Madeleine Knutsson

Den bästa novellsamling jag har läst, ingen novell var dålig, en del var bättre än andra visst, men absolut ingen novell kände jag var dålig. Jag borde ge den här boken 5 stjärnor men jag är snål med mina 5 stjärnor, och jag älskade inte alla så det är enbart därför. Kan komma och ändra betyget i framtiden.

Denna novellsamling passar perfekt nu i dagens samhälle, och vem vet kanske har någon av författarna träffat in framtiden i deras dystopiska världar. (Melanie Larsons var helt klart den som kändes så himla rätt just nu, fick gåshud när jag läste hennes novell)

Jag har svårt att bestämma en favorit så jag kommer nämna några som berörde mig lite mer.

Dagsländorna av Frida Windelhed
Mareld av Beatrice Tyrenbreg
Hudnära av Melanie Larson
Leva Sovande av Tara Turcinovic
Den vita ryttaren av Caroline Hurtig

Född till hjälte av Gabriella P. Kjeilen och Känslostympad av Emelie Beijer förtjänar också att nämnas.

Efter den här boken är jag bara mer sugen på att läsa Serafs första novellsamling, Våreld men jag har bestämt mig för att försöka spara den till våren, men vi får se. Men jag kan med handen på hjärtat säga att Seraf har blivit mitt favorit förlag. Ingen bok jag har läst därifrån, och det är en hel del, har varit dålig. De håller verkligen en hög nivå på allt de ger ut och det märks. Jag hoppas nu att det blir noveller för sommaren och vintern också så min bokhylla kommer se extra fin ut, för kom igen, har ni någonsin sätt något finare omslag?

Det här är den fristående fortsättningen på Purebreed serien, en serie som jag inte har läst men jag gärna vill. Jag tror dock om man har läst Purebreed serien så skulle man uppskatta den här boken mer då man redan känner huvudkaraktären och förstår deras val. Dock får man en recap i början av boken så man vet lite vad som tidigare som har hänt.

Boken är uppdelad utifrån tre perspektiv, Dora, Whanzi och Thorbi. Alla karaktärerna är lätt att hålla reda på men var lite jobbigt att läsa att alla är i stort sätt i alla. Det här är inget triangeldrama, det här är en hexagon. Alla verkar vara kära i Dora, eller i alla fall attraherad av henne. Om man inte är kär i henne är man kär i sin bästa vän eller om man är Laban så är det Dora som är hans bästa vän. Thorbi är kär i Whanzi som är kär i Dora. Eller ja hon säger att hon är det men hon beter sig som en idiot (och nu är jag snäll när jag kallar henne det).

Som ni kanske förstår så gillar jag inte Whanzi, ärligt talat har jag aldrig varit så jävla (förlåt att jag svär) arg på en karaktären så som jag är i Whanzi. Jag har aldrig tyckt mindre om en karaktär än henne. Hon klagar och lämnar den hon älskar och sedan skyller på andra om det går fel. Hon verkar inte se hennes egna fel. Hon lämnade sin flickvän i nästan ett halvår när hon lovade att komma hem efter en månad och hon är arg på Dora för hennes val. LIKE WHAT THE FUCK! En annan händelse jag hatar är att alla skyller allt på Dora, speciellt när hennes barn blir kidnappad. KLART SOM FAN DORA ÄR ARG OCH LEDSEN, HON FÖRLORADE PRECIS SITT BARN HA LITE MEDKÄNSLA FÖR TUSAN! Alla föräldrar som säger att de önskade att de räddade barnet först! UGH!

Även fast karaktärerna kunde vara frustrerande (vilket är alla utan Thorbi) så var boken riktigt spännande. Man kunde inte sluta att läsa och även fast man inte förstod allt eftersom jag inte läst Purebreed serien kunde man nästan lista ut varför de var efter en del karaktärerna eller gjorde vad de gjorde. Jag hängde inte riktigt med i slutet när de pratade om någon doktor men jag antar att den personen är ond eller något. Hur som helst kommer jag helt klart läsa fortsättningen, men kommer att försöka att läsa purebreed serien först och främst.

Så himla kul att läsa en bok från en författare som kommer från mina gamla trakter, och extra kul är det att det att det är en bok som man uppskattar och tycker om så mycket som jag gör med denna. Jag hoppas verkligen att Lisa Lundberg kommer att fortsätta att skriva då jag tror att hon kan ge ut böcker som kommer beröra dig samtidigt som hon bjuder in en till en magisk värld.

Vilken unik bok. Jag har aldrig läst någon bok som liknar den här någonsin och önskar att jag kan hitta mer böcker som denna. Jag kan inte riktigt förklara vad för slags typ denna bok är då den är för mig one of a kind. Men om jag måste försöka skulle jag säga det här en fantasy som tagit inspiration från svenska väsen. Det är inte en sådan fantasy som handlar om krig och förödelse, utan en vacker men mörk historia som utspelar sig i en borg vid skogen med magiska vidunder och förmågor.

Boken handlar om flickan Tal som vill bryta sig ut från denna borg när hon börjar förstå vad hennes far verkligen håller på med. Men samtidigt förstår hon att hon måste stanna för att skydda besökarna till borgen. Mitt i allt detta möter hon Dimma, Dimma som blir hennes första riktiga mänskliga vän, utöver vättarna och blåtrollet på borgen och Dimma blir ljuset som Tal behövde för att kunna gå vidare. Det här handlar om att hitta sig själv samtidigt som man måste säga adjö till människor och det förflutna, våga att stå upp för det man tror på men även att försöka förstå det man inte håller med om.

Rekommenderas varmt! Det här en unik bok i sitt slag, jag kan garantera att du inte har läst något liknande.

Den här sommaren har jag läst en hel del Sci-fi, en genre som jag egentligen inte tycker om. Men de böcker jag har läst inom denna genre har jag tyckt om så varför säger jag hela tiden att jag inte gillar den? Jag vet inte riktigt. Men jag tror med den här boken har jag blivit konverterad till att faktiskt tycka om Sci-fi så från och med nu kommer jag sluta att säga att jag inte gillar sci-fi, för handen på hjärtat svenk sci-fi är bland det bättre jag har läst (denna bok men också Av stjärnstoft är vi komna är mina favoriter någonsin).

Den här boken är bland den finaste omslagen jag någonsin har sett, uppföljaren har en lika fint omslag. Så fina att man bara vill rama in den. Samtidigt är innehållet något av det bättre jag har läst, kanske ska man rama i det också? Jag var hooked redan efter första kapitlet och om det inte vore för skolan skulle jag läst klart den här boken på en natt. Jag pluggade extra mycket ett par dagar bara så jag skulle få extra tid att läsa den här boken. Målet var att läsa den över helgen men sen kom fredag och det var psykisk omöjligt att läsa och vips så var boken utläst. Har du en lässvacka så kan jag garantera att den här boken kommer ta dig ur den.

Hela miljön med skolan och dessa personer som grupp var helt jädrans perfekta. Så sjukt spännande från början till slutet. Jag hade lite problem i början att hålla reda på alla namn, men jag är bara dålig på namn. Karaktärerna känns som verkliga med sina egna personligheter och det ska bli så kul att se dom utvecklas i nästa bok. Deras dynamik tillsammans är bland det bättre jag har läst om, visst de har några dalar men det förklaras på ett sätt som faktiskt är vettigt. Men de är verkligen starkast tillsammans.

Jag är så himla glad över att jag läste denna bok för drömmarnas bokklubb för annars hade den här boken legat på hyllan lite för länge och det förtjänar den inte. Den här boken förtjänar att bli läst och älskad. Verkligen all kärlek till den här boken.

Jag minns när jag var typ 16-17 år och läste Twilight för första gången. Jag hade hittat något som verkligen passade mig. Vampyrer. Efter det läste jag allt som jag kunde hitta om på vampyrer och på den tiden fanns det inte så mycket på svenska (och jag läste inte på engelska då) så det fanns inte så mycket. Så för mig var, nej är Twilight orsaken till mitt besatt av vampyrer.

Vart vill jag komma med det undrar ni nu? Men grejen är att jag var så besatt av vampyrer och Twilight och jag har letat efter den känslan i flera år nu. Jag har letat efter en vampyr bok som får mig att känna dom där känslorna jag kände första gången jag läste om vampyrer och insåg att de här är min grej. Den här serien har fått mig att känna så igen. Och till skillnad mot vampyrerna i Twilight så är det verkligen vampyrer nu. De är mörka, de är blodtörstiga och de är monster samtidigt som det finns undantag.

Den här boken fick verkligen en mörk vändning i jämförelse med de övriga böckerna och jag verkligen älskar det. Jag har svårt att kunna lista ut vem som egentligen är ond i denna värld för jag tror verkligen inte att den som vi ska räkna som den onda är den som är ondast. Någon har typ redan bytt sida men jag har en känsla att fler kommer det bli och det gör mig exalterad med också nervös.

Gruppen har verkligen en bra dynamik med varandra även fast de tjafsar och bråkar men det känns verkligen att de alla älskar varandra på sitt egna lilla sätt. Något som jag dock störde mig på, och obs spoilers är när Mark och Rachel har sex med varandra. Jag har så otroligt svårt när folk har sex med någon annan när de egentligen är kär i någon annan. För mig känns det som man är otrogen och det är något jag avskyr mer än något annat. Jag vet att Mark och Rachel inte hade känslor för varandra så det kändes bara som ett dåligt plot för att de skulle få en bondet mellan dom att växa.

Men något som jag verkligen älskar med den här boken är att Droki inte väljer vilken kille hon ska vara med utan väljer dom båda. Jag har en guilty pleasure med att läsa reverse harem (en kvinna, flera män) då jag tycker inte om att välja favorit för jag verkar alltid välja den som inte blir vald (Jacob jag menar dig) så när den här boken gör så jag inte behöver välja vill jag bara göra ett glädje skutt. Dock har jag en känsla av att någon kommer säkert dö i slutet av serien men vi tar mitt krossade hjärta då.

Väntar nu spänt på fortsättningen av serien och så snabbt den släpps kan ni räkna med att jag är bland de första som kommer att plocka upp den. LÄS DEN HÄR SERIEN! Jag rekommenderar den här serien så otroligt mycket att om du inte läser den här kommer jag tvinga dig, just nu har du inget val, och lita på mig du kommer inte att bli besviken.

Jag känner igen mig så mycket i den här boken. Jag är kanske inte rätt ålder precis men jag känner igen mig med djugeln av nätdejtandet och då gjorde jag det endast över några få månader och hur det tog över mitt liv. (Träffade faktiskt en fin kille men var bara fel tillfälle och blev inget om det.) Det känns så otroligt konstigt men ändå ganska lättande att min erfarenhet liknar andras, andras som är 20 år äldre än mig.

Jag må inte känna igen med att ligga med så många som Stilla, och jag dömer henne verkligen inte. Ligg om du vill ligga! You go girl, synd bara att du inte har hittat killar som inte bara bryr sig om du själv. Men ligg på vetja! Det här är någon som inte ger upp även fast allt känns skit. Och jag önskar att jag hade samma glöd som dig.

Jag tror den här boken passar den som har gått igenom nätdejtande men även lite mer mognare kvinnor som börjat dejtat lite senare i livet och känner att de inte riktigt förstår det. Den här boken kommer hjälpa dig med att du är inte ensam.

Jag kommer ge den här boken till min mamma, inte för hon går igenom samma som Stilla men som har gått igenom det en gång i tiden.

Jag läste aldrig Katarina von Bredow när jag gick i skolan men jag hade MÅNGA klasskamrater som verkligen älskade henne. Nu jobbar jag på ett skolbibliotek och tänkte det är dags att ta tag och läsa hennes böcker. Det här är nu hennes sjätte bok jag läser och jag säger att jag är helt fast. Jag förstår varför ungdomarna älskar hennes böcker och läser dom om och om igen.

Katarina von Bredow skriver om barn för barn. Hon får fram vad man man som tonårig kände utan att det känns som överdrivet, det finns alltid en förklaring till vad de känner. Visst kan det vara lite överdrivet men det känner jag bara för jag som vuxen inte tycker det är en stor deal, men jag vet att jag kände att det var the end of the world om det skulle hända mig.

Vanligtvis är jag van med att läsa om problem som är lite mer tabu (stor åldersskillnad, känslor mellan halvsyskon, lärare och elev osv) men i den här boken är fokusen på individen. Hur kan man vara en egen individ när man alltid jämförs med sin tvilling. Den handlar om att hitta sig själv.

Rekommenderar verkligen den här boken, samt övriga böcker från von Bredow. Passar till den som älskar att läsa eller den som kanske har fått för sig att läsa är tråkigt.

Vad händer egentligen med dessa karaktärer?

Vanessa är otrogen
Nate gråter hela tiden
Daniel ger upp sina drömmar för kärlekens skull
Serena är fortfarande snygg hela tiden men får knappt några kapitel
Jenny har fortfarande stora bröst och ska nu få en spin-off serie, ska den bara handla om hennes bröst för det är ju det enda man hör eller vad hon tänker på
Blair är tråkig och bryr sig bara om att hon har en engelsk lord som pojkvän som kanske redan är förlovad med någon annan.

Det här är inte super bra böcker, men jag kan inte sluta läsa den här serien. Det är som polly, bara en bok till och till slut så är alla borta.

Är du trött att alltid att läsa storys från det goda perspektivet? Då är den här serien perfekt till dig. Inte för du läser från det onda men att Mellody är en karaktär som är båda. Hon har en god och en ond sida, bokstavligen. Men i en värld där du måste välja sida med att vara ljus och mörk så ställer detta till problem. Samtidigt tar Gabriella P. Kjeilen upp frågan vad som gör en god? Kan en god person göra hemska saker men ändå räknas som god? Är man ond är man då ond rakt igenom? Kan en ond person göra goda gärningar?

Den här boken börjar där första boken slutar och du slängs in i denna magiska värld. Den är minst lika bra som första boken, men det som drar ner på betyg är att min favoritkaraktär Triton är så otroligt emo i den här boken och har inte lika stor plats. Mellody är osäker på deras relation, vilket jag förstår, och Triton svarar på hennes frågar med vad han förväntas svara men vad jag tror inte är vad han egentligen känner. De få gånger han är med är han i mörkret och surar och jag saknar den kaxiga vampyren som jag blev förälskad i.

Boken är spännande från början till slutet. Den får din puls att slå i adrenalin och den får dig att gråta. Den ger dig så mycket känslor att ena stunden vill du krama boken medan senare vill du slänga den i väggen och skrika på den. När du läser den här boken kan du inte sluta läsa, det går bara inte.

Jag ser så fram emot att läsa sista delen, jag har verkligen ingen aning hur det kommer att gå men min vän Elin har berättat att hon tycker det är ett otroligt bra slut vilket gör att jag är ännu mer taggad. Jag kan säga att det kommer inte gå många dagar innan den kommer att plockats upp.

Wow! Så förvånad över att jag gillade den här boken så mycket som jag gjorde.

Jag har varit ganska kritisk över den här serien. Mest för jag verkligen inte förstå kärleken mellan Ella och Jorund, vilket jag fortfarande inte gör. Står fortfarande för att det inte är någon kemi mellan dessa två. Förstår inte vad Ella ser hos han och när hon säger att han är så snäll och fin. VAR?! Tycker bara att han är en mansgris som fortfarande bestämmer över allt Ella gör för hon är kvinna. Jag önskar verkligen att Ella hade kämpat mer för sina rättigheter som kvinna. Tror det skulle vara hur spännande som helst att läsa om hur Jorund och de andra männen skulle hantera det. Vem vet det kanske blir framtida böcker om detta?

Jag tyckte den här boken var alldeles för kort. Kändes som allt var över för snabbt och jag hade önskat att man skulle få uppleva de jobbiga stunderna mer för att verkligen få lida så som Ella gör (hur tokig låter inte jag nu?). De sista kapitlen var hur spännande som helst men de var så korta så det var över för snabbt.

Slutet var bland det bästa med den här boken, och inte för att det var slut, hade gärna läst mer. Utan för det var något alldeles speciellt och något jag faktiskt inte kunnat förutspå. Epilogen hintar även att det skulle kunna bli mer böcker i denna serie, vilket jag faktiskt hoppas att det kommer bli. Vill så gärna om det som Ella tror har hänt har hänt och veta vem som ja, jag vill inte spoila men er som läst boken vet vad jag menar.