Linnea

”Eufori” är en berättelsen om Sylvia Plaths sista år i livet. Äktenskapet med Ted Hughes, moderrollen, gården i England och skrivandet får stort utrymme. Cullhed gör inga anspråk på att återge sanningen utan är tydlig med att boken är en roman.

”Eufori” är en bok som lyckas beröra mig genom hela läsningen. Det har varit delvis tung läsning men också väldigt vacker. Framförallt berörs jag av Plaths relation och känslor till sina barn och den kärlek som beskrivs. Jag har bara läst Plaths ”Glaskupan” och även om jag känner igen Plaths röst så tycker jag Cullhed hittat sitt eget språk - och vilket språk sen! Det är poetiskt, påträngande och känslosamt. Plath får vara en mångfacetterad människa med starka känslor och det slutliga ödet lämnas därhän. Det är uppfriskande just eftersom Plath ibland främst verkar förknippas med sitt självmord och att hennes författarskap kommer i andrahand. Utifrån romanen går det att dra paralleller till ”Glaskupan”. Unga Esther Greenwood blir fast i en kvinnoroll som begränsar hennes tillvaro och liv. 29-åriga Sylvia Plath är också fast i en glaskupa där dåtidens kvinno-, hustru- och modersroll begränsar henne. Plath försöker övertala sig själv att trivas genom att sticka bebiskoftor och baka bröd men våndas när hon på middagsbjudningar blir fast i köket med andra kvinnor för att skvallra om grannar och hacka sallad. Detta medan Hughes bjuds på konjak och får tillfälle att diskutera litteratur och filosofi.

Cullheds fascination och upplevelse av Sylvia Plath bidrar till att min läsupplevelse blir så stark. Jag älskar när författares engagemang skiner igenom, något som även förstärkte min läsupplevelse t ex när jag läste Bea Uusman ”Expeditionen”. Vill också poängtera att man inte behöver ha läst något av Sylvia Plath för att tycka om ”Eufori”. Utmärkt val till en bokcirkel, känns som att det finns fantastiskt mycket att diskutera

Det är 40-tal och unga Vivian lämnar sin barndoms småstad för att flytta in hos sin faster Peg i New York. Peg driver en teater vars utbud riktar sig mot arbetarklassen. Vivian dras in i en värld av balettflickor, fester och män. Gränserna och normerna är helt andra än där hon kommer från. Vi får sedan följa Vivians liv genom gott och ont, under andra världskriget och i efterkrigstidens USA. Vivian väljer att leva sitt liv på ett annorlunda vis om man jämför med de flesta andra kvinnor denna tid.Jag var riktigt peppad på den här boken och hade förväntningar på att bli uppslukad av Vivians livshistoria. Tyvärr infriades detta inte helt. Jag tycker att boken absolut var läsvärd men för mig kändes aldrig Vivian som en helt trovärdig karaktär av någon anledning. Jag hade hoppats på att få en inblick av New York på 40-talet men för mig var miljöbeskrivningarna otillräckliga. Jag kände det aldrig som att jag riktigt var inne i boken utan läsningen blev mer ytlig

Detta är en bok som berättar en otroligt viktig historia. Jag hoppas att boken når ut till en stor läsekrets. Kanske kan den till och med användas i undervisningen på gymnasiet. Det är välbehövligt att Ali med denna bok berättar ett människoöde och tvingar oss att sluta se flyktingar som siffror eller statistik. Med det sagt så tycker jag inte att berättelsen eller språket är en riktig fullpott. Boken är kort och jag hade önskat mer fyllighet.

Att ha tid till en mysig långmiddag är ju underbart! Gärna tillsammans med partner, vän eller ljudbok. Stå och hacka och fräsa medan man sippar på ett glas vin. En riktigt energigivande söndagsaktivitet!

”Kirke” är berättelsen som antikens Kirke - en av de första häxorna som förekommer i flera antika berättelser, däribland Odyssén. Miller ger Kirke en egen röst och berättar ur hennes perspektiv - något som annars saknats då berättelserna ofta delges ur manlig blick.
.
Åh, vad jag gillar den här typen av böcker. Grekisk mytologi på ett nytt sätt. Miller är trogen originalberättelserna och gör ett så fint personporträtt av Kirke. Kirke som nu tillåts ha en komplex karaktär med flera sidor till skillnad från det svartvita originalporträttet. Det är något med Millers skrivsätt som känns väldigt rätt. Dialoger blir ofta ödesmättade på det sätt de grekiska myterna ofta är. Jag uppslukas av stämningen totalt.

Älskar falafel! Jättegott att göra själv och variera med olika kryddningar eller grönsaker i själva falafeln. Färdigköpta är också goda. Falafel går att äta på så många olika sätt och variera. Supergott och bra för miljön!

När deras pappa går bort samlas systrarna Ellen och Maria på sin barndoms sommarställe. Systrarna har en minst sagt komplicerad relation och har valt helt olika vägar i livet. Ellen har en framgångsrik karriär, är vältränad och har en god ekonomi. Maria är ensamstående mamma till en femåring, arbetar inom äldreomsorgen och har därmed en mer begränsad ekonomi. På sommarstället väcks barndomens relationsmönster till liv och därtill påminns systrarna om det trauma som en gång ägde rum på platsen.
.
Lidbeck är onekligen otroligt begåvad med ord. Hon beskriver personer och relationer extremt bra. Perspektiven från Ellen och Maria varvas och ger förståelse för ageranden. Syskonrelationen är så tät av ångest, missunnanden, oförståelse, skam, avund och besvikelse. Tyvärr räcker det inte för mig. Jag hade gärna sett att Lidbeck gjort något mer som att t ex bygga in mer händelse eller utveckling.

Exakt vad den utlovar. Olika förlossningsberättelser! Jag lyssnade som en tok efter min egen förlossning. Bra när man är sugen på ämnet!

Handlingen är väldigt mörk och speglar hur situationen ser ut för flera unga nigerianska kvinnor. Trots det är boken fylld av hopp och läsningen blir inte allt för tung. Adunni är en otroligt stark person som är driven, målmedveten och har en inre moralisk kompass. Hennes högsta dröm och mål är att få gå i skolan vilket blir en stor drivkraft. Bokens titel syftar till att utbildning är essentiell för att bli lyssnad på och kunna bidra till förändring. Daré inleder vissa kapitel med små fakta om Nigeria vilket bidrar till förståelse för skeendena i boken. Korruption, koloniseringens biverkningar och Nigerias klasskillnader skymtas. En imponerande debutroman. Slutet kan tyckas vara lite väl tillrättalagt men jag gillar ändå att man kan få lite hopp om att saker och ting kan förändras till det bättre. Ett litet minus för hur en osympatisk karaktär gestaltas på ett klichéartat sätt gällande kroppsform

Två personer som både är väldigt roliga och väldigt vettiga. Djupa, svåra ämnen blandas med gapskratt. En väldigt bra podd som är värd att lyssna på.