Linnea

I denna film får vi följa Batman-skurken ”Joker”s förvandling till just ”Joker”. En ung skör man med psykisk ohälsa lever med ett instabilt arbete och en allvarligt sjuk mamma. Genom sorgliga scener får vi se hur samhället misslyckas med att stötta denna man och snarare skjuter honom allt närmare ett sammanbrott. Mannen utsätts för våld och kränkande behandling på grund av att han inte följer samhällets normer och omfamnar till slut rollen som ”outkast” och tar själv till våld. En sorgligt historia som kan fungera som varnande exempel - vi måste ta hand om våra medmänniskor.

n poetiskt skriven roman som består av lösa fragment. En vuxen kvinna som kämpar med sig själv, sin självbild, åldrandet och sitt mående. Det viktigaste är dottern som periodvis avvisar henne. Barndomen i Finland, den frånvarande pappan och den närvarande farmorn. Den motvilliga flykten till Sverige, att komma som barn till ett nytt land med nya normer. Tyvärr föll den här boken mig inte riktigt i smaken. Det finns mycket lovande i det Järvinen skriver om och tidvis gillar jag språket. Dock känns det som att jag läst flera romaner som är skrivna på liknande sätt som jag gillade mer. Det jag gillar mest är att läsa om det finska, flytten till Sverige och det knepiga i det men jag hade gärna önskat att det fått mer plats. I mitt tycke var det för mycket tragglande kring besatthet att vara smal utan problematisering. För mig blir boken för fragmentarisk och lösryckt

Det är 1840-tal och en expedition på drygt 80 personer ger sig av från Springfield på väg mot ett nytt liv i Kalifornien. Vid klippiga bergen beslutar de sig för att ta en ny, omtalad genväg. Ett beslut som ska visa sig ödesdigert och få dödlig utgång. Boken baserar sig på den verkliga ”Donner-expeditionen” men Katsu har ändrat detaljer och lagt till övernaturliga inslag. Personligen tror jag att boken hade kunnat vara nog så obehaglig utan detta men det är nog en smaksak. Efter att ha läst boken började jag genast googla och läsa på om de verkliga händelserna. Jag tycker att ”Hunger” är en välskriven bok och Katsu lyckas med miljöbeskrivningarna väl. Dessutom sätter hon stämningen och jag fick lägga ifrån mig boken på kvällen och läsa något mindre obehagligt.

Huvudpersonen Rafaela tar plats med ett gäng andra unga kvinnor för att säsongsarbeta på ett gammalt alphotell i norra Italien. Förutom arbetet lär de sig sådant de ska få nytta av som kvinnor - som att mangla lakan, odla kryddor och duka vackert. På rasterna röker de cigaretter, dricker likör och äter konfekt. De smälter ihop till ett kollektiv. Trots att dagarna går kommer inga gäster till hotellet. En dag försvinner en av kvinnorna och de andra påminns om hur nära våldet alltid är i en kvinnas liv. Trots detta dramatiska är boken inte driven av handling utan av språket. Beskrivningar av miljöer, personer och framförallt stämningar. Det vackra och det fula som hela tiden samsas. Smaker som örtkryddor, jord, järn, kaffe och fransk nougat. Jag rekommenderar den verkligen som höstläsning då den ger mig vibbar som Twin Peaks blandat med Grand Budapest Hotel och Virgin Suicides

En kort, intensiv bok om japanska kvinnor som emigrerar till USA i början av 1900-talet. De kommer för att ingå arrangerande äktenskap och hoppas på ett bättre liv på andra sidan havet. Drömmen om Amerika lever tyvärr inte alltid upp till förväntningarna. Rasism, sexism, ensamhet, hårt arbete och våld. Barnen som föds och deras perspektiv som andra generationens invandrare. Inte helt amerikanska men inte heller helt japanska. Allting ställs på sin spets när Japan attackerar Pearl Harbour och synen på japaner förändras i samhället. Boken är intressant och lärorik. Den tillför ett nytt perspektiv för mig. Dessutom är språket unikt. Den är skriven i ”vi”-form och ger därför inte bara perspektivet av en person utan ger en samlad bild av hur det kunde vara för japanska immigranter för ett sekel sedan.

Tolv berättelser om tolv svarta kvinnor/icke-binära i Storbritannien. Det handlar om kultur, rötter, identitet, relationer, familj, feminism klass och rasism. Vad kan jag säga som inte redan sagts om denna bok? Jag stämmer in i hyllningskören! Evaristo lyckas ge alla tolv karaktärer djup och en egen röst. Varje persons perspektiv känns trovärdigt. Evaristo placerar de tolv karaktärerna som bifigurer i varandras berättelser. Språket är unikt och jag gillar det skarpt. Boken lyfter flera viktiga frågor kopplat till förtryck utifrån flera maktaspekter och det intersektionella perspektivet kommer väl till pass. Dessutom ger hon en röst åt svarta kvinnors historia i Storbritannien. Boken kommer i svensk översättning nästa år och jag hoppas att den får stort genomslag för det förtjänar den verkligen.

Boken växlar mellan två tidsperspektiv. 1943 får vi följa 19-åriga Anna som befinner sig hos sin välsituerade familj i Skåne där hon träffar på den italienskfödde Luca. De förenas i sin vilja att hjälpa andra och det finns gott om folk som behöver hjälp. Danska judar behöver fly sitt tyskockuperade land. 2007 får vi följa Annas barnbarn Rebecka som lämnar sitt högpresterande karriärsliv i Stockholm för att ta hand som sin mormor som ligger på sjukhus. På skånska landsbygden hittar hon ledtrådar till sin mormors förflutna samtidigt som hon börjar ifrågasätta om hon lever sitt liv på det sätt hon vill. Skybäck levererar ytterligare en feelgood med inslag av mörker och allvar. Det passar mig väldigt bra då jag kan ha svårt för feelgood-böcker som blir för glättiga. Jag gillar framförallt Annas historia från 1943 som dessutom gav mig mer information om hur Sverige kunde vara under andra världskriget. Skybäck skriver på ett lättläst sätt som gör det möjligt för mig att hänga med även efter en lång arbetsdag, på tåget hemåt

Camino bor med sin moster i Dominikanska republiken, drömmer om att studera medicin i USA och längtar till somrarna då hennes pappa kommer till ön. Två månader yngre Yahaira bor i New York med sina föräldrar. Hennes pappa reser alltid bort på affärsresor hela somrarna. Efter en tragisk flygolycka där båda flickorna mister sin pappa uppdagar de sanningen om deras fars dubbelliv och hittar varandra. I sorgen efter att ha förlorat en pappa tvingas de hantera och omvärdera sina liv samtidigt som de lär känna en syster vars liv och förutsättningar sett helt annorlunda ut. Det handlar om nationalitet, identitet, familj och sorg/förlust. Boken baseras på en verklig flygkrasch 2001. Acevedo skriver otroligt bra. Handlingen i sig är intressant och språket gör boken ännu bättre. Jag skulle rekommendera att läsa boken och skippa ljudboken. Jag lyssnade och kändes efter ungefär en minut: ”åhnej!”. Det är bland annat författaren själv som läst in ljudboken, vilket jag brukar gilla men den här gången föll det mig inte i smaken. Hela boken är uppläst som om det vore ett uppträdande i poetry slam och det märks alltså att Acevedo har en bakgrund inom just poesin. Samtidigt kanske det passar vissa?

Mona är 26 år och arbetar som städerska. Hon hamnar i knepiga situationer och träffar udda människor. Det här är en bok om människans mörker och smärta som är insvept i ett stort lager humor och glättighet. Till en början var jag ganska tveksam till boken men blev omvänd allteftersom. Slutet var dessutom pricken över i:et. Åh så mycket destruktivitet och återskapande av skadliga mönster och relationer. När ens egna gränser pressas och suddas ut och låter andra skada en. Skickligt författarskap! Jag har läst att andra uppfattar boken som att övergrepp normaliseras. Så uppfattar inte jag boken utan jag tycker att den ger ett sorgligt exempel på hur det kan gå till när en person utsätts för upprepade trauman

En dystopisk YA-roman som påminner mig om Hunger Games, Flugornas Herre och Handmaid’s tale.

Alla kvinnor tvingas ut i vildmarken sitt sextonde levnadsår för att låta sin magi blomma ut innan de återvänder till det väldigt patriarkala och strama samhället. Huvudpersonen Tierney är speciell, drivs av moraliska principer och längtar efter ett annat liv. Hon går in i det sextonde året med starka tvivel. Jag gillade boken väldig mycket inledningsvis och kände att det fanns goda förutsättningar för att bli en riktig fullträff. Tyvärr infriades inte detta. Jag tycker att historien liksom fokuserade på fel saker. De trådar jag blev intresserad av och ville dra vidare i utforskades inte och en stor del av boken kretsade kring en kärlekshistoria som jag tyckte var ointressant. Tyvärr kändes också många karaktärer ganska platta och endimensionella.