Mikael Härdig

”Min Mörka Vanessa” gör verkligen skäl för namnet. Mörk är precis vad den är. Men det är precis så det ska vara. Vissa berättelser kan inte förskönas eller censureras utan att tappa hela sitt budskap.

Här möter vi Vanessa Wye och Jacob Strane, ett par som träffas på en exklusiv internatskola och inleder en passionerad, sexuell relation. Det vore inget märkligt med det om det inte vore för en väldigt besvärande omständighet. Hon är 15 år. Han är 42.

I boken får vi följa Vanessa såväl under de dramatiska skolåren som i vuxen ålder. Det är plågsamt uppenbart att hon i det längsta vill behålla ett vackert och romantiskt minne av det som egentligen var ett grovt övergrepp utfört av en manipulativ man som i mångt och mycket förstörde hennes liv. Samtidigt är hon inte bara det passiva offer som en sämre författare hade kunnat reducera henne till. Tvärtom agerar hon själv på en del såväl moraliskt tveksamma som ganska ansvarslösa sätt. Frågorna som läsaren får brottas med är många. I vilken mån är hennes handlingar orsakade av ett trauma och i vilken mån är de hennes medvetna val? Är hennes fortsatta kärlek till Strane i någon bemärkelse äkta eller är den bara en ren försvarsmekanism? Och var är för övrigt överhuvudtaget äkta och falskt i människors känslor och tankar? Frågorna är många, svaren ännu fler.

Höstmorden är skriven för att sträckläsas - och det är precis vad jag har gjort. Det går liksom inte att lägga ifrån sig denna bok om en lika brutal som oförklarlig serie mord på lilla Mörkö.

I centrum står den svenskamerikanska polisen Jessica Jackson, som drömmer om att lämna polisyrket för att brygga öl på heltid i det gamla mejeriet där hon bor med sin far - en alkoholiserad gammal konstnär på väg att flytta hem till USA.

Det som gör boken till en sådan högoktanig bladvändare är till stor del en handling som för tankarna till såväl 80-talets klassiska slasherfilmer som till de snåriga deckargåtorna från 60- och 70-talens sydeuropeiska thrillers. Men även den fiktiva ön i sig gör mycket för att driva upp spänningen. Den är precis lagom stor för att en mördare ska kunna gömma sig i mängden och dyka upp på helt oväntade platser, men ändå tillräckligt liten för att alla människor där ska vara direkt kopplade till varandra på många olika sätt - vissa helt uppenbara och andra omsorgsfullt dolda.

Vandra genom det svenska folkhemmets uppgång och fall, sida vid sida med Ragnar Johansson - dess kanske mest hängivne anhängare och tjänare genom ett liv där han gick från radikal till reaktionär utan att byta ståndpunkt (även om han genomgår en mindre renässans mot slutet).

Han växer upp med en stark tro på rationalitet, mätbarhet och social ingenjörskonst som med tiden gör honom till en främling för såväl sina föräldrar som sina barn. Det enda som driver honom utöver strävan efter det rätta för samhället och allmänheten är det glödande idrottsintresset och den klumpigt uttryckta kärleken till de barn som han tvingas inse att han mer och mer tappar greppet om.

Det här låter kanske som en ganska tråkig läsning, men i så fall beror det bara på bristerna i min recension. Lena Anderssons ”Sveas son” är med sin raka, avskalade berättelse med en stark nyans av humor en mycket angenäm läsning som väcker såväl minnen av det samhälle jag såg under min uppväxt som tankar om vårt moderna arv.

Det jag inte blir riktigt klok på är vad jag egentligen tycker om Ragnar Johansson.

Är han bara en kall och stram plansocialistisk dinosaurie eller är han en i grunden sympatisk människa med en ansvars- och hederskänsla som är så stark att han inte förmår se att den gör mer skada än nytta? Är han en han en arrogant hustyrann eller en kärleksfull far som desperat försöker skydda sina barn för allt det onda som han tror omger dem? Kanske är han helt enkelt bara för mänsklig för att kunna sammanfattas i några få ord, för att kunna beskrivas i termer av god eller ond. Oavsett vilket har han en viktig och intressant historia att berätta för oss .

”Secta” av Peter Lood är en fartfylld och bitvis brutal berättelse om en polis (i hemlighet också med tjänst på SÄPO) och en privatdetektiv som snubblar över en besvärande sanning - att en man som erkänt det brutala styckmordet på sin egen fru förmodligen är oskyldig och har tillbringat tio år i fängelse för någon annans brott. Samtidigt har morden fortsatt ända in i samtiden. Sambandet mellan dem har dock inte varit uppenbart nog för att upptäckas tidigare och de stora gåtorna kvarstår - vem kan få för sig att göra något sådant, varför vill någon göra det och vad är det för osynlig makt som kan få en oskyldig man att ta på sig skulden för det?

Att läsa Secta ger en skön avkoppling från allt som är vanligt och vardagligt. Stämningen i berättelsen ligger ganska nära de senaste årtiondenas lite råa och mystiska thrillers; inte minst ”Seven” från 1995, vilken för övrigt också nämns i boken.

Filmen som formade min bild av livet i tonåren håller fortfarande måttet!

Den oortodoxe läraren John Keating kommer år 1959 till en konservativ, prestigefylld internatskola i Vermont som ny lärare i engelska. Han är själv en gammal elev på skolan och ryktena om hans historia där blir snabbt ett populärt samtalsämne för de egna eleverna. Med poesi och praktiska filosofiska övingar som redskap ger han sina unga, strikt uppfostrade elever de insikter de behöver för att skapa sig sina egna liv utifrån sina egna drömmar och idéer. Han får betala ett högt pris för sina radikala metoder, och det får också en av hans mer hängivna elever.

I ”Den Gudomliga Familjen” får vi möta såväl Adam och Eva som Gud och djävulen - och inte minst den mytomspunna Lilith. De är dock inte riktigt sådana som vi är vana vid att se dem i teologi och skönlitteratur.

Adam och Eva är nu ett svenskt medelklasspar med två barn och en stressig vardag. Hon är barnmorska. Han är chefredaktör - och notoriskt otrogen med så många kvinnor han kan. När Eva upptäcker otroheten inleds en händelsekedja där såväl Gud och djävulen engagerar sig med Lilith som partner, redskap och utmanare.

Eva beger sig ut på en lång resa för att komma vidare efter katastrofen i sitt äktenskap, men vart hon än går möter hon högre, mystiska makter i mer eller mindre mänsklig form. Vissa vill henne gott, andra vill henne ont - väldigt ont.

Det mest slående är att det här är en bok som ger alla parter en egen röst och som tar dem på fullt allvar oavsett vad de gör. Det för mig mest naturliga hade varit att redan från första kapitlet betrakta Adam som ensamt skyldig till alla ont och att låta honom vara det mörker som ljuset från Lilith och Eva bryts mot. Anna Löfdahl gör det inte riktigt så enkelt för sig - vilket är en stor del av orsaken till att den här boken är så läs- och tänkvärd. Vi får även följa Adams egna tankar och ta del av alla de välformulerade och invecklade - men i grunden ohållbara - ursäkter han formulerar för sitt handlande (och som han förmodligen också tror på).

Ett unikt grepp är att vissa kapitel är skrivna i du-form. De vänder sig direkt till Eva. Det tog några kapitel att vänja sig vid det, men efter ett tag blev det en uppmärksamhetssignal som gjorde mig mer mottaglig för just de delarna.

En elegant och innehållsrik berättelse med en air av det Paris som den rör sig genom.

Året är 1988, en tid då brev ännu skickades med postverket till någons brevlåda och Sovjetunionen ännu var ett ständigt lurande hot i Europa. Staden är Paris. Platsen är den anrika boulevardteatern - uppburen och aktad, men onekligen på fallrepet. Här möter vi Jean Greco, en ännu relativt ung skribent som finner sin plats i den parisiska teatervärlden; men som också möter kärleken och blir indragen i den ena skumma intrigen efter den andra. Berättelsen bygger mycket på sin atmosfär, en stämning av klassisk europeisk kultur i en bildad och bohemisk omgivning. Den fungerar därför allra bäst som avkopplande njutningsläsning på lediga dagar.

Ett klassiskt italienskt kriminaldrama i skriven form.

Jag vet inte om det är berättelsen i sig eller själva berättartekniken som får mig att associera mer till ett kriminaldrama från sent 60-tal eller tidigt 70-tal än till en konventionell roman ur samtiden. Det är dock tydligt att den utspelar sig i vår relativa samtid. Berättartekniken är rak och enkel, men har en elegans som också gör det till en njutbar läsning.

I centrum står en ung man som direkt efter studierna hamnar i den italienska politikens hetluft när ett mindre parti i regeringen anlitar honom för ett större utredningsuppdrag i Genua. Han lär där känna ett ungt krögarpar vars verksamhet går på knäna på grund av maffians ständigt pågående utpressning mot områdets företagare. Tillsammans med sin flickvän, en ung och ambitiös journalist på jakt efter det stora avslöjandet, påbörjar han en rättslig kamp för att utplåna detta gamla ok på företagarnas axlar. Det är så klart en farlig kamp som han utkämpar med risk för sitt eget och flickvännens liv. Och när den klassiska maffian för tillfället inte utgör ett omedelbart hot finns det också terrorister som väntar i mörkret ... i palatsets skugga.

Den är avsedd för unga vuxna, men funkar lika bra för oss vuxna som inte är så unga längre.

Berättelsen äger rum i en framtida värld där ”Systemet” kontrollerar allt och alla in i minsta detalj. Den underjordiska motståndsrörelsen utgör människans enda hopp om frihet - men den präglas av inre motsättningar och får också kämpa mot förräderi i de egna leden.

I centrum finner vi Levi; ung man som inte själv tillhör motståndsrörelsen, men som tvingas arbeta med den för att försöka befria sin syster - en aktad och högt uppsatt medlem - från en statlig säkerhetsanläggning på en avlägsen plats långt upp i norr. Han tvingas resa och arbeta med ett par motståndskämpar som, liksom han själv, präglas mer av sina svagheter än sina styrkor. Det är tillsammans i grupp som de lär sig att samverka så att svagheterna vända till styrkor - inte minst övernaturliga sådana. De behöver all styrka som de kan få i sin kamp mot såväl staten och dess agenter som mot svek i de egna leden, inbördes konflikter, sviktande självförtroende och missbruksproblem.

Det här är en rak och fartfylld berättelse där själva handlingen alltid står i det absoluta centrum. Karaktärerna och den värld de rör sig i mejslas ut steg för steg genom hela berättelsen.

Mitt första möte med Viveca Stens författarskap, men absolut inte det sista.
Det som fångade mig var strukturen på berättelsen. Ett par mänskliga benrester hittas vid en sprängning på en obebyggd holme och det står snart klart att de har hamnat där i modern tid - men för flera år sedan. Det som därefter händer är att vi får följa polisutredningen (både den lagliga som görs av poliser i tjänst och den olagliga som i hemlighet görs av en sjukskriven åklagare med personliga intressen i ärendet) samtidigt som vi också får följa två kvinnor från närområdet under tiden fram till det att de försvann ett årtionde tidigare. Är det en av dem som låg i hemlighet begravd? Eller är det rentav båda? Och, framför allt, hur hamnade ett lik överhuvudtaget där?
Det är dock inte bara en ”ren” deckare med en mordgåta i centrum, utan också en närgången och trovärdig berättelse om utredarna och deras ofta ganska komplicerade liv.