Carina D

Detta är en riktigt otäck serieroman som handlar om systrarna Elsa och Fredrike som vantrivs hos sina fosterföräldrar. De smiter undan en tråkig trädgårdsfest för att utforska ett öde hus. Elsa faller ner i källaren genom golvet. Det är bara det att det inte finns någon källare.

Hungerhuset är en bok om sorg och syskonkärlek. Vad är systrarna beredda att göra för att skydda varandra? Allt är inte som det synes vara i denna roman, med flera labyrintiska inslag.

Bilderna är välgjorda och visar tydligt syskonens olika känslor.

Detta är ett av mina absoluta favoriter, och går att spela med såväl familj som vänner.

Det hela går ut på att bygga tåglinjer mellan olika städer. För att kunna göra detta behöver du ha rätt kort på hand och att ingen annan spelare är ute efter samma sträcka.

För att vinna behöver du både vara strategisk och ha tur. Det kan vara vara lite klurigt innan reglerna sitter, men sedan är det bara att spela på. Inget spel för de med svaga nerver och räkna med ökad puls!

Detta är en bok som vänder och vrider på könsroller. Kim, Bella och Momo blir alla utsatta av pojkar, enbart för att de är flickor.

På en maskerad dricker de nektar från en exotisk blomma, och de blir förvandlade till pojkar. De får chansen att leva ett annorlunda liv, utan hånfulla blickar och kommentarer. Bella och Momo tröttnar snart, medan Kim blir närmast besatt.

Jag gillar idén med att testa könsroller och utforska livet genom en annan kropp. Däremot hade jag hoppats lite mer på själva handlingen. Boken är helt klart läsvärd, men den motsvarade inte riktigt mina (för?) höga förväntningar.

Lila hibiskus handlar om tonårsflickan Kambili och hennes familj. Hon gör allt för att få bekräftelse av sin pappa.

Pappan (Papa) Eugene Achike kämpar för demokrati och hjälper många familjer ekonomiskt. Samtidigt styr han sin familj med hot och våld.

Kambili får en smak av frihet hos sin faster Ifeoma. Där får barnen skratta, argumentera och hjälpa till med hemmet. Detta gör att Kambili behöver omvärdera sitt gamla liv.

Detta är en fantastisk roman där fadern både är god och grym. Hur kan han både rädda liv och bekämpa orättvisor, samtidigt som han är en tyrann hemma?

I vanliga fall är jag inte så mycket för deckare, men i Sanning med modifikation är det inte en halvalkoholiserad polis, utan en papperslös flykting, som ska lösa ett fall. Huvudpersonen Kouplan är en ovanlig detektiv som själv gömmer sig undan polisen, för att slippa bli utvisad till Iran.

Boken är den första i en serie på fyra böcker som handlar om Kouplan. I serien får vi följa Kouplans försök att skarpsinnigt lösa olika uppdrag samtidigt som vi får veta mer om hans situation och bakgrund. Jag gillar detaljer som att han antecknar alla sina ledtrådar i en bredradad gammal sfi-skrivbok.

Såg tv-serien som ung men har inte läst boken förrän nu som vuxen.

Anne är en föräldralös flicka som av ett misstag hamnar hos syskonparet Cuthbert. Hon har nära till både gränslös glädje och sorg. Hennes vilda fantasi livar upp gården Grönkulla.

Detta är en rolig bok och Annes humörsvängningar och fina syn på livet leder till flera skratt. Det är kanske inte en bok som förändrar liv, men det är trevlig underhållning i stunden.

Karin Boye är inte bara onda knoppar som brister.

Leo Kall är en kemist som har framställt ett medel som får människan att avslöja sina innersta tankar. Allt kontrolleras av Staten och nu kan således medborgarnas lojalitet testas på tankenivå. Det gäller nu att vara lojal mot Staten både i handling och tanke...

Kallocain har stora likheter med 1984, eftersom båda handlar om övervakning i en totalitär stat. Jag anser dock att Kallocain är snäppet bättre.

Den här boken inleds med god potential: två flickor i olika delar av världen föds in i misär år 1950. Naomi i Nigeria föds med läppspalt och förskjuts av sin familj. Pia i Sverige föds in i en missbruksfamilj. Beskrivningarna av de båda flickornas liv är både spännande och gripande. Hur kommer historierna att vävas ihop? Hur kommer det att gå för dem?

Tyvärr är det för mycket annat som blandas in i romanen. Det känns som att författaren har velat peta in så många historiska skeenden som möjligt, vilket innebär onödiga avbrott i händelserna. Om de historiska referenserna hade varit något färre, skulle de även kommas ihåg (åtminstone av mig) bättre. Det är positivt att författaren vill lära ut historia, men när det leder till krystade konversationer sänker det istället boken.

Inledningvis hade boken en potential till ett högt betyg. Jag tycker om att läsa om hur Pia och hennes storebror hanterar de supande föräldrarna och om Naomis liv på savannen. I mitt tycke blir det därefter för mycket som i onödan stoppas in i romanen.

Den här lilla boken handlar om ett julprojekt i ett kommunhus.

Planen är att sätta upp adventsljusstakar så att det utifrån bildas orden "God jul". Detta kanske inte låter som ett speciellt svårt projekt, men skenet bedrar. Missförstånd och samarbetssvårighetet finns överallt.

Detta är en smålustig liten bok att roa sig med i juletid. Kanske framför allt för kommunalanställda...

Det är verkligen en upplevelse utöver det vanliga! Visserligen är det ganska dyrt, men det ger garanterat minnen för livet. Själv hade jag ett fånigt leende på läpparna i flera timmar efteråt. Och får det fortfarande när jag tänker på det, mer än tio år efteråt.

Var bara säker på att mottagaren är lite äventyrlig, och inte livrädd för höjder.