Josefine

Det här är ingen feelgood. Det är en tortyrbeskrivning för någon som räds utlandsvistelser ? Jag är en trygghetsknarkare av rang, den mest vågade semester jag gjort är en veckas charter till Mallis på nittiotalet, och jag skulle inte göra den urflippade resan som görs i boken om jag så fick en miljon. Aldrig. Never. Njet. Inte veta i förväg hur det ser ut där jag ska bo? Dela rum med främmande människor? Hoppa bungyjump? Vandra? Och allting ensam? Ensam!! Där människor inte förstår mitt språk? Oj, oj, oj. Men jag förstår hur huvudkaraktären Alva (som har många likheter med mitt hariga jag) växer enormt av det här. Och det är tydligt att författaren rest i sina dagar. Det ligger gedigen research bakom storyn, och jag är verkligen DÄR när allting sker. Jag känner lukterna, vet hur det ser ut och känner höjdskräcken och allt det andra. En mycket välskriven debut, och jag ser fram emot nästa del i serien!