Susanne Hyden

Fingal Olsson är inte död, men det finns dagar när han känner att det kanske är nära. Trots sina inrutade dagar av frukost, toalettbesök, pusslande och besök till hustruns grav så känns allt tämligen grått. Harald, Fingals lata och minst sagt egensinniga katt är väl egentligen den ende som skapar lite spänning och viss förvirring i Fingals liv. Ända tills det flyttar in en ny granne i huset. Efter det är ingenting sig likt varken i Fingal eller Haralds liv.

Detta är en lättsam och mysig feelgood, nummer ett i en serie av tre böcker, där författarinnan med humor och varmt hjärta beskriver en gammal mans tvivel och längtan. Den gör att man tycker att det minst sannolika med Haralds nycker faktiskt blir ganska sannolika trots allt.

Zara jobbar som undercover-operatör för att avslöja knarkkarteller, men redan i bokens inledning har något gott alldeles fel. I en dramatisk fritagning kommer hon tillbaka till Sverige och placeras med en ny identitet som vanlig polis i Östersund, en plats som är tänkt att vara en lugn tillflykt. Men uppe i Jämtland är det långtifrån lugnt. Den natursköna omgivningen döljer värdefulla mineraler med stort politiskt och internationellt värde. Lokalbefolkningen splittras i de som är för gruvbrytningen och de som inte vill att ett dagbrott ska förstöra landskapet. Mitt i detta kämpar Zara mot en oundviklig upptäckt.
Boken är spännande och lyfter också dagsaktuella frågor om naturtillgångar, långsiktighet och dolda motiv. Det är lätt att se fram emot bok nummer två.

Välskriven, fina miljöer, spännande perspektiv och twister fram till slutet. Men för mig känns huvudkaraktären inte trovärdig. Beskrivningen av henne som barn skaver framförallt.

Ta två poliskvinnor mitt i livet med ett brinnande engagemang för yrkets ALLA aspekter, från polisers lunchvanor till likmask och våldsprevention, alltid med humor och hjärta. Krydda upp med ytterligare Meta-perspektiv (360 grader upphöjt till 100) samt en nyfikenhet på allt som är närliggande det rättsliga, polisiära och mänskliga. Ja, då har du förstått en gnutta av vad krimpoddarnas krimpodd levererar.
Om du inte lyssnat ännu, bara gört!

Intressant podd där området sekter vrids och vänds ur bokstavligen alla perspektiv och där man har en frimodighet att även gå ner i det riktigt mörka för att sedan vända samtalet mot ljuset igen.

En nästan perfekt mamma är en bok som utspelar sig i en övre medelklassmiljö i England där Poppy lever med sin kändisman, sin lilla dotter och sin farmor i en tillvaro som för hennes del snurrar mycket kring en väninna och deras vänskap som är baserade på döttrarnas medverkan i olika skönhetstävlingar.
Boken är lättläst och skildrar en kvinna med en del jobbiga händelser bakom sig som hon inte hanterat utan bara sopat under mattan. När det börjar krångla med väninnan börjar problemen krypa fram och pocka på uppmärksamhet, något som leder till både dråpliga och obehagliga situationer. Poppys oförmåga att be om hjälp eller göra djupare självreflektioner är stundtals svårt irriterande. Men under bokens gång förstår man henne bättre och med hjälp av mod, slumpen och en ganska listig farmor så händer oväntade saker.

En härlig feelgoodbok som är den första i en serie av tre om förskolläraren Mia och de utmaningar som ofta möter oss mitt i livet; kärleksbekymmer, jobbstrul, bristande ork, oro för det egna föräldraskapet, vänskap och släktskap.
Författaren har ett lättsamt men rikt språk och det är lätt att känna igen sig både i personbeskrivningar och i Göteborgsmiljöerna.