Mathilda

I sanningens kalas får vi följa Isabel, hon är guide på stadshuset i Stockholm, där även hennes älskare jobbar. I övrigt lever hon ett vanligt familjeliv med barn, en sjuk mamma och en make som arbetar utomlands. I övrigt pratar hon ofta med främst sin make när han inte hör.

Boken är uppdelad som i tre delar, nutid, dåtid och Isabels inre monologer som ofta är riktade mot älskaren. Språket i romanen är fantastiskt, det är till stor del det som fick mig att ta mig igenom, för handlingen är egentligen inte något särskilt. Även om jag inte har något emot att det inte händer så mycket i romaner.

Tyckte väldigt mycket om denna, hade dock inte förväntat mig annat i och med att Lundström om någon har koll på den samtida skönlitteraturen.

Huvudpersonen bestämmer sig för att sova bort ett år, efter att ha fått sparken från sitt jobb på konstgalleri. Hon får massa mediciner utskrivet av en psykiatriker hon hittat på gula sidorna. Medicinerna får henne dock att göra saker som hon sedan inte minns.

Jag har sedan jag hörde om den första gången tänkt att jag inte skulle läsa den, för det lät så fruktansvärt tråkigt och jag tyckte faktiskt att den var ganska tråkig. I alla fall i början. Det finns helt klart en del tänkvärda saker i romanen och den blev intressantare framåt slutet. Dock vill en ju bara slå huvudpersonen i ansiktet och säga åt henne att skärpa sig och få henne att inse vilket priviligium hon faktiskt har. Tänker att många skulle vilja kunna stänga in sig och sova i ett år, även jag emellanåt, men som ”vanlig” person är ju det omöjligt.

Är allt som allt glad över att ha läst, i ett försök att förstå vad hajpen handlar om och att ändå få skapa en egen uppfattning.

Fjärilsvägen är den gata i Sölvesborg där Lundberg är uppvuxen. Fjärilsvägen är således en uppväxtskildring men med fokus på hans mamma.

Romanen är skriven till ett du, till hans mamma, vilken gav boken en extra dimension av känslor. Att få läsa om hur uppväxten präglats av det svenska klassamhället och yttre samhällsaspekter påverkar. Uppskattade verkligen denna läsupplevelse.

Den 12e juni 2016 sker en masskjutning på nattklubben Pulse i Orlando. Attentatet utförs av en man som bekänner sig till IS och ett hat mot hbtq-samhället.

I Vi är Orlando låter Hilton överlevande, anhöriga och uppsatta personer komma till tals, han berättar deras historia om vad som hände den natten och hur livet har varit efteråt. Det görs på ett väldigt skickligt sätt då boken endast består av intervjustycken och de olika fragmenten bidrar till att tillsammans skapa en helhetsbild.

Det jag uppskattade mycket var att Hilton helt och hållet berättar historien utifrån de drabbade, utan att på något sätt väva in sig själv.

Nico färgar håret rosa och köper dr Martens det första hen gör när hen kommer till Uppsala för att börja på en ny gymnasieskola. Nico hittar fort nya vänner och bestämmer sig för att bli den hen verkligen är.

Alltså, jag ÄLSKADE den här. Läste Du, bara för något år sedan och slukade den, och det var samma med den här. Ville inte att den skulle ta slut. Uppskattade att det inte var så heteronormativt och alla referenser till bland annat Beatles.

En ung kvinna sitter på tåget på väg mot ett nytt liv i Stockholm. En man får upp ögonen för henne och släpper henne inte. Jackies nya liv i Stockholm blir inte som hon tänker sig, den tänkta friheten blev till en instängdhet hon inte kunde tänka sig. Instängdheten i ett destruktivt förhållande.

I Jackie får vi följa både Jackies perspektiv, men även mannen M’s perspektiv utan att vi egentligen får veta någonting om honom. Han har ett oerhört mörker i sig som verkar grundar sig i barndomen. De psykologiska aspekterna av romanen är så intressant.

Jag har känt så mycket när jag läst den här, och jag har verkligen uppskattat det. Jag är en person som vanligt vis läser flera böcker samtidigt, men när jag läste den här gick inte det. Jag vill lägga all min uppmärksamhet här. Samtidigt som jag hela tiden ville fortsätta läsa, ville jag inte läsa den för fort för att den inte skulle ta slut. Jag måste helt klart läsa mer av Anne Swärd.

Undertiteln sammanfattar boken på ett väldigt bra sätt, relationen mellan Sverige och Gambia sträcker sig tillbaka till 60-talet när Bertil Harding ordnade charterresor till Gambia. Den långa relationen mellan länderna har bidragit till att det idag finns många svenskgambier i Sverige.

I boken får vi ta del av Gambias historia, Levins egna historia men även både kända och okända svenskgambiers historier.

Jag tyckte så mycket om hur boken är uppbyggd, med de alla perspektiven som gav en mycket att tänka på och som väckte intresse.

Det här är en så bra och viktig bok som alla borde läsa.

Romanen börjar med att vi får veta att Lydia är försvunnen och vi får veta att hon är död. Sedan får vi följa med i tillbakablickar men på hur familjemedlemmarna hanterar situationer, så även Lydias, men även i nutid. Vilket ger en extra dimension kring att ”lista ut” vad som har hänt. Det finns en stark känsla av att läsaren hela tiden vet mer än karaktärerna som är fascinerande.

Det här var en bok som sög fast mig totalt, och det är ändå en härlig känsla, att fastna i en bok.

I blå får vi följa två spår; Signe år 2017 som seglar över havet för att konfrontera mannen hon en gång älskat, mannen som inte stöttade henne i klimataktionen. Och vi får följa David och hans dotter Lou år 2041 som är Klimatflyktingar någonstans i södra Europa.

Tyckte väldigt mycket om denna, uppskattade att läsa något om klimatet som var fiktion, även om det också gör att verkligheten känns nära. Det var också väldigt fint hur Lunde vävde ihop de två olika livsödena.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den här. Älskade den i början men sen gick det utför, men det har nog mer med mig än boken att göra. Men den tog sig fram emot slutet igen.

Resenärerna handlar om familjerna Vincent och Christie från 50-talet till 2010. Det är så många karaktärer att trots att det finns ett personregister i början av boken är de svåra att hålla reda på. Men trots det får en en väldigt ärlig bild av de två familjerna, då en får se både ljusare och mörkare sidor.

Delar av den fick mig att tänka på Vända hem, vilket ju är ett bra betyg.