Emma S

Ett satiriskt och politiskt seriealbum som sparkar uppåt. Jag gillar Nannas tecknarstil skarpt, men innehållet är ganska spretigt och ojämnt. Vissa teckningar är spot on medan andra känns mer som utfyllnad. Bra tidsfördriv men inga djupare analyser eller slutsatser.

Saturday Night Fever kan bäst beskrivas som sjuttiotal, disco och dans, dans, dans. Storyn är tidlös och John Travolta spelar riktigt bra. Bee Gees musik är pricken över i:et.

Axel och Petter går på gymnasiet och möts i trappen till skrivlektionen. Petter är en extrovert estet med intentioner att rädda världen, helt olik Axel som känner sig som en helt vanlig kille på natur. Men när Petter ler och säger hej byts den gamle Axel ut mot den nya Axel. Förändringen sker pang bom, all världens logik försvinner och därefter är ingenting sig likt för Axel.

Detta är dels en bok om kärlek och att komma ut, vilket Axel gör på ett väldigt avslappnat och avdramatiserande sätt. Det är fint att läsa om hur Axel och Petter långsamt närmar sig varandra genom språket, orden, metaforerna under de nattliga sms-konversationerna. Men samtidigt är allt inte guld och gröna skogar, Petter bär på ett mörker som Axel har svårt att både förstå och förhålla sig till.

Språket i boken är enkelt men samtidigt genomtänkt och träffsäkert, vilket gör det lätt att bara flyta med i handlingen. Jag gillar särskilt de poetiska formuleringarna, som t.ex. ”Motsatsen till skräck är drömmar. Motsatsen till kaktus är hud.”

Däremot är jag inte helt förtjust i blandningen av tempus, vilket drar ner betyget något. Ibland känns även karaktärerna något distanserade, kanske hade det behövts fler sidor för att lära känna dem ytterligare.

En enkel men fin bok om kärlek, vänskap och psykisk ohälsa.

En härlig feel good-film inspirerad av Bruce Springsteens musik. Plus för bra musik, snygg bild och en helt okej handling. Tror dock helheten hade varit bättre ifall musiken anpassats mer efter handlingen. Klart godkänd men samtidigt ingen fullpott.

Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg har skrivit ”Korridorer: 12 noveller om högstadiet” som utspelar sig under högstadietiden. Korridorer rymmer det mesta: vänskap, identitet, grupptryck, ensamhet, populäritet och en himla massa känslor.

Det är svårt att läsa Korridorer utan att bli nostalgisk, detta är en bok som väcker känslor och minnen till liv. Det finns mycket i novellerna jag kan relatera till, och det är även dessa texter jag uppskattar mest.

Mina favoriter var Hål, Cigarettkyssar, Skejtarhoror, Vänner och Drömmar. Överlag föredrog jag Esters språk, det kändes mer mognare på något sätt?

Jag hade nog föredragit om novellerna utspelade sig när författarna själva växte upp istället för i nutid. Även om mycket av känslorna och högstadieklyschorna inte är tidsberoende fanns det här och där vissa detaljer som kändes konstiga. Till exempel att Dolly Style spelas på ett högstadiedisco år 2020, känns mer som ett barnkalas 2015...? Kunde till viss del sakna fingertoppskänslan.

Däremot gillar jag att novellerna är skrivna ur ett småstadsperspektiv och att den ”lilla” världen står i fokus.

Betyg: 3-3,5

Spänningsfylld katastroffilm där ett nätverk av satelliter (som är tänkt att kontrollera vädret) startar en serie av extrema naturkatastrofer på jorden.

Geostorm var faktiskt över min förväntan, den var både underhållande och innehåll bra cgi-effekter. Storyn med klimathotet i fokus känns väldigt aktuell, men dessvärre håller den inte alls. Som så ofta tenderar katastroffilmer att falla pga. att de inte är tillräckligt trovärdiga, och det är tyvärr inte Geostorm. I många avseenden är den ”en person ska rädda världen och personen överlever ALLT” vilket blir tröttsamt i längden.

Allt som allt är Geostorm inte en ”bra” film, men däremot ”a good way to pass time”.

Betyg: 2,5

Lunchbox är en serieroman som handlar om Ellen som ska börja sjuan. Ellen är blyg och alternativ, har svårt att få kompisar och låtsaskompisen Marilyn Manson är den ende som förstår henne. En dag chattar när Ellen chattar med en äldre man på bilddagboken går allt fel...

Högstadiet handlar både om att hitta sig själv och att hitta vänner. Det är för många en omtumlande period, vilket jag tycker Greider lyckas fånga väldigt bra. Att handlingen ska utspela sig 2008 märks tydligt, och för de som tillhörde en emo/alternativ/indie-subgrupp under tidigt 2000-tal kommer Lunchbox framstå som nostalgisk.

Handlingen är väldigt stark, stundvis mörk och deppig, vilket bidrar till ett större djup i romanen. Illustrationerna är fantastiska, gillar dem knivskarpt. Tyckte slutet var riktigt riktigt fint, overwhelming och spot-on.

Allt som allt, en riktigt välgjord serieroman som får 5/5 i betyg.

Riktigt välgjord film som utspelar sig år 1917 och följer två brittiska soldater som får i uppdrag att leverera ett meddelande mitt under stridens hetta. Den är riktigt häftigt gjord (hela filmen är klippt som en enda lång tagning), har superb dialog och är i allmänhet bara jäkligt bra. Den innehåller visserligen vissa plot holes, men det tänkte jag i ärlighetens namn inte på förrän jag läste om den på IMDb. Se den!

En serieroman om ett par som lämnar småstadslivet bakom sig för att bli sambos i Stockholm . När paret försöker leva ”normalt” och ”rätt”, hamnar de i Svenssonlivets sambofälla som b.la. präglas av kompromisser och att stå ut med varandras olikheter (på ett kärleksfullt sätt). Paret genomgår även flera lägenhetsbyten i den djungel som är Stockholms bostadsmarknad.

Boken har hög igenkänningsfaktor och innehåller mycket humor/ironi. Illustrationerna är enkla men spot on. Vissa saker hade kunnat utvecklas för antingen mer humor eller större djup, men i övrigt klockren!

Norsk katastroffilm om ett bergskred som bildar en 85 meter hög tsunami i Geirangerfjorden. Filmen var helt okej och har vackra naturbilder, men faller mycket pga. platta karaktärer och dess förutsägbarhet. Trots förutsägbarheten fanns dock en spänning som gjorde att man inledningsvis drogs med i handlingen och ville titta vidare. Mycket av det ligger i att själva scenariot byggs upp som trovärdigt, och som tittare börjar du reflektera om huruvida det är möjligt att Norge drabbas av en förödande tsunami. Dock såg jag inte de sista cirka 20-30 min av filmen. Å ena sidan fick jag därför inget helhetsintryck, men å andra sidan känner jag inte heller att jag missade något.