Ännu en välskriven bok av Delphine de Vigan. Kittlande väcks frågan - finns det korn från hennes eget liv, egna erfarenheter? Vi läsare vill ju ha ”sanningen”. Om vi ska tro på huvudpersonens nya väninna som vill rädda författarens succé-uppföljning. Historien innehåller självtvivel, skrivkramp, manipulation - eller? Är det ett spegeltrick? Boken refererar till Lida av Stephen King - och det påverkade mitt läsarperspektiv. Jag roar mig i efterhand med att leka med alternativa förklaringar. Skickligt deVigan!
Vill du komma vidare? Det första självklara rådet är att börja där du står genom att bli bäst på det du gör just nu, visa att du är redo för en större utmaning. Förbered dig också noga och tänk igenom vad som är dina styrkor och drivkrafter. När kommer du bäst till din rätt? Vilka förutsättningar krävs för att du kan känna engagemang och utvecklas? Ställ frågor vid intervjun, för att säkra att rollen/företaget/kulturen är rätt för dig. Sök jobb med urskiljning, så att du kan förklara vad det är du vill åstadkomma och kan bidra med. Alla rekryterande chefer får höra varför en sökande vill ha jobbet. Det är intressant, men verkligt relevant blir det när du kan förklara hur bådas våra intressen möts. Skaffa sponsorer - se till att den som ska tillsätta din drömroll tänker på dig när platsen blir ledig nästa gång. Ta kontakt, berätta om din ambition - fråga om hen vill ställa upp som mentor för att stötta din utveckling. Eller om hen har några förslag om vad du kan göra för att bli redo. Får ni inte bra kontakt, är det kanske inte den vägen du vill gå... Lycka till!
Boken passar alla som har ett intresse av att fortsätta känna eller vill utveckla sitt engagemang för jobbet. Det är inte en bok bara för chefer, den är för alla som jobbar.
Den är vetenskapligt baserad, informativ och rådgivande - rakt igenom hög kvalitet. Något som skiljer den från andra management-/självhjälpsböcker jag läst är hur den presenteras, med talrika exempel från verkligheten och med mycket humor. Jag blev oerhört inspirerad och fick nya insikter, samtidigt som det var en litterär upplevelse - jag har inte läst något liknande tidigare i genren.
I boken får vi vägledning både kring att skapa en stark företagskultur - så att man inte längre behöver beskriva den utan så att alla känner och upplever den. Syftet med ett syfte och värdet av en värdegrund är några rubriker. Vi får också inspiration till att hitta sitt eget sammanhang bl a genom ett självskattningstest som beskriver personlighetsdrag enligt modellen Big Five. Aha-upplevelserna duggade tätt i det kapitlet! Olika aspekter av motivation och engagemang behandlas - favoritcitat; "Att vara engagerad är att bry sig."
Varje kapitel avslutas med TL;DR (too long didn´t read) vilket summerar de centrala budskapen och underlättar både för att sätta de olika delarna i ett sammanhang och när man vill ta lärdomarna med sig - vad var det jag precis läste.
Att på det här sättet presentera fakta och pedagogiskt underlätta för lärande och insikter samtidigt som jag som läsare skrattar högt och slukar sidorna för att det är så underhållande, det är enastående skickligt!
En förälders mardröm, det närmast otänkbara drabbar familjen när sonen hamnar i koma efter en smitningsolycka. Traumat påverkar relationerna i familjen och modern söker febrilt svar på vad som egentligen hände. Det är gripande, känslostarkt och samtidigt med en underliggande spänning beskrivet. Jag uppskattar även tidigare böcker av författaren, bl a för ett vackert språk.
En rörande filosofisk livsbetraktelse berättad ur en katts perspektiv. Den godhjärtade unge Saturo förbarmar sig över en skadad strykarkatt som han döper till Nana och de lever i samförstånd - på kattens villkor. Saturo tar efter en tid med sig Nana på flera roadtrips till vänner från barndom och ungdomsåren. Genom dessa möten återberättas Saturos gripande livshistoria. Älskade den lågmälda berättarstilen som låter läsaren få förstå mer och mer av de bakomliggande omständigheterna och Saturos inre liv.
Utmattning kan drabba vem som helst och boken bygger på författarens egna erfarenheter. Det är en stark berättelse som innerligt skildrar en personlig krasch. Jag blir mycket berörd av smärtan och intensiteten tar sig in under skinnet så att jag får höjd puls när Josefin i boken drabbas av starka stress-påslag. Det är välskrivet och skickligt återberättat. Utmattning är ett angeläget ämne för alla oss medmänniskor att lära mer om. För att se och våga fråga.
En välskriven historia som berör stora frågor - ursprung, identitet, moderskärlek och dess olika uttryck, press och förväntningar i ett litet samhälle och viss samhällsklass och familjen som begränsar eller stöttar. Jag blir gripen av beskrivningen av mamma-dotter relationerna och tar med mig en påminnelse om att det är svårt att helt förstå andras motiv eller vad i deras historia som format hens personlighet.
Jag uppskattar generellt historier om andra läsvänner och det verkliga initiativet i USA på 30-40 tal, om att sprida läsglädje och öka förmågan att läsa blir en underhållande sådan i Moyes kompetenta händer. De ridande bibliotekarierna har inte goda förutsättningar från start men tillsammans utmanar de sig själva och växer på individuellt unika sätt. I samhället finns förtryck mellan klass och kön, rasism och andra fördomar och det finns ljuvlig vänskap och stark kärlek. De ridande bibliotekarierna är alla kvinnor och får av den anledningen kämpa extra hårt för att få förvärvsarbeta eller för att bejaka sina unika talanger. Här är det enkelt att identifiera de goda och de onda, men det behöver ju inte vara komplicerat för att vara läsvärt. God underhållning, med en portion allmänbildning är en summering.
Historien om Jennifer förberedelse inför att hon ska dö alltför tidigt av en sjukdom som inte ens går att uttala - är både rörande, rolig och har ett slut som är värt att vänta på. Jag sträckläser vad som kan vara den ultimata feelgood-romanen trots sammanhanget. Faktum är att den också får mig att reflektera över varför det kan vara svårt att vara ärlig i sina relationer och att uttrycka vad man verkligen tänker och vill? En bok som stannar kvar när man läst klart är en sann läsupplevelse, jag rekommenderar den!
En samling korta melankoliska berättelser, sammanvävda av kopplingen till Amgash Illinois, där Lucy Barton växte upp. De mer perifera grannar, klasskamrater, bekanta och släktingar som nämnts genom samtal och återblickar i första boken, Mitt namn är Lucy Barton, återkommer här med sina egna historier. De plågas av olyckliga äktenskap, identitetssökande, mindervärdeskomplex, ouppfyllda drömmar. Lager skalas av, perspektiv förändras, livslögner försvaras - eller utmanas. There are multiple versions of reality, vilket stämmer även i dessa historier. Dialogen är många gånger direkt, medan tankar och känslor bara delas med läsaren. Ofta med vemod vilket gör att jag känner både med och för de olika karaktärerna. Du kan sannolikt läsa denna bok fristående från första delen, möjligen blir persongalleriet lite rörigt då utan tydligt sammanhang.