Caroline

Den här tog tid för mig att ta mig igenom. Inte för att den är dålig, absolut inte, men den är inte min typiska bok. Den vann dock mitt gillande mer och mer under läsningens gång. Dessutom är den skriven på dialekt- helt underbart! Nu när jag läst klart är jag mycket imponerad.

Boken tar oss till 1700-talet och byggandet av Kosta glasbruk i Småland. Vi lär känna pigan Sissel och drängen Eskil som tillbringar en natt tillsammans. Sissel blir med barn och de kallas till sockenförhör för sin synd. Där efter tar deras gemensamma liv fart. Det är en bok om deras relation och om deras barn, syskon och föräldrar. Och oj vilka prövningar de tvingas genomgå.

Det är en hemsk tid som beskrivs med fattigdom, elände och där kristendom och folktro kolliderar. Tänk att vara så utlämnad en var som fattig på den tiden. Och kanske än idag?

Är imponerad över att man kan skriva såhär. Det känns otroligt välskrivet, välforskat och genomarbetat.

Härlig fristående uppföljare av Brevvännerna.

Vi följer Susanne som efter att ha både slutat på sitt jobb och skilt sig tackar ja till ett uppdrag för ett rikt par ute i Grävinge i Roslagen. Uppdraget är att rita om en fabrik till lyxhotell. Det visar sig dock att paret hon tagit jobb hos har större planer för Grävinge än vad Susanne hade anat.

Väl på plats lär hon känna de boende i området. Ingegerd som bjuder på sockerkaka och Conny som Susanne snabbt kommer nära. Snart ställs hon inför valet mellan sin moral och sin karriär.

Mysig feelgood ute på landsbygden i Norrtälje. Det är lätt att läsa och hänga med och det är gemytlig stämning. Jag fattar tycke för Susanne som person och de livsval hon tvingas till. Största behållningen med boken är miljöbeskrivningarna av det förfallna samhället och hoppet om nya tider. Precis som den här typen av böcker bör göra får den mig att längta till ett liv på landet. Åtminstone tillfällig.

Otippad ny favorit i bokhyllan!

Vi följer journalisten Roya Zand som driver en rörelse som kämpar för mänskliga rättigheter. En dag hittas en kvinna med kopplingar till Roya mördad. Roya bestämmer sig för att granska de som hatar och hittar ett organiserat nätverk bakom allt. Snart är hon mer indragen än hon borde.

Fasansfull läsning eftersom den känns ända in i märgen och anledningen att det känns är att det så väl speglar verkligheten. Läsning som gör ont men som ändå måste läsas.

Det är så mycket mer än en thriller. Det här är ett samhällsdokument och spänning med äkta karaktärer och känslor.

En väskriven och driven historia med
betydelse. Det märks att författarna känner sin historia väl. Ett måste att läsa!

Hoppas på många fler böcker från den här författarduon!

Inte en av sommarens starkaste böcker.
Boken börjar bra och spännande för att sedan bli mer ointressant, för mig alltså. Alla andra verkar ju älska den.

Boken hoppar i tid och mellan personer men är lätt att följa. Varje person bidrar med sitt perspektiv vilket fördjupar historien. Boken börjar med att en granne blir påkörd utanför sitt hus. Mycket tyder på att det inte var en olycka. Därifrån följer vi ett antal grannar i nutid och dåtid för att ta reda på vad som egentligen hände. Mest berörande är Fabians historia. En pojke i ett av grannhuset som haft det tufft under sin uppväxt.

Det känns en aning som att jag har läst det förut. Påminner om Petra Holts böcker som jag iofs gillar. Är ganska självklart hur det ska sluta men är ändå läsvärt och hittills har jag inte hört annat än hyllningar.

Noemie är kommissarie i Parispolisen när hon skjuts rakt i ansiktet och tvingas till lång habilitering. Istället för att återgå till vanlig tjänst skickas hon till en by som är nedläggningshotad. Väl där dyker ett barnlik tvingas hon återerövra rollen som kommissarie.

Lagom spännande och intressanta detaljer om dykning och de hemligheter som gömmer sig i byn. Som sig bör finns en del överraskningsmoment men bokens styrka är ändå den familjära tonen och huvudkaraktären Noemie och hennes känsloliv.

Vi följer ett ungdomsgäng under tre perioder i deras liv. Vi startar 1988 för att sedan hoppa till 2003 och slutligen ta oss ann 2018.
Till en början är det midsommarafton 1988 och vi träffar ett kompisgäng som firar tillsammans. Gänget består av Sofia, som är den stora stjärnan, och är tillsammans med Nicke som står lite i hennes skugga. Tomas som äger stugan där de firar. Ida och Aarif som nyligen blivit ett par. Och Jenny och Olof som samma kväll avslöjar att de väntar barn.

Ohlsson beskriver relationerna inom och mellan personerna på ett ypperligt sätt. Vi lär känna var och en både från sin egen synvinkel och från de andras och hur de själva och deras relationer förändras medan åren går.

Många av livets ämnen lyfts. Oro för barnen, otrohet, skilsmässor och par- och vänskapsrelationer , rasism, främlingsfientlighet och me too.

Enda delarna jag har lite svårt för är de där sexuelitet beskrivs och kanske framför allt den kvinnliga. Men, det är något som jag ofta tycker manliga författare misslyckas med att beskriva på ett trovärdigt sätt.

På det hela en bok vars djup i karaktärerna kommer finnas kvar i mig och troligen växa med tiden.

En underbart tankefull bok om livet och döden och det där emellen. Underbara visdomsord från alla möjliga ställen på jorden i en bok om stor sorg. Jag kommer på mig själv med blyertspenna för att stryka under extra tänkvärda meningar.

Bokens huvudperson har blivit lämnad av sin man efter 40 års äktenskap. Vem är den kvinna som står där, ratad och ensam?

Birgitta skriver med inlevelse i korta kapitel som fångar smärtan samtidigt som den ger inblickar i platser och händelser runt jorden. En del sekvenser är aningen obegripliga för mig som läsare men de fungerar ändock som passager till de riktiga guldkornen.

En modig och tänkvärd bok. Läs den vettja!

Vi lär känna Laurie precis när hon blir dumpad av sin pojkvän sedan 18 år. Ledsen och sårad träffar hon kollegan Jamie som behöver en låtsasflickvän för att vida cheferna att han har ett stabilt privatliv i syfte att kunna avancera på jobbet. De inleder en fejkad relation som ska gynna dem båda.

En riktig romcom som får mig att båda skratta, fälla en tår och få lite hjärtknip. Alltid med vetskapen om att allt kommer att bli bra, bara inte exakt hur. En historia om kärlek som är menad att bli och hur allt bara är hållplatser på resan på vägen mot den äkta kärleken.

Perfekt läsning att drömma sig bort i.

Det här var en bok jag ville läsa redan första gången jag hörde om den. Det är första delen i en serie om psykologen Malin Dahl.

En pojke kidnappas mitt under en utflykt med förskolan och psykologen Malin kopplas in i egenskap av sitt jobb som psykolog på företagshälsan. Hennes fokus blir krissamtal med Eva-Lena som är ansvarig på förskolan. Men fler personer med kopplingar till förskolan söker hjälp hos Malin.

Sedan försvinner en pojke till, och sedan ytterligare en... Vem kidnappar små pojkar och vad händer med dem?

Handlingen ger verkligen magont stundvis. Pojkarna som försvinner och deras föräldrars förtvivlan känns rakt in i märgen. Och den stackars Eva-Lena som är ansvarig för barnen som försvinner rakt framför ansiktet på henne. Sorgen och förtvivlan ligger verkligen som en blöt filt över handlingen.

En kvinna, som precis tagit hand om sina barnbarn, svarar i telefon. Strax därefter skjuter hon ihjäl sin man. Sedan försvinner hon. Varför och vad som egentligen ligger bakom är vad boken handlar om. Vi följer även Sara, som växte upp med familjen det kretsar kring. Hon är polis och trots att hon inte ska jobba med fallet kan hon inte riktigr låta bli.

Boken tar fart i ett högt tempo, som sedan saktas ned något under läsningens gång. Det är snabba vändningar och spänningen håller i sig boken igenom. Det är politik på internationell nivå och relationer i en bra blandning där båda delar får sin del.

Boken kräver koncentration och är ingenting som man bara hastar sig igenom. Jag gillar skarpt bitarna om klass och vad kändisskap kan låta oss komma undan med. Dessutom är delarna om prostitution tyvärr högaktuella idag.

Det är bra och det är välskrivet. Men det är ändå något som gör att jag inte helt fastnar i berättelsen. Kanske är ser lite för mycket actionrulle för mig. Kan dock tänka mig att många skulle älska den här.