Astrid Park

En klassisk feelgood/romantik med den något ”misslyckade” huvudpersonen (hon är inte misslyckad, hon har bara inte det perfekta strukturerade instagramlivet) Georgina, som möter sin ungdomskärlek igen många år och många kassa förhållanden (& jobb!!) senare. Problemet är, där hon minns honom som den första och kanske även den enda kärleken, där minns han inte henne alls!

Det är en varm och glad bok, stundvis så rolig och pinsam att en skrattar högt och letar efter skämskudden. Man blir både glad, förbittrad över styvfaderns fruktansvärt vidriga sätt och lite lagom hämndslysten gentemot hennes dåliga fd chefer och pojkvänner. Lite av en Bridget Jones utan all hennes totala ångest och nedlåtande syn på sig själv. Men precis som i Bridget och många andra liknande böcker är vännerna runt omkring, det sociala samspelet och att alltid stötta varandra det centrala i boken och man blir glad insidan ut av att läsa den här!

Lånade denna bok mest av nyfikenhet och nu i efterhand vill jag säga att det är en av de viktigaste böcker vi som vuxna kan läsa. Vare sig vi har barn, barnbarn, arbetar med barn eller på något annat vis möter de i vårt arbete eller vardag, så är denna bok något vi borde bära med oss i handväskan/ha i vår närhet dagligen.

För i en tid där unga mår allt sämre, i allt yngre år är det dags att vi stannar upp och frågar oss varför. Vad är det vi gör fel, vad är det JAG gör fel och hur kan vi ändra på detta? Kajan Andersson tar i denna ögonöppnare till bok upp vardagliga situationer i hemmet, i skolan & media där vi ständigt och därmed även våra barn och ungdomar, möts av evig kroppshets. Det diskuteras hur vi kan bemöta barnens tankar kring detta men också stanna upp och fundera på vad vi själva förmedlar till våra barn. Säger vi en sak men agerar på ett annat?
Jag fullkomligt älskar denna bok, läste den från pärm till pärm utan uppehåll och kommer definitivt läsa den igen.
Kan inte annat än ge den högsta betyg och starkt rekommendera den till alla, punkt.