Keiko Furukura, 36 år, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat på samma närbutik i arton år. Hennes familj är orolig att hon aldrig ska bli lycklig.
Den här boken lämnade mig lite frågande. Den påminner på många sätt om ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”, en udda figur som försöker komma underfund med vad ett ”normalt” liv innebär. Jag tyckte nog aldrig att den kom igång, riktigt fångade mig som läsare. Den är supercharmig men lågmäld i sin feelgood-genre.
Don Tillman ska gifta sig, han vet bara inte med vem än. Han har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Han utformar Projekt Fru, ett frågeformulär som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern.
Jag har en viss svaghet för böcker med huvudkaraktärer som är speciella på sitt vis, jag gillade verkligen Don och hans charmiga, om än lite klumpiga, sätt att vara. Han söker en partner och finner Rosie, som på papper är helt fel för honom. Eller? Riktigt charmig!
Vi får till en början följa Maren som precis har kommit hem från en resa till Japan och befinner sig i ett somrigt Stockholm. Dagen efter går hon till en psykologmottagning för att ta reda på vad som egentligen hände i Japan.
”Doften stod stilla och kändes som döda fjärilar.” Språket. Detta språk. Det är så svårt att förklara att man kan känna sig mörbultad av en text, på ett positivt(?) sätt. Av någon annans känsloliv. När det svider till i hjärtat av igenkänning att känna ”ingenting”. Att vara ”ingenting”. Huvudpersonen Maren är en människa man tycker synd om på något sätt, håller av men knappt förstår sig på. Ju längre in i boken jag kom desto mörkare blir känslan, från ljusa sommarnätter till övergrepp, droger och sorg.
Det känns som att man går sida vid sida med henne tack vare författarens vackra och ingående miljöbeskrivningar. Juniluften, det mörkgröna vattnet, ljuden, dofterna, smakerna. Allt. Jag har länge längtat efter att få läsa Vaken dröm men jag var inte alls beredd på vilken slags bok det skulle vara. Psykologens roll för berättelsen framåt på ett effektivt sätt och det är intressant att följa Marens berättande av minnen och hur pass medveten hon är om hur skadat det hon berättar låter.
Richard är gift med Sonja och tillsammans har de två barn. Men när han genom jobbet träffar Paula förälskar de sig och vi får följa deras relation och problemen som uppstår längs vägen. Nya familjekonstellationer, passion och frågor kring hur livet blev som det blev. Det tog tid att ta sig igenom den här romanen, jag fick lägga den ifrån mig och läsa annat emellan till och med. Den är otroligt tung i sina beskrivningar av känsloliv och Richards inre monologer och jag kände starkt med karaktärerna. Paula som ska accepteras av Richards familj och samtidigt finna sin egen plats, barnen som påverkas av föräldrarnas skilsmässa och hur livet ändå ska gå vidare.
Ida har ett ordnat liv, hon arbetar som arkitekt och är i sin bästa ålder men den biologiska klockan har börjat ticka. Det är sommar och familjen har samlats för att fira mammans födelsedag i sommarstugan. Upplagt för några fina dagar men konflikterna spirar. Många tunga känslor som ska bearbetas, ett syskonskap och en familj med underliggande problematik. Aubert har ett fantastiskt sätt att beskriva inre monologer, grämande känslor och tankar kring sorg.
Det har gått 60 år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn spårlöst försvann. Alice, vars mormor kommer från staden, och hennes team ska spela in en dokumentärfilm och få reda på sanningen bakom försvinnandet. Men väl på plats börjar de se och höra oförklarliga saker. Spänningsroman som är lättsamt skriven och har ett språk som passar alla. Jag blev positivt överraskad och faktiskt lite uppskrämd.
En kall och känslostram berättelse om ojämlik vänskap, självupptagenhet och råa, äkta känslor. Anna och Linda är barndomsvänner som bryter upp sin vänskap med en underliggande hemlighet som orsak bakom. Vi följer parallellt deras minnen från barndomen och hur deras liv ser ut nu. När livet är i friläge är allting möjligt. Språket är statiskt men ändå flytande och berättelsens uppbyggnad gör att du vill fortsätta läsa.