Christina Öhman

En helt magiskt bra film med fantastiska skådespelarinsatser. En stark historia som inte lämnar någon oberörd.

Det här är en bok jag verkligen önskar att jag hade älskat. Den landar i att vara fin och tänkvärd, men lämnade ett mindre avtryck än förväntat. Även om premissen är väldigt intressant blir jag inte slukad av berättelsen. När jag vet att de liv vi får följa Nora igenom (mest troligt) bara är tillfälliga har jag svårt för att känslomässigt engagera mig. Det hjälper inte heller att Nora verkar känna likadant. Och fokus hamnar upprepande gånger kring kampen i att inte minnas saker (eftersom hon, eller den versionen av henne, inte levt det livet). Nödvändigt för storyn kanske, men ganska tråkigt att läsa om. Jag upplever sådant mest jobbigt och obekvämt.

I en bok som handlar om psykisk ohälsa och självmord är det förstås mycket som är jobbigt och obekvämt. Och jag tycker att Matt Haig lyfter viktiga synvinklar och frågeställningar på ett väldigt bra sätt. Det är just det som höjer bokens betyg för mig. Flera gånger behövde jag stanna upp vid tänkvärda formuleringar. Jag önskar bara att jag hade kunnat känna mer för Nora som person och leva mig in i hennes värld mer än vad jag lyckades göra.

Fantastiskt skådespel och successivt uppbyggd stämning i denna film som håller år efter år efter år.

Ni vet när man stänger en bok och samtidigt måste släppa ut en lång pust. Det gjorde jag nyss. Nästan som om jag hållit andan en aning för länge mot slutet.

Den här boken slukade mig totalt! Från första sidan vred jag mig i ångest. Sedan kom alla frågor.
Vad har hänt? Vem är skyldig? Eller vilka?
En helt omöjlig (och otroligt underhållande) gissningslek tar sin början, då nästan varenda människa tycks mer eller mindre suspekt. Och spänningen håller verkligen i sig hela boken igenom.

Jag älskar det målande språket och de mångbottnade personligheterna vi får följa. Precis alla har styrkor och svagheter. Och precis alla har ett eget uttryck och en historia som tillför något.

Att Gertrud Hellbrand är en hästmänniska är det ingen tvekan om. Det är inte jag. Men hon skriver så fint om allt runtikring hästarna att det aldrig blir ointressant eller störande. Det blir en sådan naturlig del av handlingen och livet i Hedsbro.
Vad vill jag säga med det då?
Jo, välj inte bort denna bok om du saknar hästintresse. Den är så mycket mer!

Co-op med superbra deckbuilding. Jag älskar att spelet är uppbyggt så att man kan spela enligt filmerna. Det är stressigt, spännande och riktigt roligt. Perfekt för två personer.

Med vackert språk och stor inlevelse berättar Sarah Penner om två kvinnors liv, 230 år ifrån varandra. En historiker som ifrågasätter sina livsval och en giftmörderska.
Deras berättelser vävs samman och nystas upp alltmer med tiden och jag njuter av spänningen varenda sekund.

Giftmakerskan väcker många tankar om vad som är rätt, vad som är fel, vad som är något däremellan. Och hur våra val bygger det liv vi lever. Hur mycket kan vi offra av oss själva innan vi blivit någon helt annan?

Jag älskade att få följa utvecklingen i Nellas och Carolines berättelser, i denna bok som tog slut alldeles för fort. Premissen med hemlighetsmakeri, hämnd och dold historia är verkligen ett lyckat recept för gruvlig underhållning. Den är helt enkelt underbar! Läs den!

Skitroligt, actionfyllt och stressande spel att spela tillsammans med vänner, gärna i lag. Gillar särskilt att man kan vara både människa och zombie och att det finns många olika zombie-typer.

Ann-Catrin har verkligen skapat en liten pärla, full av intressanta historiska inslag, vackra meningar och mångfacetterade karaktärer.

Det är underbart med en bok som låter alla möjliga relationer växa fram och fördjupas. Inte bara de romantiska, utan också de familjära och vänskapliga relationerna. Och relationer som grundar sig i respekt men bygger något mer, något obrytbart. Det finns särskilt en som värmer mitt hjärta lite extra.

Jag kommer inte alltid överens med användandet av kommatecken i texten men jag älskar Ann-Catrins sätt att uttrycka sig. Varje sida är en njutning att läsa och hon målar upp scener med hjälp av alla sinnens intryck.

Boken har en uppbyggnad som om den är betydligt längre än vad den är, vilket den gärna hade fått vara. När jag kommer till slutet är jag inte redo att lägga den ifrån mig och lämna Ailea.
Det är en wow-upplevelse och lite otillfredsställande på samma gång.
Jag vill redan nu beställa en re-release där framtida delar packas ihop i En tegelsten.

Andra boken om Jannica Brandt är spännande redan från första kapitlet och presenterar så vidriga karaktärer att jag hoppas något riktigt hemskt ska hända dem.

Jag tycker för det mesta om Jannica Brandt. Men det stör mig att en kvinna som hon, med så mycket pondus och förstånd, beter sig svartsjukt och spelar teater inför Patricks ex. Alla människor har givetvis både styrkor och svagheter. Jag upplever dock att detta skär sig så mycket mot hennes personlighetsdrag i övrigt och rivalitet mellan kvinnor, där den ena ser ner på den andra, blir jag bara trött och ledsen av.
Och Patrick. Honom tycker jag aldrig att jag får lära känna ordentligt. Han förblir en ganska ytlig karaktär som driver handlingen framåt i och med sitt arbete.

Det är betydligt mer intressant att följa Jannica, asen på advokatbyrån och den hemliga person vars bakgrund och motiv avslöjas bit för bit.
Först kände jag viss besvikelse över det rätt uppenbara motivet. Men den saken ordnade upp sig senare och jag satt totalt fast mot slutet.

Som jag nämnde i min recension av del 1 märks det att Andreas har full koll på vad han skriver om. Det tekniska snacket och radiopratet förekommer även i denna (det är ju fortfarande en krimroman skriven av en kriminalare) men det är lite nedtonat motför i första boken.

Kort sammanfattat: Snabb, underhållande spänning!

Helt okej söndagsunderhållning men tyvärr inte så mycket mer än så. B:igt skådespeleri med ett fåtal undantag. Läs boken istället.