Jessica Berggren Turban

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Malin Persson Giolitos roman "Störst av allt", men nu när jag har lyssnat färdigt är min första reaktion att jag är imponerad. Riktigt imponerad.

Man vet från början vad det är som har hänt, men det är pusselbitarna till vad som ledde dit som är det intressanta. Hur kommer det sig att Maja hamnar där hon är? Vem är Maja egentligen?

På tal om Maja - jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om henne. Av olika anledningar är hon ett offer och emellanåt tyckte jag synd om henne. Samtidigt är det en del av mig som anser att hon på sätt och vis får skylla sig själv.

"Störst av allt" är en minst sagt komplex berättelse, men jag tycker att Malin Persson Giolito dels lyckas att bygga upp den, dels få ihop den på ett bra sätt. Det var motvilligt som jag slutade lyssna på den. Om jag hade kunnat, skulle jag ha lyssnat på den i ett svep.

Mot slutet blev jag särskilt illa berörd av Majas och Sebbes relation och jag ville bara gripa Maja om axlarna och ruska om henne.

"Störst av allt" är en berättelse som jag önskar att jag själv hade skrivit.

En ganska rörig och utdragen film. Filmen hade nog upplevts bättre om vissa scener hade tagits bort.

Om du tycker om spänning och thrillers, är "Fear" definitivt en film för dig! Mark Wahlberg gör en fantastisk obehaglig tolkning av sin rollkaraktär! Trots att jag har sett den flera gånger, håller jag nästan andan varje gång jag ser den.

Jag borde ha vetat vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att lyssna på Abby Greens roman "Om hon bara visste". Tämligen stereotypiska karaktärer med förutsägbar handling.

Med det sagt, menar jag inget illa om Abby Green och hennes roman. Den är bra skriven om man tycker om den här genren. Mitt "problem" är att jag slutade göra det för ganska många år sedan.

"Om hon bara visste" fungerar som bra tidsfördriv (även om den emellanåt var lite för sötsliskig för min smak), men det är ingen berättelse som stannar kvar särskilt länge hos mig och skiljer sig inte särskilt mycket från andra böcker i den här genren.

Den här filmen är så snyggt gjord och berör mig varje gång jag ser den. Den stora tvisten på slutet gör filmen ännu bättre. Inget är som det verkar. Så om du tycker om filmer som inte är förutsägbara är det här definitivt en film för dig!

"Visning pågår" är enligt mig en av de bättre böckerna i den här serien. Precis som i hennes andra böcker har Sofie Sarenbrant byggt upp spänningen på ett skickligt sätt. När man tror att man har listat ut hur allting ligger till, vänder hon på det hela och man inser att man inte har koll på någonting.

Förutom det, lägger hon också grunden till en konflikt som utvecklar sig mer och mer i de efterföljande böckerna. Vem kan man egentligen lita på? Känner man verkligen sina närmaste så bra som man tror att man gör?

Det känns som att jag upprepar mig gång på gång, men jag gillar att både karaktärerna och berättelserna har flera bottnar. Inget (och ingen) är svart eller vitt - det existerar endast gråskalor. Jag önskar att jag själv hade skrivit de här böckerna.

Det här är en av de finaste filmerna som jag har sett. Visst, den är till viss del förutsägbar (populär kille tvingas umgås med en nördig tjej), men filmen är så fint gjord och skådespeleriet är makalöst. Att dessutom få höra Mandy Moores fina röst är bara ett plus. Jag rörs till tårar varje gång jag ser den här filmen.

I Emmy Abrahamsons berättelse "Anställningsintervjun" skildras just en anställningsintervjussituation - dels ur Charlottes perspektiv, dels ur Karls.

Det sorgliga är att jag nickade igenkännande åt Charlottes situation och såg inget konstigt med det. Det är ju så det många gånger är för kvinnor. Däremot kände jag nästan genast hur absurt det var när Karl blev utsatt för samma sak - och det är just där det sorgliga kommer in.

Jag imponeras av hur träffsäkert Emmy Abrahamson lyckas få fram detta på ett humoristiskt sätt. Ämnet kändes lättare att ta till sig tack vare det. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon fick mig att skratta rakt ut.

Lyssna gärna på den här ljudboken - oavsett om du vill få dig ett gott skratt eller en tankeställare.

Jag har hört så mycket gott om den bokserie som inleds av Dag Öhrlunds och Dan Buthlers bok Mord.net. Med andra ord hade jag ganska höga förväntningar och det var också därför som jag blev rätt så besviken när jag väl läste boken.

Mitt första intryck var att den kändes naivt skriven på ett sätt. De inledande kapitlen som handlade om den konferens som Jacob Colt var på, kändes som om de var skrivna av en nybörjare - och nybörjare ör definitivt inte dessa båda herrar. Gång på gång klev de i fällan att skriva läsaren på näsan och skriva ut självklarheter. Dessutom upplevde jag att poliserna tjatade väldigt mycket om hur utbredd nätbrottsligheten var och det tycktes som att det var en självklarhet, Jag som läsare satt hela tiden och funderade på vad jag hade missat. Jag upplevde det med andra ord som att författarna tryckte på problemet lite för tidigt i berättelsen. Dock blev det hela lite bättre efter ungefär halva boken, men då var skadan redan skedd - jag var ganska besviken på helhetsupplevelsen.

Något annat negativt - och jag hoppas att det bara gäller e-boken - är att väldigt ofta sitter två ord ihop. Det blev värre framåt slutet, som om den som skapat e-boken slutade bry sig. Tyvärr störde det fenomenet läsupplevelsen en aning.

Själva "konflikten" (eller huvudhandlingen?) är både oerhört intressant men också skrämmande - att man kan beställa mord på nätet, mot ett relativt högt pris (och då menar jag inte bara pengamässigt). Upplägget av detta var bra gjort, bortsett från som sagt att man som läsare blev skriven på näsan emellanåt.

På det stora hela lyckades författarna skapa spänning och intresse hos mig, som gjorde att jag läste klart boken till slut. Jag kommer definitivt ge mig i kast med nästa del i serien. Jag vill ju väldigt gärna få bekanta mig med mannen, myten och legenden - Silverbielke. Min förhoppning är att de kommande böckerna i serien är bättre skrivna än Mord.net.

En fantastisk välgjord film. Den berör på djupet (jag har gråtit varenda gång jag har sett den och den är än idag min favoritfilm). Trovärdighetsfaktorn är hög. Om du bara ska se en film i år, då bör du se Titanic.