Alexandra Hjelte

Jag var så otroligt taggad på Spegelmannen men jag blev så besviken. Storyn i det stora hela känns aktuell och boken hade kunnat vara bra på grund av det. Om det inte vore för alla stunder i boken som inte för handlingen framåt. För allt övervåld. För att det känns bara rått.

Det är inte spännande längre utan bara äckligt. Kepler har varit min favoritförfattare sen Hypnotisören men efter Spegelmannen känner jag mig rätt klar med Joona Linna.

Den tionde delen om Marianne Jidhoff och "syjuntan" är en av de mer spännande böckerna i serien. I boken får vi också stifta bekantskap med Mariannes avlidne make Hans genom tillbakablickar till tidigt 90-tal. Jag läste ut boken på ett par timmar och njöt av varenda sida. En fullträff!

Jag gillar också skarpt att Denise Rudberg alltid startar böckerna om Jidhoff med ett persongalleri - dvs några korta meningar om de huvudkaraktärer vi kommer att träffa i böckerna.

Del sju av Läckbergs Fjällbacka-serie bjuder på spänning, oväntade lösningar och ett slut som lämnar en något häpen. Den är bra men kanske inte den bästa boken i serien. Sidohandlingen ang den nya nöjessatsningen fick lite väl mycket plats i boken för min smak - särskilt eftersom lösningen inte var tillfredställande.

Evvie Drake är en mysig och lätt bladvändare om livets toppar och dalar, om att hitta tillbaka till sig själv och att våga leva igen. En bok som berör.

Kepler gör det igen! Sjunde boken om Jonna Linna är lika nervkittlande och spännande som de tidigare sex. OM inte bättre. Spänningen som byggs upp från de första sidorna och storyn som kopplas ihop med tidigare böcker gör att boken är svår att lägga ifrån sig.