Madeleine Knutsson

Wow wow wow!
Jag var riktig förtjust i Drakens Dotter Resans Början som jag läste förra månaden men jag måste säga att uppföljaren är snäppet bättre. Denna tegelsten på över 500 sidor gick så otroligt snabbt att läsa och när sista sidan var läst så ville man bara ha mer. Så jädrans glad över att jag har fortsättningen redan hemma då jag inte är redo att säga adjö till Drokina och gänget. Är dock nervös över att läsa fortsättningen då jag vet att resten av serien inte har kommit ut och både denna bok och första boken slutade lite i en cliffhanger.

I den här boken får man följa Drokina som blivit kidnappat, och hon är fortfarande lite bad-ass som hon var i första boken. Det var ett tag jag var orolig över henne så som Rex var men hon hittade snart tillbaka till sig själv. Och på tal om Rex, min älskade Rex. Jag vet inte om jag ska tycka om honom men jag verkligen älskar honom. Jag antar att Drokina är menad för Mark men Rex är så himla, alltså jag kan inte förklara honom för fin passar verkligen inte in. Men det är något med killar som ska vara "onda" men innerst inne har de känslor och känsliga, jag bara faller för dom. Jag har verkligen inget emot Mark, jag tycker om honom men han är inte Rex. Kanske hitta ett annat kärleksintresse till honom så jag kan få min ship mellan Drokina och Rex, pretty please.

Man får även följa Nicki och Rachel och gänget och hur de gömmer sig från resten av världen. Jag kunde tycka att dessa kapitel kunde vara lite långtråkiga ibland men samtidigt som det behövdes för att få mer information om gänget och mer bakgrunds fakta om Nicki och Rachel, en bakgrundshistoria som till slut blev riktigt spännande. Även slutet av boken gjorde en hel omvändning med dessa karaktärer som verkligen förvånade mig, speciellt slutet. Slutet herregud, det såg jag verkligen inte komma. Shit säger jag bara.

Det som är nytt med den här boken är att man får ett nytt perspektiv som man får följa, Damien, som är Drokina bror. Hans kapitel även de kunde vara lite småsega under vissa perioder och sedan bam, får man reda på sjukt mycket och saker händer från höger till vänster. Damiens kapitel var en otroligt viktig del med att förstå mer av Drokina bakgrund historia samtidigt som man får lära känna hennes bror. Deras pappa är verkligen ett svin och jag önskar jag kunde strypa honom.

Jag är så glad över att det finns LGBT element i den här boken som inte kändes krystade eller bara där för att de behövdes. Det kändes naturligt och att det passade karaktärerna samtidigt som det inte kastas i ansiktet på läsaren med "TITTA JAG HAR EN LGBT KARAKTÄR".
Verkligen stående applåder från mig.

Jag blev erbjuden att läsa denna bok för att recensera från förlaget men då jag redan har vunnit denna från boktanten på Instagram tackade jag nej, men lovade att recensera den ändå. Plockade faktiskt upp den dagen efter jag mejlat med förlaget då jag kände att jag ändå alltid velat läsa den och den här gjorde så jag fick den knuff jag behövde och inte blev jag besviken.

För wow vilken bok! Blev så förvånad över hur fast jag blev i boken på direkten och hur spännande handlingen verkligen var. Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle gilla den så mycket som jag faktiskt gjorde. Så glad över att det kommer mer böcker då jag bara vill ha mer mer mer. Kapitlerna var korta och spännande och även fast det var sent kunde jag inte sluta läsa. Jag tänkte hela tiden "bara ett kapitel till" och vips har jag tydligen läst 15 kapitel och det är mitt på natten.

Jag blev förvånad vad boken faktiskt handlade om, läste man på baksidan trodde jag lite att det var som The Unbecoming of Mara Dyer men så fel jag hade. Under de första kapitlen trodde jag att det skulle vara en superhjälte historia men även det hade jag fel om. Det är snarare en riktigt bra fantasy med en svunnen värld fylld av magi och krig.

Karaktärerna är lätta att tycka om, Inigo som huvudkaraktär är bland de bättre jag läst om. Hon må ha humörsvängningar ibland men vem tusan har inte det? Jag skulle också blir arg i en del situationer hon befinner sig i men samtidigt kan hon vara sjukt snabbt att döma och tro att andra tycker si och så utan att fråga hur det verkligen är. Samtidigt passar det till karaktärsutvecklingen, hon är ändå bara 18 år gammal som befinner sig i en värld med krafter hon inte kan förstå.

Det är typ ett triangeldrama i boken, med att jag betonar verkligen på typ. Inigo vet vem hon vill ha och säger det till den tredje killen men han vill inte ge sig. Samtidigt som jag tycker om han så mycket mer än det riktiga kärleksintresset, inte för han är dålig, far from it, men jag är bara en sucker för en charmör som ger en gulliga smeknamn. Men som sagt oroa er inte er som inte tycker om triangeldrama, det är inte farligt alls, nästan obetydligt faktiskt.

Letar du efter en fantasy fylld med magi och känslor behöver du inte leta längre. Inigo och hennes gäng är här för att ta dig på ett äventyr du sent kommer att glömma.

Alltså, jag tycker verkligen den här serien är såååååå seg. Så sjukt besviken på detta då jag i stort sätt har köpt hela serien (dock för inte allt för dyrt) men det är endast därför jag kommer att fortsätta med den här serien. En av mina favorit youtubers verkligen hyllar den här serien men jag ser verkligen inte varför.

Boken känns som en svensk version av Narnia och barn som tycker om fantasy kommer älska denna bok. Det är även en perfekt bok att läsa för sina barn då det händer spännande och intressanta saker i stort sätt hela kapitel samt att de är lagom långa.

Jag tyckte dock att det var väldigt mycket information som kastas på läsaren hela tiden och hade själv svårt att hålla reda på allt. I varje kapitel i början av första halvan av boken så fick man i stort sätt ny information om och om igen. Det gjorde det även svårare att hålla reda på informationen när det var många nya och krångla namn, krångligt i att författaren har hittat på orden själv. Hade önskat att i slutet av boken att det fanns ett register vad varje ord betyder så man kunde bläddra tillbaka när man kände sig osäker.

Reaktionen mellan syskonen är det som lyser upp denna bok. Den känns äkta och genuin. De känns verkligen som syskon. Tycker om att de faktiskt vill hålla ihop, jag vet att om detta skulle ha hänt med mina syskon hade jag tröttnat på dom ganska snabbt och bråkat i stort sätt hela tiden. Men i detta fall så bråkade inte syskonen med varandra, lite tjafs här och där bara.
Anneli och Niklas är karaktärer som man inte kan låta bli att tycka om. De även känns som barn och jag som vuxen som läser denna bok som vanligtvis kan tycka att barn i böcker kan vara för barnsliga ibland men jag fick inte denna känsla i denna bok allt för många gånger (en del gånger är okej, de är ju ändå barn och kan inte veta allt, skulle bli ganska orealistisk annars), utan Fredrik Söderqvist kan skriva otroligt bra och spännande barn karaktärer som passar även den vuxna läsaren.

De sista kapitlen var det som gjorde allt, det var spännande och jag kände att jag äntligen hängde med (i alla fall någonlunda). Det är synd bara att det tog sådan tid, kändes som författaren försökte få in allt han hade tänkt lite för snabbt, några händelser hade gjort sig bättre att spara till framtida böcker. Jag tror dock att övriga böcker kommer vara så mycket bättre då man äntligen är insatt i denna värld och man inte behöver få information efter information igen. Ser fram emot nästkommande böcker.

Det tog tid, väldigt lång tid att komma in i boken. Under flertal fällen ville jag bara lägga ifrån mig denna bok och läsa något bättre. Jag tyckte om själva historien men jag hade svårt att klicka med Ella då jag tyckte hon bara var jobbig och dryg. Jag hade även svårt med språket vilket jag tror är den stora boven till varför jag ville ge upp. Jag tyckte att språket kändes fel, det kändes för konstigt eller barnslig i vissa tillfällen. Det är synd för jag tycker verkligen själva historien kunde bli något väldigt speciellt, och det var endast därför jag lät bli att ge upp på boken. Visst blev det bättre efter lite mer än hälften hade gått, men jag känner mig fortfarande besviken.

Störde mig även lite på kärleken mellan Ella och Jorund. Den var för snabb, snabbare än snabbast. Ella var kär redan efter deras första möte och jag förstår verkligen inte varför. De har ingen kemi alls. Sedan hur kan hon vara så lugn med att bli kidnappad och förlora sina rättigheter bara för den som hon tydligen är förälskad är där. Visst hon fattar själv att vad hon tycker är fel men gör något åt det då! Hon ska vara en så stark kvinna men ger upp snabbt för ofta, det är bara massa tankar man får men hon vågar fasen inte göra något. Hon säger hela tiden att hon måste följa vad hon tror på men gör aldrig det. Hon ändrar vad hon känner bara för att göra en man glad, en man som inte riktigt kan visa sina så kallade känslor. Nej fy säger jag bara. Tror även författaren inte riktigt kan förklara varför de är tillsammans för jag vet inte hur många gånger man måste bli påmind att Ella älskar Jorund, ibland flera gånger per sida.

Kommer jag fortsätta med serien? Mjo jag kommer ge andra boken en chans, tror den kan bli bättre nu när man är insatt i denna värld. Men jag är verkligen inte såld på Ella och Jorunds kärlekshistoria. Ge mig mer action scener, ge mig mer fighting scener, ge mig mer scener där Ella FAKTISKT är en stark kvinna och står på sig, ge mig något annat än den här romansen.

Jag hade inga förväntningar över denna bok när jag började läsa den, valde den mest från min läshög för att få något enkelt att läsa. Men oj vad förvånad jag blev. Redan efter ett par kapitel är jag helt fångad i berättelsen. Jag var faktiskt besviken på mig själv för jag valde att börja denna bok så sent på kvällen för jag visste att jag var tvungen att lägga den ifrån mig för att få sova.

Språket flyter bra på ett naturligt sätt men det som hör boken bäst är karaktärerna, varje karaktär är unik i deras sätt. Jag tycker främst om Ella och hur hon hanterar problemen omkring sig. Hennes val känns naturliga och hennes känslor känns inte överdrivna för att föra berättelsen framåt. Till en början tyckte jag dock att hennes korridorkamrat kunde vara lite överdriven men så kom jag att tänka på att jag känner en hel del idioter som han. Han var även en komisk lättnad i det hela och precis vad som behövdes för att få ner pulsen.

Jag hade lite svårt att hänga med i vad fraktionen var och varför den var så viktig och ska jag vara riktigt ärlig så förstår jag det fortfarande inte. Men det gör faktiskt ingenting för boken är fortfarande riktigt bra. Man måste ju inte förstå allt. Det jag saknar lite är dock att slutet kändes väldigt påskyndat och bara slängt ihop de sista sidorna för att få ett avslut. På något sätt kändes det som författaren hade stressat ihop slutet och försökt sitt bästa att få svar på alla frågor man ställt genom bokens gång.

Detta är min första bok från Annan Nozlin men jag kommer helt klart läsa mer ifrån denna författare för jag har en känsla att hennes medeltids fantasy serie kommer passa mig som handen i handsken.

Det är alltid så svårt att recensera novellsamlingar. Många bra noveller i denna men även en del som inte fann mig i smaken. Tittar man på framsidan trodde jag faktiskt att det skulle vara mer romantiska noveller men så var inte fallet. En del var självklart romantiska, medans andra var läskiga spökhistorier eller mörka berättelser.

Jag hade fem stycken som jag tyckte extra mycket om; Omformningen av Marie Metso, Hemligviken av Sabine Mickelsson, Sommaren med mormor av Emelie Kempe samt mina två favoriter (kan inte välja vilken som var bäst) dessa två var Bara ondskan av Linda Andersson samt Sista sommardagen av Mattis Lönnqvist.

Jag har redan läst böcker från Linda Andersson sedan tidigare så jag är inte förvånad över att jag tyckte om hennes novell. Jag hade faktiskt kunna tänka mig att läsa en hel bok utifrån denna novell för att få reda på mer om världen samt vem Hon utan namn är.

Jag vann faktiskt denna novellsamling av Mattis Lönnqvist i vinst från hans instagramtävling men det påverkar inte mitt betyg eller varför hans novell blev min favorit. Den var bara hur fin och mystik som helst och språket flöt på som bäst av alla noveller sammanlagt. Jag är glad över att jag har hans Oldensaga redan hemma för denna novell gjorde så jag verkligen vill läsa mer från denna författare

Min kollega Thomas tipsade mig om den här boken, eller ja han reserverade boken till mig och sa åt mig att läsa den. Och här är jag och faktiskt lyssnar.

Vad jag blev förvånad när jag insåg vad boken verkligen handlade om. Till en början trodde jag att den var lite som Rör mig inte! och att det skulle handla om super krafter (speciellt med tanken på vad boken heter) men det visar sig sen att det är en [zombie apocalypse blown my mind. Jag sätter spoiler markering där för jag tror att boken blir så mycket bättre om man går in i den utan att veta vad den faktiskt handlar om.

Jag har i alla fall lärt mig att lyssna på min kollega samt lita på mina vänner här på Goodreads när de säger en bok är bra för holy shit, det här var perfection.

Spännande början på en ny fantasy serie. Unik och spännande som jag har en känsla kommer bli bättre och bättre ju längre in i serien man kommer.

Världen är originell och författaren har uppfunnit en egen mytologi och religion som är väldigt intressant samtidigt som den faktiskt känns ganska trovärdig.
Det märks att denna bok är den första i en serie få det är mycket information som man måste ta upp och det var vid flertal tillfällen jag var tvungen att bläddra tillbaka för att läsa igen för att riktigt förstå, men sen kan det vara för jag läser när jag är lite små trött. Det är dock viktigt information att ta upp, så som vad varje folkslag kallas för då det används flera gånger senare i boken. Det förklaras ändå på ett lätt sätt och det känns inte som man blir kastad information på sig som det lätt kan hända i många fantasy böcker.

Man får följa utifrån fyra olika perspektiv; Odal, Svala, Pål och Regina. I just denna bok får man främst läsa utifrån Odals perspektiv. Kan tänka mig i övriga böcker kanske fokusen ligger hos dom andra då denna bok är grön och känns mer jord, vilket är Odals element, och nästa bok som är röd kan jag tänka mig att fokusen kommer att ligga hos Regina och eldens element.
Karaktärerna är lätta att sära på, de har sina unika karaktärsdrag och känslor. Odal blev snabbt min favorit då han var mer den lugna och som tänkte efter mer, vilket är mer hur jag är som person. Regina var väldigt hetlevrad vilket jag kunde störa mig på samtidigt som det passar henne perfekt. Pål klagade lite för mycket för min smak men jag tror han bara behöver växa till sig lite och Svala verkar vara en snäll person men ändå tuff och alltid står på sig. En riktigt tuff tjej!

Till en början var jag rädd att denna bok skulle bli väldigt klichéartad men den känslan försvann ganska snart. Var orolig att gruppen skulle vara bäst och obesegrade hela tiden men nu kändes det mer verklighetstroget att de måste utvecklas tillsammans för att besegra de onda. Syftet med boken är verkligen att tillsammans är vi starkast.
Är dock lite orolig hur det kommer bli i framtida böcker med att endast de rena elementen ska få överleva. Hoppas på något sätt att karaktärerna ska se att detta inte är fallet. Men vad vet jag? Det kanske är något fuffens med dom..

Jenny har stora bröst.
Serena är perfekt, snygg, vacker och har jag sagt perfekt. För det får man läsa om att alla tycker HELA TIDEN.
Nate är en otrogen pothead, big suprise there.
Daniel är tråkig, ännu mer tråkig än vanligare.
Vanessa har nu en pojkvän som faktiskt passar henne.
Och sist men inte minst, Blair kom äntligen in på skolan hon alltid har drömt om men förlorande sin pojkvän och bästa vän.