Carina D

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates är för mig en av årets starkaste läsupplevelser.

Den handlar om Violet Rue som växer upp i en familj där man (oavsett vad) alltid håller varandra om ryggen. Violet Rue får höra sina bröder berätta om ett ohyggligt brott och hon berättar detta för en utomstående.

Hon, en 12-årig flicka, blir utesluten av familjen och tvingas bo hos en moster i en annan stad. Föräldrarna hör inte av sig till sin dotter, utan det är Violet Rue som står för kontaktsökandet.

Det händer fler tunga händelser i Violet Rues liv, och ibland måste jag ta en paus i läsandet för att andas. Hur kan en familj stöta ifrån sig en 12-åring som säger sanningen och hålla de som har begått ett grovt brott bakom ryggen?

Kya Clark växer upp i North Carolinas våtmarker. Hennes familj är fattig och hennes pappa har problem med alkoholen. Först mamman och sedan syskonen flyr från hemmet när Kya bara är sex år. Senare försvinner även pappan och Kya får klara sig helt ensam. En sidohandling till detta är att flera år senare kommer en av byns söner att ramla (eller bli knuffad?) nerför ett brandtorn.

Jag tycker om att följa Kyas uppväxt och hur hon tyr sig till naturen. Hon är rädd för människor, dels för att de vill henne illa och dels för att de alltid försvinner. Byborna kallar henne med avsmak för Träskflickan och de få hon kommer att lita på sviker.

Hur formas ett barn som växer upp i ensamhet? Vad krävs det för att överleva? Det här är en roman som redan har fått många lovord och som även jag verkligen rekommenderar.