Christina Öhman

Det här är mysläsning helt i min smak!
Jag besparas veligt kärleksdravel och får istället en gubbe som reflekterar över döden, en lesbisk granne och en fet katt med taskig attityd 😘👌

Det är en otroligt charmig berättelse fylld av humor, vemod och fina vänskapsband. Den visar också att även goda människor kan göra fel val i livet, men att det inte behöver vara för sent att rätta till sina misstag.

Jag fnissar högt för mig själv flera gånger och jag förälskar mig i radarparet gubbstrutten Fingal och katteländet Harald.

Det är lätt att se vad tanken är med den här boken och det verkade mycket lovande. Men jag upplever tyvärr att utförandet faller platt.
Där jag hellre sett subtila pikar mot Sverigedemokraterna bjuds vi på nästan komisk övertydlighet. Dialogerna känns allt annat än naturliga, då syftet med dem ofta verkar vara att berätta något för läsaren.
Förutom några chockerande brott av sexuellt slag fann jag heller inga överraskningar i berättelsen, vilket gjorde att jag hade svårt för att finna det spännande.

Anna skriver naket och gripande om uppväxten med en psykiskt sjuk mamma. Jag tror att det som gjorde nästan mest ont i mig var de fina stunderna. Och vetskapen om att de när som helst kunde ta slut.
Samtidigt är det ju så viktigt att visa att allting inte är svart eller vitt. Och att allting inte heller är som det ser ut på ytan.

Perfekt present att ge bort till en boktokig nära vän eller släkting, när det är omöjligt att hålla reda på vad som redan finns i bokhyllan.

Betonghjärta är lättläst spänning om en värld förstörd av kärnvapen. Handlingen berättas från Yttilas perspektiv, med hans tankar och observationer. Trots det fastnar jag aldrig riktigt för karaktären och de sparsamma miljöbeskrivningarna drar inte in mig i världen.

I denna dystopiska framtid finns så mycket intressant (och ibland ologiskt) att jag hade velat veta mer. Kanske ur fler perspektiv. Kanske i en uppföljare?

Det bästa med Betonghjärta är Emmas sätt att skildra relationer och den starka känslan av tillhörighet, eller att inte höra till alls.
Jag tycker också om hur hon ger utrymme till och porträtterar ett toxiskt förhållande på ett naturligt och trovärdigt sätt. I olika nyanser så som det ofta är, utan att det för den sakens skull förskönas.

En bra present som kan varieras i oändlighet för att passa precis till vem som helst. Julklapp, tack- eller gå bort-present.

Liksom Silvervägen utspelar Ödesmark sig i den Norrländska glesbygden och jag älskar hur Stina skildrar både miljöerna, stämningen och personerna som bor där.

De livsöden som vävs samman är otroligt gripande och i Ödesmark kämpar jag för att lista ut hur allt hänger ihop. Och hoppas med nervös intensitet att det inte ska gå åt helvete för de jag sympatiserar mest med.

Passar till precis alla och är lika roligt för stora som små. I alla prisklasser och för alla intressen.

WOW! Det svarta regnet är skriven för åldrarna 9-12 år, men det märks mest på hur lättläst den är. Annars är det en väldigt mörk berättelse, som är otroligt gripande! Jag satt helt fastnaglad mot slutet med en klump i magen.

Vi får följa Liv, en fantastisk liten (men stor) tjej, och hennes familj i deras kamp för överlevnad i en värld som blivit förstörd.
Jag förflyttas till deras stuga och känner den svarta leran som omger den. Lika mycket som jag känner ledan och desperationen.

Levande miljöbeskrivningar, starka karaktärer och mycket karaktärsdrivet med en underliggande mörk handling. Precis i min smak 😍👌

Jag upplever det lite rörigt och svårt att hänga med. Kanske för att polisarbetet inte riktigt fängslar mig. Något jag däremot verkligen tycker om är att få följa maskmakaren! Och historien som bit för bit avslöjas i den här boken är både hemsk och spännande.