Tina

Sanji behöver resa från Indien till New York för sina affärers skull. Där ska han bo hos sin faster och hennes man som Sanji aldrig tidigare har träffat på grund av komplicerade familjekonflikter. Han tror att han vistas i New York enbart för att göra stora affärer men hamnar istället på Fifth ‪Avenue nummer 12‬ i ett lägenhetshus med en handstyrd hiss som han ska sköta om. Ett lägenhetshus som är fyllt av minst sagt olika slags personligheter, vissa knepigare än andra. Men en viss person i huset, på den översta våningen ska visa sig vara någon han inte trodde att han skulle träffa på där.
-
Men så tråkigt det här blev, måste tyvärr säga att i det stora hela så känner jag bara nja inför denna och blev lite besviken. Den största anledningen till det tror jag är att jag verkligen älskade författarens tidigare bok ”P.S från Paris” och hade nog för höga förväntningar på den här som tyvärr istället föll lite platt hos mig. Jag tyckte att berättelsen var lite rörig och jag tilläts aldrig komma karaktärerna så pass nära som jag hoppats på. För jag gillade ändå att läsa om Chloe och Sanji, men hade velat ha mer av dem! - och kanske lite mindre av allt och alla runtomkring. Trots allt så är det ändå en mysig och fin bok som tar upp normer samt fördomar som finns runt oss men det är inte en bok som kommer att stanna kvar hos mig i längden.

Andrew är en man i fyrtio års åldern. Han har ingen familj, inte heller några vänner men han har en syster som ringer en gång i kvartalet. Inte mycket att skryta med, så på en arbetsintervju hittar han på att han har både fru och två barn. Han får jobbet, ett jobb som inte ska göra honom till en lyckligare människa då han ska ägna hela dagarna åt att städa upp i olika dödsboenden. Men en dag dyker Peggy upp, hans nya arbetskollega som ska öppna upp Andrews ögon och ge honom en ny syn på livet. Nu vill han lämna sina lögner bakom sig och bryta sig loss från sin falska fantasivärld. Hur han nu ska göra det utan att förstöra det lilla han fått tillbaka i livet återstår att se.
-
En charmig berättelse som absolut var läsvärd och som gav mig en behaglig paus från verkligheten utan tvingad eftertanke under tiden jag läste. Men det var inte en bok som stannade kvar hos mig, när den var utläst då var den just det och sen har jag inte tänkt mer på den, ibland behöver man just sådana böcker också. Hundra skäl att leva innehöll ämnen som ensamhet och död samt vänskap och kärlek men trots det så kände jag inte mycket, blev inte berörd på det sättet jag hoppats på men däremot så uppskattade jag humorn som blandades med allt det tragiska. En helt okej bok men som försvinner i mängden av alla andra böcker jag läst.

En dag i juli gör Matildas pojkvän slut. Bara så där och sen är det inte de två längre. Hela Matildas värld vänds upp och ner, hon vet inte ens vem hon är utan honom. Till hennes undsättning dyker hennes bästa vän Miron upp. Han ska till vilket pris som helst vända tillbaka hennes värld igen och tillsammans gör de upp en plan. Om 30 dagar ska Matilda inte vara ledsen längre, men hur ska man någonsin kunna bli glad igen när ens hjärta är helt förstört och när man inte längre har en aning om vem man egentligen är?
-
Men AJ vad ont det gjorde i mitt hjärta, kropp och själ när jag läste ”Allt som blir kvar”. Ja jäklar vad det känns, vartenda ord av den smärta Matilda känner går rakt in i mig. Det är mörkt, det är destruktivt men så bra! Och på samma sätt som smärtan känns så berörs jag också av det fina med kärleken och att kärleken kan finnas på så många olika platser i ens liv. Tänk vad man kan tro att ingenting någonsin kommer att bli bra igen, att man för alltid kommer att må så här dåligt men sen helt otroligt nog så går det ändå över. Men det måste få ta tid och det måste få göra så ont som det faktiskt gör att bli lämnad och få sitt hjärta krossat. Denna lilla bok glömmer jag inte i första taget, den kommer att finnas kvar ett tag i mina tankar om inte väldigt länge.

En moder och en dotter. En moder med ångest som ibland blir så kraftig att hon inte längre vill leva, en dotter med stor livsglädje. Dottern har aldrig smakat på modersmjölken, modern ville inte att dottern skulle smittas av hennes ångest genom mjölken. Ångesten hon lider av efter att ha växt upp i ovisshet och utan frihet när Lettland inte fått vara ett eget land, utan en del av Sovjet. Dottern växer upp när landet går åt att bli eget, på väg mot friheten. Hon gör allt för att få sin mamma att se annorlunda på livet, att känna hopp och för att själv vara en egen person i allt det hela.
-
Modersmjölken, men alltså hur bra var den här då? Gillade mega mycket. Uppskattade att få följa både moderns och dotterns tankar genom hela boken, just för att de är så otroligt olika varandra med olika livserfarenheter och inställningar till livet. Det gav berättelsen ett bra driv och bidrog till att deras olika känslor blev mer tydliga och verkliga, som att jag själv kände känslorna, framförallt dotterns som ofta bar på en stark rädsla och separationsångest till sin mamma men också sina morföräldrar, samt frustrationen jag kunde känna ska vi inte tala om. Allt blir så påtagligt när jag läser, så starkt, ångestladdat men samtidigt vackert. Bara beskrivningarna av hur ett glas mjölk kan vara så äckligt gör att jag knappt kan tänka mig något som är mer äckligt än det. Om jag vill läsa mer av Ikstena? – Så mycket! Om du inte har läst denna, gör det bara!

Leo, en ung man från Milano har tagit sig till Rom för att komma ifrån sin deprimerade barndomsstad. Men kan han verkligen fly från sin egen ledsamhet? Alltid hungrig och alltid fattig men vill aldrig arbeta. Tar dagen som den kommer och festar som att det inte fanns en morgondag. En dag träffar han oförsägbara Arianna och ingen dag ska någonsin bli sig lik, han kommer aldrig bli så kär igen. Har aldrig ens varit kär innan henne.
-
Men den här, Den här! Den sista sommaren. Så ljuvlig, fin och tragisk. En bok som var värd att bränna sig i solen för, bara för att få läsa klart, för jag ville inte och kunde inte sluta läsa. En berättelse om första kärleken, men inte en sund sådan. Om en ensamhet trots alla människor runtomkring en. Om att missbruka alkohol, att ta sig ur ett missbruk för att sedan fastna igen. Det är en berättelse som verkligen känns. Älskade Gianfrancos målande sätt att beskriva miljöerna Leo befinner sig i och blir mega sugen på att åka till Italien, herregud så fint det känns bara att läsa om när regnet faller – nästan så att man kan höra det och känna lukten av det. Och slutet, aj mitt hjärta. En bok jag kommer att läsa om och om igen. Det är också en bok som får mig att vilja läsa ännu mer och såna böcker älskar jag. Nämen ni hör ju, rekommenderas så mycket!

I Frankfurt år 1963 arbetar Eva Bruhns som översättare och blir inkallad som tolk under Auschwitzrättegångarna. Ett arbete hennes föräldrar försöker få henne att tacka nej till, inte heller hennes fästman Jürgen vill att hon ska ta det. Eva förstod att det skulle bli ett tufft uppdrag att ta del av men hade aldrig en aning om att det skulle ha något med hennes egna liv att göra. Men ju längre in i rättegångar de kommer desto fler kopplingar till henne dyker upp och frågorna blir allt fler. Vad är den egentliga anledningen till att Evas föräldrar inte ens vill tala om deras liv under kriget och vad är det de försöker dölja för henne?
-
Den här överträffade mina förväntningar, gillade så mycket! En väldigt gripande och intressant roman som väcker både känslor och tankar. Blev så berörd och mådde på riktigt dåligt av påminnelsen om vad människorna utsattes för under kriget på lägren och slogs flera gånger av vad overkligt det känns att det verkligen har hänt på riktigt. Och vad viktig denna påminnelse är, att vi aldrig får glömma vad som faktiskt hände under den hemska samt sjukt sjuka tiden under andra världskriget. Intressant att läsa om Tyskland efter kriget, hur man kunde se på landet efteråt och hur folket hanterade det, att det var så många som bara ville glömma och gå vidare utan att ta på sig någonting av det som hänt - här spelar moral och skuld en central roll i berättelsen och får mig att ändra min bild av vissa karaktärer. Rekommenderas såklart och inte bara av den anledningen att det är en bok jag tyckte väldigt bra om, men också för den jätteviktiga historian.

Att råna en bank som inte har några kontanter är som gjort för att misslyckas. Inte ska det bli bättre av att fly från polisen in i en lägenhet som är full med folk eftersom de är på en pågående lägenhetsvisning. Allt detta leder till ett minst sagt stökigt gisslandrama med folk som knappast tar det här med att vara gisslan på allvar. När rånaren väl ger upp och polisen äntligen kommer in i lägenheten är alla där förutom just rånaren. Det ena vittnesförhöret för att få fast på gärningsmannen är tokigare än det andra. Den största frågan är såklart vart har rånaren tagit vägen? - men också vad fan är det för fel på folk?
-
Jag har tidigare läst flera av Backmans böcker och som vanligt lyckas han att blanda humor med allvar och få mig att skratta för att sen gråta en skvätt. Och hans karaktärer, den ena tokigare än den andra och de är så lätta att tycka om, känna med men samtidigt bli galen på. Just kanske för att de är så mänskliga, att de bara är just som människan är. Vi misslyckas, klantar till det och det går åt helvete ibland men vi gör väl alltid vårt bästa och kan vi begära mer än det av varandra? Tänk vad fint om vi skulle bli lite snällare mot varandra och oss själva, sluta ställa så orimligt höga krav och bara vara, lite sånt fick Backman mig att tänka på denna gång. Men en grej som drog ner min läsupplevelse en smula var att det ibland kunde bli lite för mycket. Blir nog lätt så när det är många karaktärer att hålla koll på samtidigt som det händer en massa för de alla olika personerna. Men i det stora hela en mycket rörande, rolig och lättläst bok.

På ett bröllop, på Öland bland alla andra par träffas Jacob och Linnéa. De är på ett bröllop som ingen av dem egentligen vill vara på och dricker kanske ett glas för mycket för att göra något bra av kvällen. Trots att ingen av dem skulle falla den andre i smaken i vanliga fall så hamnar de ändå i bastun tillsammans – något de båda tror ska stanna där. Om det inte vore så att Linnéa, tre veckor senare hemma i Stockholm ringer upp Jacob med den överraskande nyheten om att hon är gravid. För att ta reda på om de ska försöka sig på föräldraskapet tillsammans eller inte så flyttar de ihop på prov. Med två helt olika liv och personligheter ska det här visa sig bli allt annat än enkelt.
-
Det här var verkligen exakt det jag behövde just nu. Något lätt att läsa men som blandas med allvar som inte blir för mycket utan bara helt perfekt. Det jag tror att jag gillar mest med boken är karaktärsbeskrivningarna som är så bra och jag älskade att få följa Linnéa och Jacob, att se deras så tydliga olikheter fick mig att skratta många gånger men det var också fint att se dem växa som personer och lära sig av varandra. Sättet Johanna skriver på gör det så enkelt att se allt framför sig, nästan som en film som tyvärr tillslut tog slut och som jag vill ha mer av! Tolv veckor med dig överträffade helt klart mina förväntningar och rekommenderas som tusan till er som inte har läst.

Marie lever tillsammans med sin älskade man Laurent i sitt älskade Paris. Allt är precis som det ska och Marie kan inte tänka sig ett bättre liv. De är så lyckligt lottade Marie och hennes man. Tanken på att skaffa barn kan inte komma mer lägligt och Marie slutar med sina p-piller. Livet som Marie älskar så att leva ska visa sig drabbas av ett totalt mörker under en kväll. Hon blir våldtagen och kan inte berätta om det för någon, inte ens när hon blir gravid. Hon blir helt övertygad om att det som hänt är ödets hämnd på ett liv som bedömts för lätt att leva.
-
Wow vilken stark berättelse, blev HELT tagen av den här. Det onda. Ja herregud vad människan kan vara ond och vad ont livet kan göra. Det gör ont att läsa. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på boken och hjälp vad tårar det kom när jag läste. Allt Marie utsätts för är hjärtskärande och för att sen bära på det helt ensam. Bayard lyckas verkligen på ett skickligt sätt att få berättelsen att kännas, det gör nästan fysiskt ont att läsa och det här är en bok som kommer att stanna hos mig länge, väldigt länge.

Utanför en liten by i våtmarken tillsammans med vilda djur och en fantastisk natur bor Kya Clark. Kya har under nästan hela sitt liv fått klara sig själv när hon redan som liten blev lämnad ensam av alla i sin familj och fick tidigt lära sig att hålla sig undan alla andra som försökte komma henne nära. Framförallt från byborna, de som alltid kallat henne för ”träskflickan” och under flera år spridit elaka rykten om henne. De är inte heller sena med att anklaga henne för mord när stadens mest eftertraktade man Chas Andrews hittas död ute i våtmarken.
-
Jajamän jag kan verkligen förstå varför det här har blivit en riktig snackis och jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören! Gillade SÅ mycket och skulle varken bli förvånad eller besviken om Där kräftorna sjunger tar hem priset för årets bok. Jag blev så berörd under tiden jag läste och framförallt av Kyas längtan efter att inte behöva vara ensam. En längtan som också leder till en rädsla över att ännu en gång bli lämnad, det är så påtagligt och känns verkligen i hjärtat. Och miljöbeskrivningarna, det är så vackert tack vare Delias sätt att skriva på som gör det lätt att se allt framför sig, som den magiska naturen som Kya rör sig i. Har nog inte ett endaste ont ord att säga om denna. Du som inte har läst, lyllos dig! – du har en jättefin läsning framför dig.