs och det är döda fäder som väcks ifrån de döda. Lägg där till lite tango. Den här romanen har allt och jag ömsom skrattar och ömsom lider med familjen och faktiskt blir jag lite småförbannad på dem ibland över att det ska vara så jäkla svårt att sätta sig ner och reda ut problemen.

Det här är en bok som jag varmt rekommenderar men vänta gärna med att läsa den till senhösten när det är kallt, mörkt och ruggigt. Det här en riktig julpärla som väcker fantastiska julkänslor. När du läst denna bok är det svårt att inte börja gå runt och nynna på julsånger och planera julens nöjen.

Jag har haft denna deckarserie på min Att-Läsa-Lista länge men nu slog jag äntligen till och har nu läst den första delen Ensamfjäril i deckar-serien Morden i Hudiksvall. Jag tyckte det var lite svårt att komma in och fastna i boken till en början. Det var lite rörig intrig och det var så mycket nya människor och platser man skulle lära känna, jag hängde inte riktigt med. Men sedan lossnade det och jag fann mig helt fast i boken och det var svårt att sluta läsa. I den här första delen så har vi ju bara börjat lära känna Johan Rokka och hans kollegor men jag gillar upplägget och konstellationen av utredningsgrupp och jag ser fram emot att lära känna dem bättre i nästkommande böcker. Jag vet inte hur många gånger jag var stensäker på mördaren och upplösningen för att några kapitel senare totalt ändra mig. Jag uppskattar verkligen en thriller/deckare där upplösningen inte är förutsägbar redan från början utan man via små ledtrådar och ”hintningar” får snirkla sig fram till slutet och det här är en sådan bok.

Jag gillade verkligen boken och kommer definitivt att fortsätta läsa serien Morden i Hudiksvall. Det enda som jag är lite frågande till är de ganska intensiva sexscenerna som beskrivs i boken. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag uppskattar dem eller om jag ogillar dem. Oavsett vilket så rekommenderar jag boken och ser verkligen fram emot att läsa nästa bok om Johan Rokka.

Att följa upp boken Brevvännerna som nominerats till Årets Bok 2020, kan inte vara lätt men Eli Åhman Owetz har gjort det, och hon har dessutom gjort det med bravur.

Den nya boken Renoveringsobjekten som är en fristående fortsättning på Brevvännerna är enligt mig faktiskt något bättre. I Renoveringsobjekten får vi följa med arkitekten Susanne till orten Grävinge i Roslagen där hon har fått ett klurigt arkitekt-uppdrag av ortens självutnämnde pamp. I samband med arbetet lär hon känna både sig själv och ortens övriga bybor.

Eli Åhman Owetz har en fantastisk förmåga att skapa en berättelse med värme, hjärta och själ. Man sugs in i boken och dess händelser och sidorna bara fladdrar iväg. Under somriga och soliga dagar följer läsaren Susanne och hennes arbete och nya liv. Man får även stifta bekantskap med ortens karaktäristiska bybor som tillsammans kämpar för sin överlevnad och mot ortens pompöse pamp. Det är en berättelse om att ta steget och våga satsa på något nytt, att våga ta emot kärleken som bjuds och att våga lita på sin instinkt mellan vad som är rätt och vad som är fel.

Tyvärr är Grävinge en fiktiv ort annars hade jag gärna tagit en semestertripp dit och själv fått bli en del av den gemenskap som beskrivs med sådan värme. Det här är en av årets bästa feelgood-romaner enligt mig och passar perfekt som tidsfördriv under sommarens lata dagar i hängmattan eller på stranden.