Susanne Hyden

Bra uppföljare till ettan men där man fäster lite för stor vikt vid specialeffekter vilket gör att fylligheten i berättelsen uteblir jämfört med övriga böcker och filmer.

Lättläst liten bagatell om ett egentligen allvarligt ämne. Kvinnors rätt och roll i Indien, arv och miljö och kryddat med lite magi. Boken fångar mig korta stunder sedan blir den bara just ett kort tidsfördriv. Upplever den rörig i mitten.

Spel som passar bra när man tröttnat på kunskaps eller skicklighetsspel. Kräver visserligen ett hyfsat ordförråd och stavningskunskaper, men här kan verkligen oväntade ordkunskaper och lite tur göra stor skillnad. Gillar att det är enkel utrustning och tar lagom mycket plats. Vill man göra det svårare så kan man lägga orden på tid.

En helt ny serie börjar i Spanien med glimtar åt Sverige. Nästan en feelgood-deckare med personer som börjar om i livet efter att ha förlorat de som de älskat. Mjuk uppstart med tragiska historier som är värda att lyssnas på.
Eftersom jag själv skrivit om barn som far illa berör det mig.
#eftervåld

För alla som funderat över frågor som invandring, integration, hederskultur och krigen i mellanöstern så är detta absolut en bok att läsa.
Amineh berättar om sin barndom på ett sätt som gör att man känner miljön i bergslandskapet i den lilla fattiga familjen. Vi får sedan följa henne hela vägen genom krig, kulor, flykt, tacksamhet för skydd och utbildning i Sverige fram till hennes stångande mot det egna partiet. Deras och myndigheternas naiva inställning till att försöka bemöta en mycket påtaglig hedersproblematik med verktyg som är direkt kontraproduktiva eftersom de är utvecklade för "svenskt" tänk.
Delar av boken "snabbspolar" jag på grund av väl många namn och detaljer. Men sammantaget klart intressant och läsvärt.

K av Katarina Frostenson - kände att jag var tvungen att läsa denna innan jag läser "Klubben", precis som jag läste Virtanens "Utan nåd".
K utspelar 23 november 2017 till 23 maj 2018. Frostenson börjar med en resa då paret befinner sig på flykt från Sverige.
En artikel i DN där 18 kvinnor klivit fram och anklagat hennes älskade JC, även kallad Reskamraten i boken, har raserat deras värld. Artikeln är ett verk av ondska, hämd, penning och maktbegär enligt Frostenson och de 18 kvinnorna matchas ju av SAs 18 ledamöter. Ett tecken! Ondskan manifesteras i Sara Danius som också börjar anklaga JC, yppa att det finns rykten och sätter igång en högst anmärkningsvärd undersökning av det hela. Frostenson flyr till tryggheten i Paris där jakten på en bostad har illa dolda referenser till Bibeln. Likt Maria och Josef förvisas de från härbre och hamnar till slut sammanklamrade i en pytteliten övernattningslägenhet.
Så långt kommen orkar jag inte riktigt läsa ordentligt.
Självömkan, det minst sagt pretentiösa anslaget men framförallt den splittrade skrivformen gör att jag bläddrar, gör nedslag och sedan läser slutet.

Nora Roberts, Förövarna. Världens mest lästa författare (?) kan sitt hantverk väl när hon skriver deckare. Ämnet är högaktuellt och berörande. VINR & #eftervåld Kanske är det min egen erfarenhet som gör att jag emellertid redan i de första kapitlen ser vart det kommer att sluta? Men uppbyggnaden är skicklig och det är ett annorlunda porträtt av den kvinnliga huvudpersonen som ger pluspoäng. Lättläst, spännande.

Den före detta polisen; Kerstin Dejemyr, främst känd från tidigare bok samt från sin medverkan av uppstarten av polisens första upprop #Nödvärn (tillsammans med Maria Larsson & Meta Broddare) har tillsammans med Lisa Bjurwald skrivit en ganska kort men viktig bok som speglar den massiva marchokultur och tystnadskultur som (tydligen) råder än idag inom alldeles för stora delar inom svensk polis. En kultur som skapat både stora bekymmer för kvinnor inom kåren, men också för kvinnor ute i civilsamhället som polisen möter. De förra möter kollegor som gör deras arbetstillvaro otrygg och i värsta fall utsätter dem för övergrepp som inte lagförs. De senare möter polisen som brottsoffer som polisen inte utreder ordentligt eftersom brotten inte anses ha tillräcklig status, de möter poliser som utnyttjar dem när de är svaga och hamnar i en omöjlig situation att anmäla eftersom gärningsmannen är polis.
Författarna jämför med våra grannländers betydligt större transparens och skicklighet i internutredningsarbetet.
De lyfter på locket hur man inom ansvarspositioner i kåren prioriterar egen framgång och fördelar framför att reda ut stora och allvarliga problem. I denna granskning framstår både tidigaren rpc Eliasson och nuvarande Thornberg som högst ovilliga till att lägga mer än energi på problematiken att läsa upp snygga tal för att få tyst på kritiken, understödda av en tandlös HR-funktion som inte heller vågar ta tag i verkliga problem.
Min reflektion efter att ha läst boken är att man förmodligen är livrädda över hur stora förändringar man faktiskt kanske måste göra för att äntligen göra polismyndigheten till en arbetsplats som är trygg och attraktiv för både män och kvinnor.
Och skräcken för förändring gör att man fortsätter att sopa bekymren under mattan. #Nödvärn2 är precis uppstartat. Det blir intressant att se vad som händer med det.

Ämnet psykopater och personer med psykopatiska drag förbryllar, fascinerar och förundrar både professionellt och privat. För de som råkat ut för en psykopat i en relation eller på en arbetsplats uppstår många gånger svåra, ibland farliga situationer och att bryta sig loss och att klara tillvaron efteråt kan vara utmanande.
I podden Älskade Psykopat intervjuar Emelie Olsson på ett varsamt sätt både män och kvinnor som varit i sådana situationer och som delar med sig av sina erfarenheter öppenhjärtigt och anonymt och med tanken att kunna lära andra av sina erfarenheter. Podden låter samtalet ta plats utan att det känns stressigt eller avsnoppat vilket är positivt eftersom det ofta är jobbiga erfarenheter som tas upp.
I säsong två har podden uppgraderats med en avslutande analys från relationsexperten Michael Larsen som ger personliga reflektioner till respektive avsnitt.

"Anne" avsnitt 16.

Vanessa Springora har skrivit ur sig sin barndoms berättelse och eftervåldet in i en bok som blir den för henne enda rimliga vägen att möta sin förövare. I den korta och lättlästa boken berör hon med lätta "penseldrag" den vilsna barnets behov av uppmärksamhet, förvirringen över kroppens uppvaknande och samtidigt hur skickligt hennes förövare, den fyrtio år äldre, uppburne mannen spelar på behoven samtidigt som han väver dimridåer av skamlösa lögner och förvillelser genom att omvärlden hejar på i tron att öppenhet och frihet i allt är det enda åtråvärda.
När lilla V bryter sig loss finns knappt någon för henne. Hon borde vara tacksam för en pedofils uppmärksamhet. Och hennes svar blir att i vuxen ålder skriva ner allt i boken, inklusive hur eftervåldet, det vi så sällan talar om, påverkar.
En viktig bok om övergrepp som sker utan att omvärlden vill förstå.