Madeleine Knutsson

Men oj vad förvånad jag blev när jag läste den här boken. Jag hade fått för mig att det skulle vara en skräckis så när det visade sig att det var en science fiction för barn så satt jag där som ett fån. Visst jag skulle kunna listat ut det på namnet, bortom stjärnorna hintar ju ganska mycket på att det är sci-fi men jag var så fokuserad på ordet i ondskan att jag inte kunde se bortom det.

Var lite orolig att det skulle bli ett typiskt rymdäventyr, som verkligen inte är min grej, när jag insåg hur fel jag hade med genren men jag behövde inte vara orolig. Det här är mer en spännande äventyr satt i en svunnen värld långt ifrån våran gallax. Efter det var jag fast och ville inte släppa boken ur sikte. Jag läste och läste och hoppades bara att jag kunde få uppleva denna värld själv.

Dino är en otroligt bra protagonist. Man tycker om honom från början och man lider med han i hans bekymmer i livet, med en mamma som är alkolist, förlorat sin syster och pappa i ung ålder och har flera mobbare. Han lever verkligen en otroligt jobbigt liv för att bara vara 13 år, han har inte haft det lätt men han tar det ändå väldigt lugnt och coolt när han upptäcker att han är i en helt ny värld. Han sätter oftast andra personers tankar och omdömen först och vill alltid hjälpa andra. Jag tycker helt enkelt att det är en fin person så jag blev lite ledsen när han behövde åka tillbaka till sin värld och tillbaka till ett liv i pina. Jag hade hoppats på att få läsa mer om hans liv tillbaka och att allt vänder, nu blir man som läsare bara hintad om att hans äventyr har gjort att att han fått mer självkänsla och står på sig inför sina mobbare.

Kort och gott så gillade jag den här boken skarpt. Rekommenderas till barn i slukaråldern som vill uppleva ett sci-fi äventyr som de sent kommer att glömma.

Jag ska vara ärlig och säga att i början ville jag ge upp otroligt många gånger. Kände att början var väldigt seg, eller så klickade den inte med mig. Om det inte vore för att jag fick den här boken skulle jag nog ha gett upp men nu läste jag vidare och tack och lov att jag gjorde det. För efter ungefär hälften av boken var jag helt fast.

Boken är uppdelad i flera olika kapitel med olika karaktärer som huvudperson. En del kapitel tyckte jag kunde vara lite tråkiga men tror dock jag kände så då jag längtade tillbaka till min favoritkaraktär. När man har en så stor favorit så som jag hade, så tycker man helt enkelt att de andra kapitlerna är onödiga för på konstigt sätt så bryr man sig inte (så jag kände när jag läste A Game of Thrones i alla fall)

Namnen är dock lite svåra och flöt inte bra i texten vilket gjorde att det tog längre tid än vanligt att läsa den. Jag kunde inte ens uttala namnen i mitt huvud vilket var orsaken till att jag hängde upp mig i texten. Syskonen Q kunde vara lite jobbiga i stunder och det kändes som de ibland saknade personligheter helt. (men nu är det nog jag som tyckte så bara för jag ville läsa om min favorit karaktär istället). Det var snarare sidkaraktärerna som var de bästa karaktärerna och det var dom som i alla fall jag hejade på.

På tal om namn, det var så sjukt många namn och karaktärer man var tvungen att hålla koll på, det var flera gånger jag läste ett stycke att jag var tvungen att stanna och bläddra tillbaka för att komma ihåg vem denna person nu var och varför hen var speciell. Jag vet inte om det var värmen som gjorde mig dum men jag blandade ihop eller glömde bort vem som var vem hela tiden. Gjorde det inte lättare när familjemedlemmar börjar på samma bokstav. Jag antar att jag börjar bli gammal.

Även fast det låter som jag verkligen sågar denna bok så är den är en helt okej debut från Eva Kiani, hon har verkligen försökt men för mig gick det inte hem hela vägen. Ska bli intressant att se henne utvecklas i framtiden och jag kommer helt klart att läsa fortsättningen.

Jag har spanat in den här boken ett tag men när jag behövde en bok för att tipsa högstadieklasserna plus en bok med ett nummer i titeln till fantastikathons sommar utmaning så plockade jag äntligen upp denna pärla. För vilken pärla det är. Rekommenderar den verkligen varmt till allt och alla, oavsett ålder.

Jag brukar inte riktigt skratta högt när jag läser böcker, jag ler eller småskrattar för mig själv men visst, men denna bok fick mig verkligen att skratta högt vid flertal tillfällen. Boken har ett viktigt budskap men humoristiska inslag. Man både lider med Texas samtidigt som man skrattar åt vad han säger och tycker.

Den här boken har verkligen allt som är aktuellt i dagens samhälle. Den får en att tänka utan att det blir rakt upp i ansikten på det. Sara Lövenstam skriver på ett snyggt sätt som får läsaren fångad i boken och man lägger inte den ifrån sig fören boken är utläst. Jag är helt och hållet mållös.

En stark nolla får en stark femma av mig. Läs den!

Men fy vilken jobbig bok. Med jobbig menar jag inte att boken var dålig, snarare tvärtom. Men så många känslor är inblandande med att läsa den här boken. Mitt hjärta klarar inte av det. Känns som jag sätt på nålar i stort sätt hela boken och man blev släng en curveball (finns det någon svensk översättning på det ordet?) hela tiden. Du tror att det är så här det kommer sluta, HAHA, gud vad fel du har.

Gudarnas skymning börjar direkt där De ursprungliga slutar. Man slängs in i berättelsen på direkten och gruppen är nu på väg för sitt stora uppdrag som Eldkungens förtrupp. Odal, Regina, Pål och Svala har gått igenom massa saker men vet nu att tillsammans är de starka. Dock får de en varsel att deras val kommer påverka ifall alla fyra dör, eller om bara en dör och resten av gänget överlever. Under hela bokens gång blir man påmind om denna spådom och varje gång en karaktär är med om något omfattande så är man där och tänker, är det du, är det du som måste dö för att resten ska få leva? Det gjorde att man hela tiden var nervös samtidigt som man bara var tvungen att läsa ett kapitel till för att få reda på sanningen.

Den stora överraskningen är ändå slutet. Jag såg det verkligen inte komma och jag kan inte förstå hur vi kommer gå vidare från det här. Nu låter det som jag inte tror på Cecilia Larsson Kostenius. Jag tror verkligen på henne och vet att hon har något bra planerat men jag själv som läsare kan inte räkna ut det, och jag brukar vara duktig på att lista ut händelseutvecklingen låååångt innan det vanligtvis händer, men icke sa nicke i denna bok.

Rekommenderar denna bok för dig som vill läsa en annorlunda fantasy med de olika elementen som fokus. Det här en fantasy du sent kommer att glömma! Plocka upp den nu, du kommer inte bli besviken. Må du vara ny till fantasy eller stor fantasy fantast som jag kommer du inte bli besviken.

Neeeeej! Vad var det där för slut? Jag behöver mer! Jag vill inte vänta på sista delen. Jag behöver svar och det är nu.

Wow säger jag bara, tyckte första boken var väl okej och jag var lite osäker om jag ville läsa uppföljaren eller inte. Så glad över att jag ändå gav dem en chans för inte blev jag besviken. Under hela dagen (när jag inte har sovit på grund av den här jädrans värmen) har gått åt att läsa denna pärla. Jag har flyttat mig från soffa till sängs göra gånger för att hitta en sval plats så jag kan få fortsätta läsa utan problem.

Den här boken är något sjukt spännande även fast den kändes som den bygger upp för det stora slutet. Man går lära känna karaktärerna mer på djupet och mer om deras speciella krafter. Det är mycket känslor inblandade, fast inte på ett romantiskt nivå (dig, de är syskon). Relationen mellan Freija, Embla och Ivalde svajar när man är i en sådan utsatt situation men se hur de kommer närmare varandra är verkligen höjdpunkten av den här punkten. Helt klart min favorit trio.

Och slutet, jag måste verkligen få prata lite snabbt om slutet. Jag vill inte spoila er så läs på egen risk. Jag kommer inte nämna namn men herregud vad jag förvånad jag blev över att en person gjorde som hen gjorde. När man minst anar det och verkligen tror att hen är på deras sida så Bam blir man förråd. Jag trodde verkligen på dig! Hur vågar du göra så? Men vem vet? Det kanske inte är vad man tror ändå.

Rekommenderar den här boken till dig som vill ha en dystopisk bok med människor med olika krafter. Den passar även dig perfekt som inte vill att romantiken ska vara i fokus som många dystopiska romaner kan vara. Verkligen läs den här boken, den magiska trion är här för att rädda din tristess, någon du absolut inte kommer att känna när du läser denna bok

Tack Mattias Olsson för detta bokexemplar!

Välkommen till Mokadji, en ny fantasyvärld med ett eget magisystem, ett magi system som faktiskt make sense i min mening. Det finns konsekvenser med magin och den är inte bara där för att vara där. Jag hade faktiskt hoppats att man skulle få lite mer information om denna innovativa magisystem. Kunde ha läst flera långa kapitel om hur Sirius och Erik tränar ihop bara för att få mer information då jag tyckte detta var något otroligt intressant och spännande. Skulle även vilja har mer fighting scener när magin är involverad. Helt enkelt ge mig mer magi!

Sirius och Erik är två killar som är lätta att tycka om. De bryr sig om sin omgivning och är rakt igenom helt godhjärtade människor. De ställer alltid upp även fast det inte är deras problem och vänskapen mellan dessa karaktärer är höjdpunkten av denna bok. Det här kallar jag vänskap!

Det jag kunde tycka var lite underligt var att hur alla i denna värld bara välkomnade Sirius och Erik med öppna armar, i denna värld verkar det inte finnas människor men alla bjöd in huvudkaraktärerna på direkten och delade med sin historia och ibland dears hemligheter otroligt snabbt. Det behövs för berättelsen visst, men det kändes inte trovärdigt. Annars är det jag som är tråkig och har svårt att lita på nya personer.

Detta är en bok som är perfekt till slukaråldern som är nybörjare till fantasy genren. Passar perfekt till skolbiblioteken då böckerna har fina illustrationer som kommer dra tills sig läsare bara av sig själv.

Ps. Denna bok har den bästa kartan som jag någonsin har sett i en bok. Mer böcker borde ha kartor som denna!

Förbjuden kärlek på ett nytt och annorlunda sätt du aldrig har läst om tidigare.
Det här är ingen typisk kärlekshistoria, snarare låååååååååångt ifrån det. Jag har verkligen inte läst någon bok som är lik den här. Den får dig att känna smärta rätt in i kärleken samtidigt som du sitter och hoppas att kärleken kan övervinna allt.

Jag har hört att den här boken inte går bra ifrån sig hos förlaget och jag förstår verkligen inte varför. Det här är en bok som är unik av sitt slag. En bok som skulle passa så många olika personer. Letar du efter en kärlekshistoria, då är Tjurnatten för dig. Letar du efter en feministisk kämpehistoria, då är Tjurnatten för dig. Letar du efter en övernaturlig berättelse, då är Tjurnatten för dig! Letar du efter deckare, då kanske inte Tjurnatten är för dig men jag säger ändå att jag tycker du borde läsa den.

Det hintar lite om i slutet om att den knyter ihop med Caroline Hurtig andra serie, och om den serien är hälften så bra som denna bok så kommer jag vara mer än nöjd. Jag kan med handen på hjärtat säga att från och med nu kommer jag läsa allt som Caroline Hurtig kommer ge ut. Hon skriver på ett otroligt vackert sätt som får dig att glömma tiden. Du kommer inte bli besviken när du läser något ifrån Hurtig, jag är ganska säker på allt hon skriver är guld.

Ps. Jag tror jag har läst lite för mycket reverse harem (en kvinna, flera män) och blev riktigt exalterad när jag trodde att det skulle leda åt det hålet. Hade tyvärr väldigt fel.

Jag blev riktigt förvånad över hur mycket jag tyckte om första boken så när den här boken kom ner i min brevlåda så kunde jag inte vänta länge innan jag plockade upp den. Och jag kan säga att jag inte blev besviken, första boken är ändå min favorit då den fick mig att tänka till något enormt, vilket man även gick göra i den här boken men nu var jag i alla fall beredd. Förstörde det Bodin? Inte det minsta! Fortfarande en sjukt spännande fantasy som jag rekommenderar alla fantasy nördar att läsa. Du kommer inte bli besviken (kanske att du !öste vänta på sista delen men det kan vi väl stå ut med?)

I den här boken får man följa utifrån tre olika perspektiv. Tadall, dom vi redan känner från första boken. Han får verkligen utstå mycket men vad jag gillar med den här karaktärerna är att det inte får han att ge upp. Han kämpar vidare och det känns som han lär från sina misstag och tar tillvara dom. Tycker han verkligen har utvecklas från första boken, han har alltid kämpat för de oskyldiga men nu kan han göra det han står för.

Man går även följa Audas syster Hiphara som kämpar med sina demoner från att blivit tillfångatagen. Hon kämpar även med att inte hålla med sin syster drottningen. Ska man följa det man tror är rätt, även fast din fiende är någon du älskar? Hur jobbigt måste det inte vara att se sin syster förvandlas till det de kämpar emot. Är verkligen allt tillåtet i krig? Vad räknas egentligen till för mycket? Så länge folket inte vet sanningen så kan man göra det man vill för att nå det som önskas, eller?

Sist får man även följa Davinar som tvingas att bli krigare efter hans namn hade "slumpmässigt" vald att bli så. Även han kämpar med att följa det han tror på eller hans regent så han överlever. Hans kapitel var dom som jag tyckte var absolut mest spännande, och då även när det inte var mycket "action".

Riktigt nöjd över uppföljaren men den kändes som en bok som bygger upp till något större. Men ändå så pass spännande så jag säger till min pojkvän att jag har ont i huvudet så jag kan vara själv så man kan läsa ifred. Ser verkligen fram emot sista boken och väntar spänt på att den ska släppas.

Brandon Sanderson släng dig i väggen. Patrick Rothfuss gå och lägg dig. Marcus Olausson har precis tagit över tronen på bästa fantasy.

Det här är lätt årets bästa bok läst, inget, absolut inget kan slå denna bok. Jag kan med handen på hjärtat säga att det här den bästa fantasy bok jag har läst. Jag har absolut inget att klaga på, absolut inte. Jag skulle kunna klaga på hur jädrans tung och stor boken är, för fasen jag hade ont i armarna efter jag läst denna bok, men det skulle då mena att jag önskade att boken var kortare och det vill jag absolut inte. Jag vill ha mer! Ge mig mer! Nej men titta en uppföljare, du är min!

Karaktärerna är perfekt, världen är perfekt (okay kanske inte perfekt för dom som bor där men tyst på er), språket är perfekt. Helt enkelt perfekt. Har jag sagt att denna bok är perfekt? Om inte så säger jag det igen. Den här boken är perfekt.

Det är verkligen en monster till bok, 639 sidor för att vara mer exakt samt som den är större i storlek än alla mina andra böcker. Den gör sjukt ont att få i huvudet när man läser, var inte lika klantig som jag och tappa greppet om boken när du ligger ner och läser, för det gör verkligen sjukt ont. MEN, även fast man blir skadad så kämpar man vidare för att få läsa mer och bam, bara på två dagar har jag hunnit att läsa ut boken. Det här är sjukt, helt sjukt. Det kändes verkligen inte som jag läste, utan det kändes som man sögs in i berättelsen och sedan hade hela dagen gått.

"You either die a hero, or you live long enough to see yourself become the villain."

Fy fasen vilken bok! Och då menar jag inte att den är dålig. Långt från det.
Vilka känslor den får mig att känna. Jag kan knappt tänka klart efter ha avslutat denna bok. Jag är verkligen helt tagen. Jag känner att jag behöver sätta mig ner och bara andas efter det där slutet, nej efter hela den här boken. Mina känslor har gått som en bergochdalbana och jag kan inte sluta att tänka och fundera själv över mina val jag gjort i livet. Bara för jag tycker något är rätt är det verkligen rätt? Jag ser tillbaka på mina gräl i livet och undrar, var det jag sa eller tyckte helt rätt? Jag står för det jag tycker men bara för det betyder det att det är rätt? Alltså jag vet inte längre. Fan ta dig Christoffer Pichler. Jag vet inget längre tack vare dig.

Den här boken får dig att tänka till, och det är rejält. Till en början trodde jag att det skulle bli en typiskt fantasy bok men gud vad fel jag hade. Visst själva historien om krig mellan olika folkslag är typiskt så kändes den ändå så nytänkande. Det är vid flera tillfällen jag sitter och verkligen hatar människan då jag vet att det här är inte bara är fiktiv utan när man tittar tillbaka på historien så har vi gjort så här tidigare. Människorasen är verkligen monster, monster som gör hemska saker inte bara mot andra raser utan mot sig själva också.

Även fast författaren själv hade pitchat boken som "en klassisk fantasy-berättelse, men med en tvist på formatet. Jag har försökt att använda perspektiv för att få till luriga moraliska frågor. Lite goda mot det onda, men vem är egentligen vem?" så blev jag så sjukt förvånad. Borde jag ha sett slutet komma. Ja. Gjorde jag det. Nej!
Jag vill verkligen inte spoila er med vad som händer men var beredd på att läsa något som i alla fall jag aldrig har läst om förut och något jag mer än gärna vill läsa om. Allt som är vitt är inte vitt och allt som är svart är inte svart, allt är verkligen en gråskala.

Verkligen läs den här, jag rekommenderar den av hela mitt hjärta.