Madeleine Knutsson

Alltså, jag vet inte. Den här serien har tagit en sådan törn att jag vet inte riktigt vad som händer. Den är spännande, otroligt spännande faktiskt. Men det är några grejer som får mig att verkligen rysa och jag kan inte tycka om det. Det är så otroligt konstigt och fel och det för i alla fall för mig förstör lite. Egentligen vill jag ge den här boken fyra stjärnor, för jag tyckte den var spännande och serien är bra men det finns två orsaker till varför jag tyvärr bara ger den 3 stjärnor.

Den första är att att Odal lustar efter en 13-åring, en 13-åring som är dotter till hans första kärlek. Det är så otroligt konstigt och fel. Det här är helt enkelt inte korrekt. Första gången han ser denna 13-åring är hon naken och tvättar sig själv och Odal lustar efter henne på direkten, och inte ens när han får reda på hur gammal hon är så slutar han. HON ÄR 13! Av någon spirituell anledning så får de ett "barn" ihop och jag antar vi får ett svar om varför detta händer i sista boken. Tekniskt sätt så har de inte sex men ändå. NEJ.
Det andra är att Svala ger bort sitt ofödda barn. Orsaken till varför hon gör det make no sense at all. Det är bara fel och från någon som typ upplevt det tidigare, vill inte spoila för mycket men ni förstår när ni läser boken, skulle aldrig göra det för hon är rädd. Visst nu löste det sig i slutet, men läsa de kapitel när Svala faktiskt tänkte på det var bara så fel.

Utöver dessa två saker så var boken riktigt spännande. Man vill inte sluta läsa vilket gjorde att jag kunde läsa ut denna tegelsten ganska snabbt. Man vill både fortsätta att läsa tills boken är slut samtidigt som jag bara vill lägga ifrån mig den och inte tänka på den alls. Hade aldrig tänkte att den här serien skulle utveckla sig till det här och det ska bli spännande att läsa hur Cecilia Larsson Kostenius kommer att avsluta denna serie, jag har en känsla av att jag kommer bli otroligt förvånad. För just nu kan jag inte tänka mig hur allt kommer knyta samman och lösa sig i slutet.

Jag var inte helt såld på första boken i serien men valde ändå att fortsätta med serien och jag är så glad över att jag gjorde det. För oj vad bra den här boken var. Den här boken utspelar sig för det mesta 3 år efter första boken och karaktärerna har växt upp. I första boken kunde jag inte riktigt relatera till de unga karaktärerna men nu har jag inte det problemet alls. Den här boken var också inte lika seg som första boken utan det är alltid något på gång och det går inte att sluta att läsa. Jag satt även och läste när jag och min partner skulle se på film, och då var det en bra film men boken lockade ännu mer.

Jag föredrog att läsa om Kaiser och Jäger i början då jag tyckte deras historia ihop är så otroligt spännande men Svala och Ahren växte i mina ögon något enormt. Dock lite besviken över hur Svala utvecklandes när alla fyra förenas. Hon som kändes så stark och tuff tjej helt plötsligt kändes svag i jämförelse med de andra. Hennes så kallade crush på någon person som jag inte minns från första boken för jag make no sense at all, har alltid trott att Svala varit förälskad i Ahren och sen dyker en gammal klasskompis upp och vips så har hon en crush. Dock var det jobbigt att läsa om att de personer hon väljer att lita på alltid verkar att göra henne besviken. Jag lider verkligen med den här tjejen.

Isabella Törnqvist har verkligen utvecklas med den här boken, hon var väldigt skicklig i hennes debut (vilket jag fortfarande tycker är en av de bättre svenska debuter, skulle inte ha gissat att det ens var en debut för den är så otroligt väl tänkt och välgjord) men i den här boken är det bara perfektion. Därför ser jag verkligen fram emot sista boken för även fast jag tycker att det är omöjligt att utvecklas mer är jag säker på att fröken Törnqvist kommer förvåna mig.

Så glad över att jag gav den här serien en andra chans, för den här boken gav mig en upplevelse jag sent kommer att glömma.

Jag avskyr att se svenska filmer, tycker de är barnsliga och överdrivna. Men den här filmen är verkligen inte det. Jag kan säga med handen på hjärtat att det är en av mina absoluta bästa filmer jag har sätt. Den är så otroligt fin att det gör ont att titta på den. Skådespelarna gör allt så otroligt snyggt att man inte ens tänker att det är skådespelare utan riktiga personer. Kan se om den här filmen flera gånger utan att tröttna.
Rekommenderas varmt.

Ja jag vet att det finns en till bok i serien men jag har läst upp om den och verkar inte ge något till serien ändå. Nate kommer inte välja någon av tjejerna och jag slår vad som i ALLA Gossip Girl böcker att det kommer vara otrogna höger till vänster.
Men den största orsaken att jag inte fortsätta med den här serien är att von Ziegesar har gestaltar LGBTQ karaktärer på det absolut värsta sättet någonsin. Tvingar fram det och sedan inte gör det på något snyggt och realistiskt sätt alls. Verkligen skäms von Ziegesar, SKÄMS! Tydligen ska Chuck (som förresten homosexuell här på alla stereotypiska sätt) inte helt plötsligt vara det längre, och i den här boken och förra så tror Daniel att han är homosexuell för han kysst en kille. Under dessa böcker förstår han inte sin läggning vilket är bra att det tas upp men det gör det på något otroligt fult sätt så det inte är sant. Nej säger jag bara, NEJ. Läs inte den här serien.

Jag ska vara ärlig och säga att jag vet inte riktigt. Den föll mig inte i smaken men samtidigt tyckte jag inte att den var dålig, vid vissa tillfällen var den otroligt bra. Jag vet inte om det beror på att jag lyssnade på boken och jag hade lite svårt med uppläsaren (tror en kvinnlig skulle gjort sig bättre när Svalas kapitel lästes) men jag kom inte riktigt in i den. Jag skulle säkert ha uppskattat den mer om jag läste den själv så jag kommer helt klart ge fortsättningen en chans, fortsättningen som redan finns här hemma och ligger och är fin på mitt skrivbord.

Jag tror tyvärr jag har kommit i en period i mitt liv då jag har svårt att läsa om yngre karaktärer, jag skulle ha uppskattat den här boken så mycket mer när jag var yngre men nu tyckte jag det var jobbigt om att läsa om barn/ungdomar. Jag vet inte varför jag tycker så, jag antar jag vill ha något mer vuxet nu när jag tydligen har blivit vuxen. Karaktärerna är bra i sig, men det känns verkligen ibland, speciellt hos Svala att hon bara är ett barn och kan vara lite barnslig.

Mitten var lite småseg men ändå viktigt för att bygga upp den här otroligt unika världen. För vilken värld det här är. Så genomtänkt och välarbetat, så otroligt snyggt gjort och från en debutförfattare! En perfekt blandning på en dystopi och fantasy. Jag har en känsla att den här serien bara kommer att bli bättre med att författaren kommer mer in sin skrivstil. Jag är ändå imponerad även fast boken inte riktigt var min cup of tea.

”Jag ska inte delta i det här kriget.
Fågel ska göra mig stark så att jag kan fly.”

description

Rolig bok som jag den vuxna måste vara med och spela i när man läser. Något som ditt barn absolut kommer att minnas att du har läst.

Helt klart bästa film jag sett det här året, även den bästa sherlock holmes film jag har sett. Rolig och spännande historia. Filmen är över 2 timmar lång men kändes som bara 30 min. Vill ha mer!
Skådespeleriet var helt perfekt. Jag har verkligen inget att klaga på. SE DEN NU!

Vilken berg-och-dalbana det här har varit. Jag hade aldrig trott att den här serien skulle gå den här vägen. Jag kan bokstavligen aldrig lista ut hur karaktärerna ska lyckas med något och jag älskar varje sida tack vare det. Det här är bland det mest unika jag har läst, och då är själva iden inte unik, men Cecilia Larsson Kostenius gör om allt du tror du vet om något. Alltså wow säger jag bara, har du inte läst den här serien så gör det nu!

Den här boken tog en annan vändning än de två första böckerna. De två första böckerna kändes som mer ungdomsböcker men i den här så är själva känslan och känslorna mellan karaktärerna (mer sexuella) något äldre, skulle därför rekommendera det för mogna tonåringar och uppåt.

Karaktärerna är verklighetstrogna, de har brister och de vet om det själv. Från ena stunden kan man tycka synd om någon medan andra stunden blir man bara arg och vill banka in lite vett i dom. Karaktärerna har utvecklas något enormt från de övriga böckerna men samtidigt så känner man igen dom. Den som har utvecklas mest måste dock vara Odal, men det är nästan självklart med vad han har gått igenom. Den största fokusen i den här boken är Pål och hans element. Jag har gått från att tycka han är jobbig till att tycka om honom sedan första början men i den här boken var det lika så. I slutet av boken verkar han ändå växa upp och sluta bara tänka på sig själv och vad han vill och började äntligen tänka mer på vad Svala känner (även fast jag kunde störa mig på henne också).

Riktigt spännande med alla drakar som behöver besegrats men hade hoppats på att de scener när de slåss mot dom skulle vara längre. Var så sjukt spännande men det kändes som de var över för snabbt. Ge mig mer blod och action, för dessa scener är verkligen fenomenalt skrivna.

Jag gissar att nästa bok kommer att handla mer om Svala och hennes element. Så himla nyfiken om hon och Pål fått barn ihop då de sista kapitlet visade sig att Odal har varit borta i 12 år. Och förlåt, jag vet inte hur jag tycker om att Odal lustar efter en 12 åring men jag tänker ändå ge den en chans, för det måste ju betyda något, hoppas jag i alla fall.

Wow! Vilket slut! Jag såg inte det komma alls och jag är så förvånad över det hela. Jag är osäker om jag faktiskt gillar slutet eller inte. En del av mig tycker det är ett riktigt bra slut samtidigt så är en del av mig som tycker, thats it? Jag vet inte vad men jag hade även hoppats på mer. En del händelser är verkligen så sjukt bra slut medans andra känner jag bara att jag behöver mer förklarat. Sista kapitlet känns det som det bygger upp för mer böcker så jag hoppas (håller tummarna så det gör ont) att det blir mer, dels för att jag ska få mer svar men mest av allt är nog för jag inte är redo att säga adjö.

För att vara en bok på 400 sidor gick den här boken snabbare än vanligt för mig att läsa. Sidorna bara flög förbi för man sugs in i denna otroliga historia. Karaktärerna är unika i sina sätt, de är inte perfekta, långt ifrån perfekta faktiskt. Man kan inte låta bli att bli tokiga på flera av dom samtidigt som man älskar dom innerst inne. Rose jag tittar på dig.

Det enda jag har att klaga på är att min älskade Triton fick ett tragiskt slut. Jag tyckte verkligen om han så mycket så när nya kärleksintresset för Mellody introducerades så blev jag bara sur. Visst han verkar vara en fin och bra kille för Mellody men hur kan vi glömma bort Triton? Vi kan inte bara glömma han sådär. Han blev ju verkligen helt förstörd när han trodde Mellody var död och sjuka jag sitter här och bara tänker FASEN VAD ROMANTISKT *Hearteyes*. Jag behöver hjälp. Men samtidigt tycker jag att han förtjänar ett bättre slut, ett mer värdigt än det han fick.
Jag har nu läst allt Gabriella P. Kjeilen har skrivit och från och med nu är hon på min autobuy lista. Jag sitter här och väntar spänt på vad hon kommer att skriva härnäst för jag vet redan nu att jag kommer att älska det. Men snälla, återkom till den här världen - jag vill och kan inte lämna det.

Det var inte länge sedan jag läste Lysande blå men hade ändå så problem med att minnas den. Denna bok börjar nämligen precis där Lysande blå slutande och det tog mig nästan över 100 sidor för jag ens förstod vad jag läste om. Kan dock skylla på att jag har läst ganska många böcker den här sommaren och jag blandat ihop allt jag har läst. Men det kändes ändå som det skulle varit bra om det var någon slags recap så man hängde med till hundra procent.

Så mycket hände hela tiden vilket jag tyckte om, men jag tyckte det gick för snabbt för att lösa vissa problem. En del saker blev nämnda och sedan två sekunder var det problemet inget problem längre.
Det märktes att denna bok var den andra boken då den lider av second-book-syndrome. Från början trodde jag att denna bok var den sista och det endast var en duology och det märktes med att det kändes mest som de bygger upp för större saker i nästkommande böcker. Nu vet jag inte om det kommer bli mer böcker i serien men det kändes verkligen som det kommer bli mer. Om inte så är det inte ett bra slut och jag kräver att mer böcker måste skrivas.

Det kändes lite konstigt att läsa från några perspektiv att när de äntligen får möta huvudkaraktärerna så sker det endast över ett par sidor och sedan lider de av ett tragiskt slut. Jag känner mig kluven att deras kapitel inte behövdes samtidigt som jag tyckte om att byta från Elyon perspektiv då jag ibland kunde tycka att hon är en ganska tråkig och förvirrade karaktär. Tror det beror mest på att hon är så förvirrad i sina val och vad framtiden har att ge henne. Jag vet inte varför men jag tyckte bättre om henne i första boken och jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka till den hon var då.