Natalie Lindgren

I denna härliga feelgood deckare får vi återse fyrklövern – Egon, Ragnar, Elisabeth och Märta. Det är dags för Skanör-Falsterbos årliga bilshow och Egon ska ställa ut en gammal bil åt en vän. Men i bakluckan hittar han och Ragnar ett lik, de ringer till Mårten Lind på Skanörspolisen som ber dem komma med bilen till honom dagen efter. När Egon och Ragnar öppnar bakluckan är liket borta. Mårten blir påtvingad en ny kollega som han tillsammans ska försöka lösa fallet med.
.
En humoristisk deckare med underbara karaktärer, en perfekt bok när man behöver en paus från vardagen och vill dyka in i något spännande och uppiggande.

Ester Karlsson är en pigg pensionär som bor i en våning i Lund tillsammans med sin kakadua Roland. På dagarna brukar Ester gå ner till sin syster Barbro, som bor våningen under i samma trapphus som Ester, för att fika med förhoppningen om att Barbros hypokondriske make Arne inte är hemma. Ester brukar även fördriva tiden med att besöka sin bortgångna make Bengt på kyrkogården. Dit går hon varje dag med en bukett rosor som är Bengts favoritblomma och uppdaterar honom om allt som händer i bostadsrättsföreningen Lärkan. Men en dag hittas lärkans vaktmästare död och Ester får fullt upp med att bistå polisen, något som varken faller i god jord hos polisen eller hos den person som ligger bakom mordet.
.
Jag älskar böckerna med Ester Karlsson. Karaktärernas personligheter är underbara och får mig att skratta högt flera gånger. Miljöbeskrivningarna bidrar med sitt och jag har njutit så av att få befinna mig i Esters värld.

Emma Sköld bor för närvarande i sin systers villa i Smedslätten tillsammans med sin dotter Ines. En natt vaknar Emma av ett konstigt ljud och hon känner sig iakttagen, hon smyger upp och ser att balkongdörren har blivit uppbruten. Nästa morgon vaknar hon och ser att det är fullt med polisbilar utanför grannens hus, deras tonåriga son har hittats död och det går spekulationer om att det inte var en naturlig död. Josefine, Emmas syster, följer händelserna i Bromma genom Facebooksidan ”brommavännerna” medan hon själv befinner sig i Spanien. Josefine blir skrämd av de kommentarer och rasistiska åsikter som flödar i kommentarsfälten efter dödsfallet. Är dessa människor verkligen hennes grannar och vänner? Hur väl känner man egentligen dem man tror stå sig nära? Och det som händer i Bromma, är det något personligt mot Emma?
.
En deckare med starkt driv som berör ämnen som rasism, fördomar, dysfunktionella familjer och frågan om man verkligen känner de personer som står en närmast. Med sina korta kapitel, en stark intrig och viktiga ämnen som berörs är Sofie Sarenbrants deckare av toppklass.

Harriet får en anställning som brottsutredare och flyttar från Stockholm tillbaka till sin uppväxtort Lerviken. Till en början har hon svårt att komma in i utredningsgruppen och känslan av kollegor som stänger henne ute och en chef som motarbetar henne växer. Sedan sker ett mord, en kvinna hittas död i ladan på parets gård, hon har blivit bragd om livet och hennes ögon är upptejpade med silvertejp. Hennes man går inte att finna och spekulationer kring att han är den skyldige börjar växa då mannen har en historia om våld mot sin fru. Samtidigt som Harriet brottas med att passa in i gruppen på jobbet märker hon att hennes pappa börjar bli förvirrad, han vandrar ut utan jacka i kylan och är uppe mitt i natten. När hon försöker prata med sin bror Paul om allt märker hon att han börjar bete sig alltmer konstigt. Vad hände egentligen med människorna i hennes omgivning? Vilka kan hon lita på och vem är det säkert att dela med sig av sina misstankar till?
.
Boken har en stark huvudkaraktär som sticker ut bland vanliga kriminalare. Harriet är en person med skinn på näsan och går hellre sin egen väg än att göra som folk säger. Harriet är lite klumpig och gör misstag på grund av att hon handlar först och tänker sen, har hon haft en jobbig dag unnar hon sig Dumle och några cigg. Allt detta gör henne väldigt charmig och jag gillar henne starkt! Boken är uppbyggd så att man endast får läsa utifrån Harriets perspektiv vilket brukar vara rätt ovanligt i deckare och var ännu en grej jag gillade.
Med ett brett persongalleri, härliga beskrivningar av den pittoreska miljön och det upptrappade tempot som mynnar ut i ett oväntat slut (!!!!) är detta en bok jag verkligen rekommenderar!