Angelica Janderå

Jag blir så tagen av Cilkas berättelse. Hon överlever Auschwitz men skickas direkt till ett arbetsläger i Sibirien. Cilkas styrka och mod genomsyrar boken. Även hennes medkänsla och välvilja att hjälpa andra som inte har samma styrka som hon själv har. Jag tyckte det var väldigt intressant att följa Cilkas arbete på sjukhuset, den fina vänskapen som utvecklas mellan kvinnorna i Cilkas barack, den hemska vardag de tvingas att leva i. Det jag tycker är värst i berättelsen är att våldtäkt är ett maktmedel som männen utövar på kvinnorna i lägret. Har de tur blir de utvalda av bara en man och slipper därmed att bli utnyttjad av flera män. Det är ett fruktansvärt öde som inte går att ta in.
En fruktansvärd bok men med en otroligt stark huvudkaraktär.

Det här var en helt fantastiskt bra bok. Jag var som uppslukad och de drygt 550 sidorna flög iväg. Det var väldigt spännande och nervkittlande att följa detektivarbetet och bit för bit lära känna den minst sagt udda figuren Eugen Kallman. Extra spännande då det är vanliga människor och inte poliser som man får följa i detektivarbetet. Det var en bra blandning av karaktärer både till personligheter, ålder och kön. Miljön är en liten stad i Norrland där en hel del av handlingen utspelar sig i skolmiljö. Jag som är lärare tycker alltid att det är intressant med den miljön. Gamla och gömda intriger möter nya och vävs ihop och länkas samman. Jag blev väldigt positivt överraskad. Har tänkt att Håkan Nesser skriver komplicerade böcker om gubbar som är kriminalare och löser trista brott. Men inte den här boken.

Det här är riktigt bra skräck med övernaturliga inslag. Det är obehaglig läsning, man känner hela tiden att det ligger något under ytan, att skogens mörka invånare finns och kryper inpå. Jag skulle nästan säga att skogen och det som lever där är huvudkaraktären. Alla de mänskliga karaktärernas öden knyts ihop på ett skickligt sätt med skogen och dess väsen som gemensam punkt. Det är riktigt spännande och som sagt obehagligt.

I den här berättelsen följer läsaren ett par och deras flykt från det krigshärjade Aleppo i Syrien. Det är många känslor inbäddade i berättelsen. Det är ett fruktansvärt öde Nuri och Afra tillslut tvingas acceptera. Att lämna sitt hem och alla de man håller kär. Att se sitt hem sönderbombat och totalt förstört. Att förlora någon man älskar. Det är otroligt svårt att ta in för någon som själv inte har varit med om det, därför är sådana här berättelser viktiga, där man får en aning om hur det kan vara. Författaren har själv arbetat i ett flyktingläger i Aten där hon fått ta del av berättelser som hon använt sig av i boken, därmed känns den väldigt trovärdig.

Boken visar en otrolig beslutsamhet och stark vilja hos Nuri och Afra. Nuri håller kvar vid sina vackra minnen av sin biodling i Aleppo. Hur han beskriver bina, att de inte är som människor, att bina istället samarbetar och hjälper varandra, är väldigt träffande med tanke på vad han flyr ifrån. Det här en bok som alla borde läsa.

Jag gillade den här väldigt mycket. Det är en bra blandning mellan polisutredning, vardagsbekymmer, humor och lite allvar. Spännande att det utspelar sig i Falsterbo/Skanör som är en turistort. Mord och polisutredning mitt i semesteridyllen var verkligen en bra kombo. Jag skrattade många gånger åt pensionärerna Ragnar och Egons eskapader. Jag hade gärna sett ännu mer av dem i böckerna. Tur att det finns en hel serie av böcker!

Jag tyckte det var lite rörigt med namnen i början, speciellt då karaktärerna har både namn och smeknamn som används flitigt. Efter denna första boken kände jag dock att jag hade koll på det och lättare kände igen dem i andra boken. Jag tycker även det är lite svårt att hänga med i de olika rikena, länen och uppdelningen av folket. Det är friherrar, soldater och ordrar. Men det är spännande, fartfyllt och mystiskt. Under läsningen får man träffa troll, häxjägare och andra magiska varelser. Det är ett gäng udda utstötta personer som man får följa vilket också är lite sorgligt. De flesta har ingen familj eller vänner att räkna med och får därmed finna tröst hos varandra vilket inte alltid fungerar så bra. Jag vill absolut läsa vidare i serien och se hur det går för Gåva och de andra agenterna.

Det är alltid hemskt att läsa böcker om förintelsen men jag tycker det är väldigt intressant och viktigt. Den här boken är baserad på den sanna historien om Lale och Gita. Det de är med om är vidrigt och fruktansvärt men deras kärlek ger en gnutta hopp i allt det hemska. Jag har själv besökt Auschwitz-Birkenau men trots det är det väldigt svårt att ta in allt det vidriga som skett innanför stängslet. Jag hade gärna sett ännu mer av Lale och Gitas tankar och gått djupare in i deras upplevelser och känslor om det de varit med om. Ibland skapades det på ytan när jag egentligen ville gå djupare. Men det är en mycket bra och äkta bok.

När Rosemarys älskade utomshusbassäng hotas av nedläggning får hon hjälp av den unga journalisten Kate. Tillsammans försöker de hitta lösningar för att badet ska få hålla öppet.

Jag älskade denna! Genom boken får läsaren veta vad simbassängen har haft för betydelse för Rosemarys äktenskap med George och för många fler människor i staden. Bassängen är så mycket mer än en bassäng, det är en plats som inrymmer sorg, glädje, kärlek och gemenskap. Det är helt underbart att få ta del av framför allt Rosemarys livshistoria, men även de många andra karaktärernas, alltid med bassängen som gemensam nämnare. Även Kates historia är fantastisk, hur hon upptäcker badet och simningen och hur hon därmed börjar leva upp. Rosemarys och Kates nyfunna vänskap är så fin, att få se hur de lyfter varandra. Att hålla sig flytande har fått en ny innebörd efter den här boken. Det gäller inte bara i vattnet, det gäller långt mycket mer uppe på land och genom livet.