Amela Mårtensson

En alldeles för kort självbiografi där Jason Diakite beskriver sin uppväxt med en färgad pappa och en vit mamma. Två olika kulturer och känslan att aldrig riktigt 100% passa i nån av dem. Jag kunde höra Jasons skorrande skånska i huvudet medan jag läste och som sagt tog boken slut alldeles för snabbt.

I vanliga fall slukar jag böcker av Elly Griffiths men denna tog ett bra tag att komma igenom. Den har en premiss jag älskar: mord, spöken, författare och gotiska inslag men jag fick verkligen kämpa för att ta mig igenom boken. Karaktärerna var alldeles för tråkiga för min smak och själva upplösningen kändes forcerat och alldeles för kort på något sätt. Att det ändå blev tre stjärnor är för att jag gillar författarens stil och lär läsa bok nummer 2 i denna ”serie”.

En så kallad ”prequel” till Hungerspelen trilogin om Katniss Everdeen. Här lär vi känna President Snow som ung man alldeles före dem tionde Hungerspelen ska börja. Vi får följa honom och hans skolkamrater samtidigt som Hungerspelen pågår.
Även om jag tyckte att det var kul att få lite mer bakgrundsinformation om Snow och själva uppkomsten till spelen så kändes det som att vi bara skrapade på ytan. Speciellt eftersom det enligt mig blev ett väldigt abrupt slut.

Här får vi följa med bakom kulisserna och se exakt allt som krävs för att huvudpersonerna i en saga ska få sitt lyckliga slut. Vi får följa Bea som är en enkel fe men försöker jobba sig uppåt i karriären och bli en gudmor (fairy godmother). Allt eftersom Bea spinner sagan för att föra den mot det lyckliga slutet så inser hon att saker och ting kanske inte är så enkla som hon trodde......