Maria Nordström

Boken består av ett antal essäer som alla bygger på författarens eget liv. Hon skriver om svåra ämnen som kan vara jobbiga att prata om. Det är så starkt och träffar rakt i hjärtat. Boken handlar bland annat om hennes fars alkoholmissbruk, föräldrarnas skilsmässa, ofrivillig barnlöshet och sexuella övergrepp. Detta är en stark debut och jag ser fram emot att få läsa mer av Emilie Pine i framtiden.

Herravälde utspelar sig 1921 året då kvinnor fick rösta för första gången. Boken handlar om tre kvinnor som alla kämpar under herraväldet men på olika sätt. Alice bor kvar på herrgården där hon växt upp. Hon är gift med Fredric som ska starta en möbelfabrik. Den är under uppbyggnad. När han blir svårt sjuk får Alice ta över som direktör. Det visar sig att de har ekonomiska problem. Thomasine är assistent åt sin far som är konstnär. Egentligen är hon den skickligare av dem. Hennes far utnyttjar hennes talang. En dag flyttar Lizzy in i hemmet och hon blir kär. Pigan Brita ska gifta sig men det går inte som det var tänkt. Hon träffar Gustaf som vill ha upplysningar om herrgården och fabriksbygget. Hon hjälper gärna till. Tre kvinnoöden i en tid makten var männens. En stark berättelse. Jag hoppas författaren fortsätter skriva historiska romaner. Gärna om 1900-talet för hon gör det så bra.

Benjamin och hans två bröder åker till torpet där de tillbringade somrarna som barn. De ska sprida sin mammas aska där. Boken börjar dramatiskt med att två av bröderna slåss och Benjamin ringer polisen. Vartannat kapitel handlar om när de vuxna bröderna är vid torpet och vartannat om när de växte upp. Historien i nutid utspelar sig baklänges. Det börjar med slagsmålet när de ska sprida askan och slutar den morgon då Benjamin vaknar tidigt och ska hämta bröderna och köra till torpet. Mycket i romanen känns igen från författarens självbiografiska böcker. Föräldrarna är sig lika och det gör ont att läsa om alkoholen och avsaknaden av omsorg om barnen. Slutet är överraskande och drar ner betyget. Annars är det en stark roman som berör på djupet.

Stina Ekblad är min favoritskådespelerska. Nu har hon givit ut en bok. Det är en självbiografi men den är en ovanlig sådan. Den är inte alls särskilt privat. Hon berättar inte om sitt kärleksliv, boken innehåller inget skvaller och hon berättar bara om kollegor när hon skriver om en uppsättning eller film där de arbetat tillsammans. Då skriver hon om dem som de är i sina yrken inte som privatpersoner. Varje kapitel börjar med en dikt som betyder mycket för Stina. Biografin handlar mycket om poesi och den stora betydelse den har för henne. Boken är också indelad i fem delar. De är flicka, tonåring, kvinna, mamma och gumma. Första delen handlar förstås om uppväxten och skolgången. Tonåring berättar om hur hon hoppar av gymnasiet i Finland och börjar på teaterskola i Danmark. I kvinna handlar det främst om arbetet som skådespelare och om hur hon flyttar till Sverige. Stina är på turné och läser Århundradets kärlekssaga som monolog. Då erbjuds hon arbete på Stockholms stadsteater och tackar ja eftersom hon saknar det svenska språket även om hon talar en mycket god danska. I mamma berättar hon om när hon fick sin son och om att vara mamma. I gumma handlar det bl.a. om döden. Jag tycker mycket om boken, särskilt hennes tankar kring diktens betydelse.

En väldigt ambitiös biografi över Hillary Rodham Clinton. Jag läste Curtis Sittenfelds roman Rodham son handlar om hur Hillarys liv kunde ha gestaltat sig om hon inte gift sig med Bill. Den boken fick mig att vilja veta mer om Hillary. Denna bok är fylld med fakta inte bara om Hillarys utan även om hur det amerikanska politiska systemet fungerar. Boken har några år på nacken så hennes senaste försök att bli president finns inte med.

Boken handlar om författarens mamma Birgitta Lundberg. Hon växer upp i folkhemssverige. Efter åtta år i skolan går hon på hushållsskola och sedan tar hon en sekreterarkurs. Birgitta får arbete på en privat firma och söker sig sedan vidare till försäkringskassan där hon blir handläggare. På dans träffar hon en man som hon gifter sig med. De bygger villa på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Efter några år adopterar de Patrik och senare Paula, båda från Sydkorea. Birgitta går ner i arbetstid för att hinna med hem och barn. Hennes man som är ambulansförare blir facklig ombudsman och är mycket borta från hemmet. Birgitta tror på alla människors lika värde och är socialdemokrat och engagerad i partiet. Sedan uppdagas det att barnens pappa har träffat en annan och hon slänger ut honom. Detta leder till ekonomiska problem. Hon äter ingen lunch för att ha råd med skor till barnen och hon belånar huset mer och mer för att ha råd med julklappar. Den ständiga ekonomiska stressen gör henne sjuk och det folkhem hon trodde på finns inte mer. Mormor och morfar ställer upp för barnbarnen så mycket de kan men det räcker inte. Birgitta träffar en ny man och först är det jättebra. Han lagar mat och barnen behöver inte skämmas för honom. Patrik och Paula flyttar hemifrån ungefär samtidigt och då faller deras mamma ihop. Hon behövs inte längre. Relationen med den nye maken blir sämre och sämre och helt på hans villkor. Birgitta dör 67 år gammal. I Sverige idag 2020 lever en kvinna ur arbetarklassen sex år kortare än andra kvinnor enligt Folkhälsoinstitutet. Boken är såklart också författarens och till viss del hans systers uppväxtskildring. Patrik Lundberg skriver om sin mamma med sådan kärlek. Detta är en fantastisk bok.

Jag tycker så mycket om den här boken. Den beskriver 1960-talet och Hökarängen precis så som jag minns det. Författaren berättar den sanna historien om en ung kvinna som hittas död i sitt hem på Söndagsvägen i Hökarängen söder om Stockholm. Först tror polisen att det är ett självmord men sedan inser de att det rör sig om ett mord. Polisutredningen är den näst största i Sverige, bara Palmeutredningen blev större. Vi får följa polisens arbete och vi får lära känna kommissarie G. W. Larsson som leder utredningen. Boken innehåller även mördarens efterlämnade anteckningar som är fruktansvärda. Jag önskar att vi fått veta mer om offret Kickan Granell. Författaren har gått till källorna dvs arkiven och studerat polisutredningen och domstolshandlingar. Han har läst tidningar från tiden och även talat med personer som kände Kickan och som var med och hittade henne. Porträttet av hennes vän och granne som nu är över 70 år är mycket gripande. Men det är ändå 1960-talet som är bokens huvudperson.

Jag älskade Presidentens hustru som är fiktion om Laura Bush så jag hade höga förväntningar på Rodham. De infriades även om Presidentens hustru är snäppet bättre. Antagligen är det lättare att skriva en roman om en så pass anonym person som Laura Bush än om världskända Hillary Rodham Clinton. Rodham handlar om vad som kunde ha hänt om Hillary inte hade gift sig med Bill. De träffas när båda två pluggar juridik och blir ett par, precis som i verkligheten. Hillary flyttar med Bill till Arkansas men sedan går de skilda vägar pga av hans oförmåga att vara trogen. Hillary satsar på karriären och på att bli senator och sedan president. Hon förblir ogift och utan barn. Ibland träffar hon på Bill som gift sig och bildat familj och som till viss del satsar på en annan karriär än i verkligheten. Något som är roligt med boken är att där samsas verkliga personer med påhittade. Hillarys föräldrar och bröder, Bills mamma och många kända politiker finns med. Politikerna får i vissa fall även andra uppdrag än i verkligheten. Andra personer är uppdiktade som Bills fru och barn. Det är spännande att läsa om valkampanjer, om den politiska vardagen och om alla människor som lägger ner så mycket arbete på den kandidat de arbetar för. Boken beskriver en värld som är något lite bättre än dagens verklighet. Trots det handlar den såklart om att det inte råder full jämställdhet mellan kvinnor och män.

Boken är Joyce Carol Oates berättelse om när hennes förste man Raymond Smith avled och tiden efter. Den är en sorgesång och en kärleksförklaring till maken men också en redovisning över hur livet fortgår efteråt. Hon berättar om hur de träffades och hur deras liv blev med arbete, hem och katter. Boken handlar också om hennes sorg och saknad efter hennes föräldrar. Jag läste boken efter att min egen mamma gått bort och att läsa denna bok gav mig tröst i sorgen. Jag vet att många tycker att Änkans bok är för lång och för detaljerad men för mig var det en tröstebok. Oates har hunnit bli änka en gång till sedan boken skrevs. Kanske kommer hon att skriva en bok till om sorg. Det är något som vi i dagens samhälle låtsas som om det inte finns och det gör det mycket svårare när man drabbas. En vacker bok om sorg, saknad och kärlek.

Fiona Maye är överrättsdomare med familjerätt som specialitet. Hon får ta sig an ett fall gällande en pojke på 17 år som behöver en blodtransfusion för att överleva. Familjen är Jehovas vittnen och av religiösa skäl säger både pojken och hans föräldrar nej till blodtransfusionen. Det blir Fionas uppgift att avgöra om man ska tvinga honom att ta emot blod. Hon besöker pojken på sjukhuset och blir väldigt berörd av besöket. Det är bråttom att fatta ett beslut innan det är för sent. Besöket resulterar i att pojken blir besatt av Fiona. Samtidigt genomgår Fiona en äktenskapskris och hennes man flyttar hemifrån. De har varit gifta länge och har inga barn. Boken tar upp ett moraliskt dilemma och väcker tankar om liv, död och kärlek. Jag tycker mycket om Domaren, precis som alla Ian McEwans böcker. Den har också blivit film med fantastiska Emma Thompson i huvudrollen.