Anna Hallqvist

Smutsigt, grymt, rått och verkligt. En verklighet vi inte kan blunda för, då det sker i vår närhet, hela tiden. Inte bara i Stockholm, det kan lika gärna hända i en airbnd-lägenhet i Östersund eller Kiruna. Inte minst senaste månaden har vi sett och läst om män som utnyttjar kvinnors kroppar mot betalning. Ingen har väl missat den pastaälskade träningsgurun och den moderate politikern som figurerat i nyheterna - bägge tagna med byxorna nere. Den förstnämnde satt i TV och tyckte synd om sig själv, då att han sabbade för sig själv när han är så lycklig...

I skuggan av sektor 5 får vi inblick i den här världen. Genom en författare som inte behöver göra särskilt mycket efterforskningar om den undre världen, då det är en del av hans yrkesliv. Det gör förstås bokens handling helt trovärdig, skrämmande nog går det inte att gömma sig bakom tanken "det är bara fiction". Även om just de här karaktärerna är påhittade så finns de ju, Loredana och Rafaela och de andra tjejerna, på riktigt. Deras berättelser får inte bästa sändningstid på TV. Men historierna de har att berätta behöver framföras, spridas och läsas. Pratas om. Hur ska vi annars få ett stopp på myten om "den lyckliga horan" och mäns missbruk av kvinnors kroppar?

Under läsningens gång fanns det stunder när jag inte kunde läsa vidare. Men jag var tvungen. Både av den självklara och uppenbara anledningen, att det här är något vi alla måste ha vetskap, men även för att det här är en spännande historia. För mitt i det elände som känns verkligt och otäckt, så lyckas författaren skapa en riktigt bra och actionfylld kriminalroman. Litterärt kan jag se att det finns viss förbättringspotential, som att karaktärerna kan göras ännu mer levande vilket skulle lyfta boken ytterligare. Det här är ändå en bladvändare som biter sig fast, även efter att sista sidan är läst.

Jag är tagen, berörd och ledsen. Samtidigt hoppfull. För mitt i denna smuts och ovärdiga hantering av kvinnor, så vet jag att det finns poliser som Simon. Poliser som gör precis allt de kan för att förändra utsatta kvinnors situation. Så all heder till Simon, och hans kollegor! 🙏

Jag blev förälskad i omslaget så fort jag så det! Ett vackert omslag i kombination med en berättelse om Greta Garbo, denna mytomspunna skönhet – går det att bli annat än nyfiken? Självklart är ett vackert yttre inte allt. På samma sätt som omslaget inte gör en bok, så gör inte utseendet kvinnan heller. Men i detta fall vill jag påstå att det är vackert på både in- och utsidan.

När någon ska skriva en roman eller göra film om en kändis som jag gillar, så finns det en rädsla att min bild av personen ska bli lite naggad i kanten. Men författarna hanterar Garbos historia varsamt och boken känns både realitisk och trovärdig. Love är "filmiskt" upplagd med många dialoger. Till en början tyckte jag att kapitel- och styckesindelningarna var lite röriga, men det gav med sig. Vi får uppleva många spännande händelser i intagande miljöer, alla beskrivna med ett levande språk. Det är som att vara på plats, så lätt att leva sig in i berättelsen... Vad som däremot är svårare är att lägga ifrån sig boken! Och en annan sak du som läsare får vara beredd på; det är omöjligt att läsa boken utan att Googla på Garbos filmer, motspelare och fakta om hennes liv! Boken ger verkligen mersmak!

Uppfödd på nätet har ett pedagogiskt och grafiskt snyggt upplägg vilket gör boken lättillgänglig och spännande. Intervjuer med forskare och influencers varvat med fakta och många fina tips på vidareläsning på hemsidan. En annan bra sak är att det finns en ordlista längst bak, fantastisk! Förkortningar, slangord och akronymer som kan göra vem som helst förvirrad förklaras där.

Är positivt överraskad av hur mycket jag lärt mig av Uppfödd på nätet, både termer och begrepp som jag inte haft koll på, men framför allt att jag fått några fördomar krossade. Det gillar jag! Kan varmt rekommendera boken till andra föräldrar, lärare eller allmänt intresserade som vill lära sig mer 😊👍

Det är ett otäckt tema i Sommarpyromanen, att en pyroman härjar i hamnen. Barnen tar själva tar initiativ till att lösa gåtan utan att blanda in de vuxna, och flickorna visar på stort mod. Språket är väl anpassat till åldern, och bilderna kompletterar och harmonierar bra med texten. Jag gillar Jesper Jenemarks bilder, enkla och levande. Missa inte kartan över Sjöviken som är i början av boken, då får man en god överblick hur området ser ut.

Både jag och min sjuåring tyckte att Sommarpyromanen var spännande och roligt att läsa. Vi fick klura en bra stund innan vi förstod vem som var pyroman!

Winslow, så skicklig han är. Med gedigen erfarenhet som författare av hårdkokta polisromaner och därtill arbetat som privatdetektiv och journalist, kan det bli annat än bra? Här levererar han sex stycken långnoveller med samma skärpa och nerv som i sina romaner, även om det inte finns lika mycket utrymme. Ett roligt inslag är att han dedicerar några av novellerna till sina förebilder, som Steve McQueen, Raymond Chandler och Elmore Leonard. Den sistnämnda, till Elmore Leonard, heter San Diego Zoo och börjar så här; "Ingen fattar hur schimpansen fick tag i revolvern. Bara att det var ett problem." Det är en riktig höjdare, snabbt skjutsas vi in i berättelsen som sen måste slukas i ett enda nafs.

Det är ett tragiskt USA vi möter, under Donald Trumps styre har inte landet direkt blomstrat. Winslow har inte gjort någon hemlighet av att han ogillar Trump, det är tydligt även i Spillror. Jag känner mer än en gång hur halsen snörps ihop, nära gråt över hur mycket som gått snett och hur fort det gått! Samtidigt finns Winslows säregna humor som mitt i eländet lättar upp och förstås, drivet och hans knivskarpa språk som gör hans böcker till riktiga bladvändare!

Blodsband är en klassisk polisroman, där läsaren får följa utredningen på nära håll snarare än en hårdkokt action. Med en grym inledning som väcker känslor är det svårt att släppa boken. Utan att avslöja för mycket, det är svårt att inte gripas av en primitiv känsla av hämndbegär...

Spännande story, med en som sagt med stark inledning, är det här en riktig bladvändare. Ibland kan den tappa lite fart, men det är snabbt glömt då handlingen tar ett språng framåt. Jag gillar huvudkaraktärerna Oscar och Sasha, de känns som riktiga människor med vanliga normala liv.
Det är svårt att inte dra paralleller till radarparet Sjöwall & Wahlöös polisromaner, om man skalar bort den politiska samhällskritik som genomsyrar deras böcker.

Sammantaget; en lovande och välskriven debut, jag ser fram emot nästa del. Inte minst för att Blodsband avslutas med en riktig cliffhanger.

Frimansson har en författarstil som ingen annan, språket är som ett rinnande vatten och gestaltningarna fantastiska. Hon är otvivelaktigt i en klass för sig. Spänningen byggs på ett mästerligt subtilt sätt, tills den intagit varje cell av ens kropp. Det går inte att släppa boken förrän boken är utläst. Ja, inte ens efter det. En del böcker kräver att jag tar en paus efter läsning, då karaktärerna och handlingen lever kvar ett slag. Det här är definitivt en sådan bok.

Justine är en komplex personlighet, rätt obehaglig och lynnig. Det bidrar till att det är svårt att lista ut hur allt ska sluta, känslan är att hon kan hitta på lite vad som helst. Samtidigt är det svårt att inte drabbas av någon form av sympati för Justine. Hon har en tuff historia i sitt bagage, så någonstans finns där en önskan om att hon ska få sin hämnd och rättvisa skipad.

Jag undrar om inte Fågelbarnet kommer att ge henne ännu ett pris för årets bästa svenska kriminalroman? Jag vågar (utan minst tvekan) sätta pengar på det. Frimansson är lysande. Precis som vanligt.