Jessica Berggren Turban

Jag har för mig att jag läste Edgar Allan Poes novell "Den svarta katten" på engelska när jag gick på gymnasiet. Såvitt jag mindes hade jag då tyckt att den var spännande och även lite ruskig. Tyvärr har jag helt ändrat åsikt efter att ha läst novellen på svenska.

Den här gången tyckte jag att historien var platt och inte det minsta spännande eller läskig. Jag upplevde mest novellen som en känslokall redogörelse. Jag kände dessutom stark avsmak och avsky för huvudpersonen.

Med andra ord blev jag besviken på "Den svarta katten".

Om du är ute efter en film med spänning och vändning efter vändning, är det här rätt film! Jag sitter som fastklistrad varje gång jag ser filmen - trots att jag har sett den flera gånger är den lika spännande varje gång. Så snart man tror att man har koll på hur saker och ting förhåller sig, visar det sig att man har helt fel. Halle Berry, Bruce Willis och Giovanni Ribisi är fantastiska i den här filmen!

I "Andra andningen" får man bland annat följa Emma Skölds syster Josefine när hon springer Stockholm Marathon. Hela boken utspelar sig under det här loppet, så tempot är högt.

Precis som med "Vila i frid", tycker jag att Sofie Sarenbrant lyckas hålla spänningen vid liv ända till slutet. Så fort jag trodde att jag hade lyckats lista ut vem som låg bakom morden, visade det sig att jag hade fel.

Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld är annorlunda deckare och jag gillar det! Förr läste jag mycket deckare, men tröttnade med åren. Det kändes som att om jag hade läst en, hade jag läst alla. Så känns det inte med Emma Sköld. Tvärtom! Här vet man inte riktigt vad man har att vänta sig - och det gillar jag.

Ända sedan min första depression, har psykisk ohälsa intresserat mig. Inte för att det på något sätt är roligt, utan för att jag vill försöka lära mig mer och förstå det bättre. Därför var jag inte sen med att nappa på att köpa Marcus Osins bok "Hur långt kan man gå?", där han beskriver vad som hände när han hade bestämt sig för att ta sitt liv.

Det är alltid svårt att sätta betyg på eller bedöma en bok som handlar om något så pass personligt som den här gör. Dock tror jag att texten hade mått bra av en extra korrekturläsning, eftersom det förekom lite för många språkliga fel - som tyvärr störde läsupplevelsen lite väl mycket.

Jag blev berörd till viss del av berättelsen, men tror att jag hade kunnat bli ännu mer berörd ifall de språkliga misstagen hade rättats till.

Jösses! Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Elinor Fredrikssons roman "Den gudomliga Gudrun", men inte att den skulle vara den roligaste läsningen på länge! Det här var definitivt en riktigt bra start på 2019!

Visst, de flesta karaktärer var lite överdrivna, men med tanke på hur berättelsen är uppbyggd, köpte jag det. Jag utgick ifrån att de skulle vara så "extrema" (exempelvis skokasterskan).

Jag satt och fnissade och skrattade mig igenom hela boken. Jag läser gärna mer av Elinor Fredriksson i framtiden.

I Johanna Nilssons roman "Jag är den som skall komma" får man bekanta sig med Bernice Carlson - en kvinna som är övertygad om att hon är den nya Messias.

Det var fascinerande att följa Bernices resa och hennes otaliga försök att övertyga omgivningen om vem hon är. Förvisso irriterade jag mig emellanåt på att hon var så blind och "dum" för omgivningen, men trots det kunde jag inte låta bli att tycka synd om henne och allt hon utsattes för.

"Jag är den som skall komma" är intressant på så många olika sätt, samtidigt som den är lättläst. Johanna Nilsson har på ett bra sätt lyckats få till en komplex huvudperson och emellanåt höll Brnice nästan på att övertyga mig om att det hon sade var sant - fastän jag själv inte är troende.

Jag läser gärna fler av Johanna Nilssons böcker.

"Älskade barn" var spännande från första minuten och långt ifrån förutsägbar. Det underlättade att de olika personernas berättelser lästes upp av olika inläsare (även om varje del i och för sig inleddes med namnet på karaktären). Jag tyckte att det gjorde berättelsen lite mer levande.

Precis innan jag lyssnade på "Älskade barn", hade jag lyssnat på "Träskkungens dotter". Dessa två berättelser har liknande tema, men "Älskade barn" var i mina ögon än mer komplex.

Jag tycker om böcker där berättelsen klarnar allt eftersom och det lyckas Romy Hausmann riktigt bra med! Det kom vändning på vändning som fick mig att inse att jag inte hade någon koll på någonting. Nu vet jag inte om Romy Hausmann har skrivit fler romaner, men om så är fallet kan jag absolut tänka mig att läsa mer av den här författaren.

Det här med fångenskap och vad man är beredd att göra för att överleva är intressant. Naturligtvis är sådana situationer hemska, men det är samtidigt fascinerande hur långt man är beredd att anpassa sig. Jag vet inte om jag hade klarat av en sådan situation.

När jag läste lite snabbt vad den här boken skulle handla om, trodde jag först att Kjell Westös roman "Hägring 38" skulle vara en i raden av alla Andra världskriget-böcker som finns. Jag hade fel.

Visst finns kriget hotande nära, men romanen fokuserar - så som jag uppfattade den - mest på relationer människor emellan. Jag både känner med och blir arg på advokat Thune och hans sekreterare fru Wiik. Det blir kanske inte alltid rätt, men de gör ändå så gott de kan.

Samtliga karaktärer var grundligt och skickligt uppbyggda. De kändes som verkliga människor. Slutet var oväntat för mig och i bokcirkeln hade vi givande diskussioner om det (och även om handlingen i övrigt).

Det som jag reagerade på mest - OBS! Detta kan vara en spoiler - var när den jude som vann en löptävling placerades utanför prispallen. Det var bara släktingen till juden som reagerade. De övriga i Onsdagsklubben verkade bara rycka på axlarna och tänka "det är sådant som händer". Skulle de ha reagerat på samma sätt om alla de tävlande hade haft samma etnicitet och religion? Eller var det just det faktum att han var jude som spelade roll?

"Trollbunden" är den första delen i Margit Sandemos serie "Sagan om isfolket". Det var genom min syster som jag kom i kontakt med den här serien första gången, men fram till nu har jag inte haft något intresse av att läsa de här böckerna. Dock blev jag sugen efter att ha hört podden "Snacka om ljudböcker" (f.d. "Storytelpodden"), där de i flera avsnitt pratat gott om den här bokserien.

Vad tyckte jag då om "Trollbunden"? Till att börja med var den inte riktigt som jag hade trott. Berättelsen var välskriven, men dessvärre tyckte jag inte att den hade något särskilt driv. Silje var förvisso en rar flicka och Tengel mystisk, men Margit Sandemo fick mig ändå inte att bli så pass intresserad att jag ville veta hur det skulle gå för dem.

Jag får se om jag ger serien en andra chans och tar mig an del två. Just nu känner jag mig inte särskilt sugen på det.

Jag hade rätt stora förhoppningar på Paula Hawkins "Kvinnan på tåget", eftersom jag har hört mycket gott om den. Riktigt så bra som jag hade trott och förväntat mig att den skulle vara, var den tyvärr inte. Fast på det stora hela var den ändå rätt bra.

Jag tyckte att boken kändes ganska seg i början och upplevde det som att berättelsen mest stod och stampade på samma ställe. Det var först i slutet som det blev spännande. Twisten var inte riktigt väntad, men gjorde berättelsen mer intressant.

Det var intressant att berättelsen varierade mellan Rachel och Megan och det var smart att låta Megan vara i dåtid och Rachel i nutid. Det byggde upp stämningen på ett bra sätt, även om jag till en början blev lite förvirrad.