Carina D

Jag har tidigare försökt att rekommendera denna bok till vänner, men hur jag än gör blir det inte bra.

Handlingen är inte så speciell: en bondson (Stoner) studerar jordbruk vid universitetet men sadlar om till att studera engelsk litteratur istället och börjar sedan att undervisa vid samma universitet. Stoner är osentimental och accepterar det mesta i livet men är samtidigt enormt envis och uthållig. Hans hustru är en väldigt speciell kvinna och det är inte direkt någon sprudlande kärlek mellan dem, tvärtom.

I boken får vi följa Stoners enkla liv med sorger och glädjeämnen. Den är bättre än vad den låter - läs och döm själva.

Historien kring romanen är också värd att berättas. Den fick bra kritik när den gavs ut 1965, men trycktes i en liten upplaga och glömdes bort. Williams dog 1994 och 20 år senare gavs den åter ut och blev en succé.

Om du inte redan har läst boken - gör det! Det är nästan 700 sidor fantastisk läsning. Vi hoppar i tiden inför och under Biafrakriget i Nigeria. Boken skildras ut flera perspektiv: akademikerns, tjänstepojkens och engelsmannens Alla får de uppleva krigets grymheter, men på olika sätt.

Boken ger en bakgrund till, och förståelse av de bakomliggande konflikterna till kriget. Samtidigt får vi läsa om intriger av mer privat karaktär. Kärlek, politik och att kämpa för det som är rätt. Och även korruption och svek.

Her är en film från 2013 som är än mer relevant idag. Den handlar om Theodore (Joaquin Phoenix) som är en väldigt ensam man. Han köper ett intelligent operativsystem, som är till för att förenkla hans liv.

Samantha, vilket är namnet ai ger sig självt, är på alla sätt, förutom brist på fysik, Theodores drömkvinna. En kärlekshistoria uppstår och från början oroas Samantha av att hon inte har någon kropp. Men vad händer när ai fortsätter att utvecklas?

Phoenixs skådespeleri är förstås utmärkt och tankarna kring ai ytterst relevanta. Detta är en kärlekshistoria som berör, trots att den från början kan kännas fånig. Vad händer när ai kommer ikapp och förbi människan?

Detta är en novellsamling som är humoristisk, träffsäker och mörk. Flera av texterna är mycket korta och liknar mer lyrik. Med några få ord lyckas Davis uppmärksamma små och stora problem i vardagslivet och samhället. Språket är finurligt, lekfullt, till synes enkelt men alldeles underbart.

Novellerna behandlar allt från fjärdeklassares brevskrivning till funderingar kring tempus när det gäller en döende eller död person.

Läs och skratta på bussen. Fundera sedan på hur Davis lyckas träffa mitt i prick.

Den före detta missbrukaren Arto försöker att reda upp sitt liv och ta hand om sin dotter Bodil. Detta är inte helt enkelt, och ett bakslag riskerar att rasera hela deras tillvaro.

Som läsare håller jag tummarna för Arto och vill så gärna att han ska lyckas. Samtidigt blir jag arg och frustrerad när han tar vansinniga beslut som riskerar den lilla familjens framtid. Lögnerna byggs på hög och kanske finns det en gräns för omgivningens välvilja och tålamod?

Kärleken till dottern lyser stark, men är det tillräckligt för att vara kapabel till att ta hand om henne?

Kathy är en vårdare som berättar om sin barndom på ett internat. Det är egentligen svårt att säga mycket mer än så om handlingen utan att avslöja för mycket.

Allt är inte som det ska på skolan och bit för bit får vi veta vad som är fel. Det är någonting större än bara vanliga konflikter barn emellan. Ishiguro håller spänningen uppe och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.

Boken tar upp stora frågor som hur mycket ett liv är värt. Hur långt är vi villiga att gå för att rädda ett liv?

Läs den!

Ingemar Modig är en man med tydliga rutiner. Från det att han vaknar styrs dagarna av hans ocd, vilken innebär bacillskräck och att allt ska räknas och kunna delas med tre. Av en slump träffar han Dalia, en syrisk flicka som är en fotbollsbegåvning. Genom sin kärlek till fotbollen växer en vänskap fram.

Boken utspelar sig i en småstad, och förutom vänskapen mellan Ingemar och Dalia behandlas problem som avbefolkning och rasism.

Det är en lättsam och trevlig bok, trots en del tragik.

Normala människor handlar om Connell och Mariannes relation under några år. De träffas under gymnasietiden och studerar sedan vid samma universitet.

Relationen går upp och ner, och maktförhållandet mellan dem förändras. Det är egentligen ingen speciell handling i boken, utan det är relationen som står i fokus.

Jag tycker om att vi läsare får följa karaktärerna, med korta sekvenser, under årens gång. Det är främst dialogerna som för handlingen framåt. I slutet av boken har jag dock börjat tröttna lite på både Connell och Marianne, och bryr mig inte så mycket om hur det går för dem.

Det här är en deckare med både förtjänster och (för mig) lite störande moment.

Handlingen utgår från ett bestialiskt mord av en kvinna. Kriminalaren Chandi Kapur och hennes kollegor försöker att få tag på mördaren innan fler mord begås. Vi får också följa en kvinna, Elina, som ser syner av morden innan de begås.

Det är intressant att Chandi inte är en vanlig deckarhjälte, utan en kvinna med indiskt påbrå som för tillfället bor hemma hos sina föräldrar. Däremot har jag svårt för hennes naivitet, både när det gäller jobbet och kärleken.

Elina, med sin psykiska ohälsa, är en intressant karaktär som förhöjer värdet av boken.

Till syvende och sist är det här en deckare med en hel del potential, men huvudkaraktären och hennes relationer till andra fångar inte mig som läsare. Istället blir jag mer intresserad av Elinas bakgrund och anledningen till att hon har blivit den hon är.

John Green är en författare som lyckas skriva om psykisk ohälsa på både ett trovärdigt och roligt sätt.

Själva handlingen är att miljardären Russell Pickett är försvunnen och jagas av FBI. För den som lämnar information som leder till gripande väntar 100 000 dollar i belöning. Azas vän Daisy ser detta som en möjlighet till en ljus framtid och slippa sitt extrajobb.

Det gripande i romanen är beskrivningarna av Azas (tvångs)tankar. Hon har mycket humor och inser att hennes hjärna ställer till det för henne, men kan ändå inte låta bli att utföra sina tvångshandlingar.

Picketts son Davis och Aza kände varandra som små och nu tar Aza upp kontakten igen, för Daisys skull. Davis har allt, materiellt sett, men saknar mänsklig kontakt. Pappan är frånvarande och hur ska Davis kunna veta om någon tycker om honom för den han är eller för pengarnas skull?

Läs denna bok, om inte annat för igenkänning eller för förståelse av psykisk ohälsa.