Jessica Berggren Turban

Till att börja med: En triggervarning bör utfärdas när det gäller den här serien. Om man utsätter sig själv för självskadebeteenden, bör man inte se den här serien.

Den här tv-serien håller hög klass och följer romanen rätt bra, vilket få tv-serier/filmer faktiskt gör. Eftersom jag redan hade läst boken när jag gav mig i kast med den här serien, hade spänningsmomentet försvunnit. Fast jag tyckte ändå att den var spännande uppbyggd.

Innan "Kulturprofilen" blev åtalad, hade jag inte hört talas om honom tidigare. Det var en av anledningarna till att "Klubben" var intressant att lyssna på. Genom den här boken får man veta vem han är och vad som ledde fram till åtalet.

"Klubben" är skrämmande att lyssna på. Så många liv den här mannen har förstört under så många år. Den insikten gjorde ont i mig. Jag hoppas att metoo-rörelsen har gjort skillnad för framtiden, så att sådant här inte upprepas.

Matilda Gustavsson har byggt upp den här boken på ett bra sätt genom att varva kvinnornas olika berättelser med "Kulturprofilens" bakgrundshistoria och författarens egen berättelse kring artikeln och dess resultat.

Jag hängde aldrig riktigt med i rapporteringen kring Bobby och det tragiska han blev utsatt för. Fast jag minns en del av vad som sades och att jag då blev illa berörd. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra så här mot någon annan.

När jag lyssnade på "Fallet Bobby" från Nordisk kriminalkrönika, blev jag lika illa berörd som tidigare. Däremot gav boken mig lite bakgrundshistoria och omständigheter som tidigare var okända för mig - vilket är en styrka med böckerna från Nordisk kriminalkrönika.

Novellsamlingen "Frostnatt" innehåller tre välskrivna och relativt korta noveller. Susanne Schemper lyckas på kort tid skapa obehaglig stämning i de tre berättelserna. Såvitt jag förstod är dessa tre noveller fristående, men det skulle ha varit roligt om de hade hängt ihop på ett eller annat sätt.

Susanne Schemper skriver bra och novelerna var bra, men jag fastnade ändå inte helt för dem. Jag kan dessvärre inte sätta fingret på varför.

Det här är en stark serie som berör. Bortsett från att seriens förhandlingar i tingsrätten inte stämmer överens med hur det går till i verkligheten, tycker jag att det är en välgjord serie. Man behöver inte ha läst boken innan, men jag skulle ändå rekommendera att man läser boken - antingen före eller efter att man har sett serien - eftersom man då får ta del av vissa detaljer som av naturliga skäl försvann i filmatiseringen.

Jag minns svagt rapporteringen om mordet på poliserna i Malexander när det hände. Det är först på senare år - det vill säga i vuxen ålder - som jag har fått en ordentlig bild över vad det var som hände.

Det var intressant att lyssna på "Polismorden i Malexander", där en av utredarna beskrev mördarnas bakgrunder, vad som ledde till avrättningen av poliserna och vad som sedan hände fram till dom (alltså domstolens avgörande).

Om man - som jag - är intresserad av kriminalfall/brott och straff, eller om man bara är nyfiken på/intresserad av den här händelsen, är detta en bra bok att läsa/lyssna på. Jag hoppas verkligen att vi slipper vara med om något liknande igen.

Jag uppskattade Wille Crafoords novell "Gloria". Samtidigt som den var spännande, var den humoristisk. Och tankeväckande. Det Gloria gör, hade säkert kunnat vara tänkbart i vår tid - frågan är bara vem som hade passat bäst för uppdraget. Väldigt modigt gjort var det i vilket fall.

Novellen är fint uppbyggd och bit för bit får man pusselbitarna till det "spektakulära" som man från början får antytt att Gloria har gjort.

Större delen av John Greens roman "Sköldpaddor hela vägen ner" handlar om tvångstankar och hur det kan vara att leva med sådana. Aza Holmes är speciell. Jag kan förstå Daisys frustration över hur självupptagen Aza tycks vara, men som läsare förstår jag att Aza inte menar något illa. Det är bara inte så enkelt att leva med den sortens tankar hon har.

"Sköldpaddor hela vägen ner" är förvisso en intressant läsning om den typen av psykisk ohälsa, men emellanåt upplevde jag berättelsen som lite för rörig och trots att Philomène Grandin är en duktig inläsare, tappade jag både koncentrationen och intresset emellanåt. Å andra sidan har jag förståelse för att det kan vara en del av Azas psykiska ohälsa.

Som helhet tyckte jag ändå att "Sköldpaddor hela vägen ner" var en helt okej läsning/lyssning och läser gärna mer av John Green.

Lägg in en automatisk månatlig överföring från ditt lönekonto till ett sparkonto. Det behöver inte vara ett stort belopp, men om det dras automatiskt behöver du inte tänka på att du måste se till att spara. Om du sedan har mer över en viss månad, kan du naturligtvis spara mer. Men genom en automatisk överföring sparas det alltid ett belopp.

Emma Olossons debutroman "Vita rosor" är spännande och hade en för mig oväntad vändning på slutet, även om den var lite förutsägbar på sina håll. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Vad jag däremot tyckte mindre om och som dessvärre sänkte lyssningsupplevelsen, var all utseendefixering och all denna fokus på sex. I mina ögon hade det inte alltid riktig relevans för själva handlingen. Jag upplevde det som ett ständigt tjat från praktiskt taget alla karaktärer att Matias och Sebastian var så himla snygga eller att den eller den också var snygg. Det störde mig att Matias tycktes skryta om vem han hade sex med (åtminstone verkade han känna sig tvungen att påpeka det). Att Matias chef lägger sig i hans sex- och kärleksliv och verkade ta på sig rollen som någon form av "matchmaker" kändes inte trovärdigt.

Förutom detta tyckte jag att "Vita rosor" var bra och jag ser som sagt emot fortsättningen. Jag är grymt imponerad av den här debuten!