Renata

En lättläst bok med korta kapitel och trevliga karaktärer som man är glad att få återse.
Huvudpersonen Mona är smart, modig och trevlig att läsa om, men i just denna bok kändes det lite som om hon hade svårt att lägga ihop ett och ett, vilket hon inte alls hade i första boken.
Denna var lite mer intressant att läsa då det handlade om försvunna barn, men det kan ju ha att göra med att man själv har barn och då berör det lite mer.
Språket var lätt att förstå och handlingen kändes spännande.
Jag längtar tills nästa del av Vargön kommer då jag vill veta vad mer som kommer hända, inte bara fallen som Mona och Hedda utreder, men även med karaktärerna vi får möta och dessutom måste jag få veta mer om vad som hände i Monas förflutna.
Jag gillade den här delen lite mer än förra boken även om jag gillade båda väldigt mycket!

En lättläst bok med lättförståeligt språk och snabb fart.
Intressanta karaktärer som man gärna vill veta mer om och man gissar identiteten på mördaren ända tills det avslöjas, vilket är väldigt ovanligt för mig.
Bra beskrivningar av platserna, vilket gör att man lätt kan föreställa sig de.
Detta är första boken jag läser av Kamilla Oresvärd och jag är utan tvekan hooked för hennes andra böcker, jag har även boken Älvdansen som jag också kommer recensera här.
Boken är välskriven med ett fint namn som gör att man blir väldigt nyfiken och gärna vill läsa, även omslaget är mycket fint.
Dock kunde boken ibland vara lite långsam, men med korta kapitel så är den väldigt snabbt läst. Man vill inte gärna lägga ifrån sig den när man väl kommer in i den.

Boken handlar om Daniel som kommer till ett möte där han får vara med i några tester. Han möter Johan som efter några tester ger honom erbjudandet att lära honom göra utomkroppsliga resor.
Jag hade lite svårt att komma in i boken och de första 50 (or so) sidorna kändes lite tröga, så jag kände lite att det kanske inte riktigt var min sorts bok, MEN oj så fel jag hade och jag är riktigt glad att jag fortsatte läsa.
Språket är lättförståeligt och det som ger boken ett litet plus är att då Daniel har dyslexi så fick man läsa lite hur han stavar. Det gjorde boken mer verklighetstrogen och jag tycker att det var en intressant detalj.
Gillar man det övernaturliga och är intresserad av utomkroppsliga resor och liknande så är denna bok precis för er.
Jag hoppas på att det kommer en fortsättning då jag gärna vill veta hur det går för invånarna? Kommer de ta sig igenom eller fastnar de någonstans?

Jag har ganska så höga förväntningar på den här boken när jag börjar läsa då jag har hört mycket gott om den.
Men det är också just det som gör att jag inte slutar läsa boken efter 50 sidor, då den var lite svår att komma in i.
Boken översteg mina förväntningar mer än jag trodde att den skulle.
Jag är dock glad att jag fortsatte läsa och även om det ibland bara blev några få kapitel så blev det andra dagar kanske 10-15 kapitel. Igår läste jag över 150 sidor av den bara för att jag inte ville sluta och när jag väl var tvungen att avbryta min läsning pga sömn så tog det inte lång tid idag innan jag tog upp den och läste färdigt de 8 kapitel som var kvar.
Detta är en berättelse om äventyr, kärlek och vänskap över raser och meningen med att hitta sig själv och göra det rätta.
Jag kan bara säga att jag verkligen älskade denna bok. Då jag är en riktig sucker för både äventyr och kärlekshistorier så är Netraya en av mina favoriter. Jag kommer ha med mig den här boken länge och jag rekommenderar den till alla som vill ha fantasy!

Jag började med att läsa denna bok eftersom jag fick Rättskiparen som recension och kände då att jag ville läsa del ett först även om Rättskiparen är en fristående fortsättning.
Alltså. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Boken började med att vara smått seg och det kändes som om det tog halva boken innan det hände något riktigt spännande även om det hände grejer hela tiden och man blev snabbt indragen i handlingen.
Men! När det väl blev spännande så slutade spänningen aldrig upphöra. Jag tänkte att jag skulle läsa ett eller två kapitel när det väl blev intressant, men inte kunde jag lämna ifrån mig den. Läste mer än halva boken i en sittning fast det blev sent och jag egentligen var trött när jag ens började.
Och känslorna som gick genom en. De går knappt ens att beskriva.
Gick från att vara lugn till att känna ilska, sorg, oro för karaktärerna och gråta nästintill okontrollerat.
Jag rekommenderar den till alla som älskar spänning och polisböcker, men som ändå vill ha den där verklighetskänslan. Dock är denna bok inget för känsliga personer då den tidvis kan vara brutal.
Jag är inte så känslig, men detaljerna som Lotta Luxenburg ger gav mig magont, klump i halsen och tårar.
Även nu i efterhand när jag tänker tillbaka på den får jag klump i halsen.
MEN! Läs den. Om ni är som mig så kommer ni inte ångra er och istället slänga er över Rättskiparen som är den fristående andra delen i serien om Stockholms gruppen.

Här går det det undan och mycket händer under en ganska snabbt tid. Ibland måste man stanna upp och tänka efter vad det är som händer. Den som berättar historien ställer en viss krav på läsaren, att denna ska låta ens fantasi ta vid där författaren slutar. 
Huvudpersonen Julia är inte direkt någon man känner empati för eller tycker om i början av berättelsen.
Detta ändras då ju längre historien fortsätter och mot slutet så hoppas man bara att allt ska ordna sig för henne.
Julia har en intressant personlighet. Man kan inte låta bli att inte bli frustrerad på henne och det fortsätter i stort sett hela boken tills hon bestämmer sig för att det ska ta slut, och det är DÅ man börjar heja på henne.
En engagerande historia och jag blir oftast väldigt irriterad på karaktärerna, inte minst på Julia. Men man beundrar ändå hennes beslutsamhet mot slutet av boken.
Dessutom kändes det  som att Julias egna läkare inte trodde på att hon faktiskt var utmattad och behövde vila utan bara försökte "rädda sitt eget skinn" efter att ha skrivit under hennes läkarintyg inför försäkringskassan.
Till en början är boken lite långtråkig och jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är för att jag hade svårt att sätta mig in i Julias situation, inte bara med utmattningen, men även den pressen hon känner från sin omgivning. Dock så kände jag mot sista kapitlet att jag inte vill att boken ska sluta då jag vill veta mer om hur det faktiskt går för Julia.
Jag vill ju veta mer. Jag vill ju veta hur det går med utmattningssyndromet och vad som händer mellan henne och Paul.
För tycka vad man vill så kändes det ändå som att det var något mellan de.
Författaren skriver boken på ett väldigt bra sätt, språket är lätt att förstå, läsaren bjuds in att delta aktivt, även om det ibland blir lite svåra ord eller åtminstone ord som man aldrig hört tidigare. Men det hindrar inte att man förstår både meningen och det författaren vill förmedla.

Bland det första som slår mig om boken är att den är välskriven och välstrukturerat. 
Historien handlar om Helen som är byggd på en verklig person som sitter på kvinnofängelset Hinseberg, dömd för flera sorters brott, bland annat för otaliga fall av bedrägerier.
Man dras djupare och djupare in i historien, och det är väldigt svårt att inte vilja läsa hela boken i en enda sittning.
Karaktärerna i boken har väldigt intressanta och välutvecklade personligheter som man jätte gärna vill veta mer om, samtidigt som historien blir allt mörkare ju mer man läser.
Boken beskriver en hel hemska detaljer om det som Helen begick/utsatte sina offer för. Dessa detaljer är väldigt välskrivna/väldigt grafiskt beskrivna, så om man är känslig så ska man kanske veta innan att det kan vara jobbigt att läsa. Fanns delar som jag hört från andra skulle hända så på de var jag förberedd.
MEN det fanns även delar som jag absolut inte var beredd på och de skar som en kniv i mitt hjärta och fick mig bokstavligen att börja gråta. Boken rör verkligen upp känslor.
Stefan Di-Omnia har gjort ett otroligt jobb med faktainsamling och den research han gjorde inför boken.

Det är många tankar som går genom mig när jag läser denna bok och den är spännande från början till slut, och det är ett högt tempo hela tiden.
Jag gillar att det är korta kapitel, men att det även är bra beskrivet utan att vara för långrandigt.
Mats har bra språk som inte är för komplicerat, och även om man inte läst hans andra böcker i denna serie så är det lätt att komma in utan att känna att man missat massor.
När jag läste så kände jag flera gånger att jag bara måste läsa hans andra böcker och att jag får lägga en ny författare till min lista av favoriter.
De som gillar spännande böcker som har ett högt tempo och aldrig blir tråkig så rekommenderar jag denna till er.
Man vill verkligen aldrig lägga ifrån sig boken och när man väl måste så finns det på något sätt en tomhet.
Bokens avslut ger en mersmak och jag kan lätt säga att jag vill att nästa del i serien ska vara skriven och släppt (helst redan igår), så jag kan fortsätta dras in i världen om Ella och Nicklas.