Emma S
Användarprofil
Närmar du dig mjukt
Bok av Jacqueline Woodson
I ‘’Närmar du dig mjukt’’ av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson lär vi känna tonåringarna Ellie och Miah som stöter ihop första skoldagen och därefter inte kan sluta tänka på varandra. Känslorna växer och det dröjer inte länge förrän de drabbas av den första stora kärleken. Det finns bara ett problem; Ellie är en vit judinna och Miah är svart, något som väcker fördomar hos omgivningen och leder till ödesdigra konsekvenser.
Närmar du dig mjukt har flera starka sidor, däribland det faktum att Woodson skriver helt fantastiskt. Språket är mjukt och intimt, men också poetiskt och slagfärdigt. Ytterligare en styrka är Woodsons förmåga att skildra olika familjesituationer och hur dessa yttrar sig. Hur är det att ha skilda, kända föräldrar? Att ha en stor syskonskara, eller inga syskon alls? Skillnaden mellan att ha föräldrar som stöttar och finns där, och att inte ha det.
Det som hade kunnat utvecklas är Ellies judiska identitet samt att jag hade önskat fler scener med Ellie och Miah tillsammans. Vi får huvudsakligen bara glimtar av deras förhållande, och å ena sidan känns det därför som att de inte känner varandra särskilt väl. Å andra sidan är de fortfarande i lära-känna-stadiet, och det är så fint hur de läser av varandra, hur deras konversationer går in på djupet, hur naturligt allt känns, att det faktiskt inte gör någonting att kärleken ibland känns förstorad eller ytlig. Samtidigt som jag skriver inser jag att det är precis det som är poängen, att du inte behöver känna någon särskilt väl för att kunna falla pladask, och att som femtonåring upplevs saker och ting (känslor i synnerhet) ofta som större än vad de faktiskt är.
Att boken är utgiven år 1998, för mer än tjugo år sedan, märks knappast. Tvärtom upplevs berättelsen som nutida och boken hade likväl kunnat vara utgiven i år med tanke på den ojämlikhet och de orättvisor som fortfarande finns i samhället. Det är omöjligt att förbise den rasism som boken belyser, och de kontraster mellan svarta respektive vita som gestaltas. Miah glömmer aldrig att han är svart. Ellie glömmer det ibland, men bara när hon är i ett rum av svarta. Jag tycker en av de mest tänkvärda frågeställningarna är följande som ställs av Ellie: ‘’Men var fanns de i så fall, alla dessa svarta människor som var precis som oss, som var våra jämlikar? Varför var de aldrig ute och spelade golf med pappa på lördagarna eller sydde lapptäcken med Marion på torsdagskvällarna? Varför fanns de inte i vår värld, runt omkring oss, som en del av oss?’’.
Närmar du dig mjukt klassas som ungdomsbok men kan uppskattas av såväl tonåringar som vuxna. Boken är med sina 180 sidor en språklig pärla om förälskelse, rasism och identitetsskapande som väcker värdefulla perspektiv Det abrupta slutet kan inte undgå att lämna läsaren oberörd, men är framförallt en livsviktig påminnelse om att Black Lives Matter.
Betyg: 4 av 5. Jag kommer garanterat läsa mer av Jacqueline Woodson i framtiden.
Närmar du dig mjukt har flera starka sidor, däribland det faktum att Woodson skriver helt fantastiskt. Språket är mjukt och intimt, men också poetiskt och slagfärdigt. Ytterligare en styrka är Woodsons förmåga att skildra olika familjesituationer och hur dessa yttrar sig. Hur är det att ha skilda, kända föräldrar? Att ha en stor syskonskara, eller inga syskon alls? Skillnaden mellan att ha föräldrar som stöttar och finns där, och att inte ha det.
Det som hade kunnat utvecklas är Ellies judiska identitet samt att jag hade önskat fler scener med Ellie och Miah tillsammans. Vi får huvudsakligen bara glimtar av deras förhållande, och å ena sidan känns det därför som att de inte känner varandra särskilt väl. Å andra sidan är de fortfarande i lära-känna-stadiet, och det är så fint hur de läser av varandra, hur deras konversationer går in på djupet, hur naturligt allt känns, att det faktiskt inte gör någonting att kärleken ibland känns förstorad eller ytlig. Samtidigt som jag skriver inser jag att det är precis det som är poängen, att du inte behöver känna någon särskilt väl för att kunna falla pladask, och att som femtonåring upplevs saker och ting (känslor i synnerhet) ofta som större än vad de faktiskt är.
Att boken är utgiven år 1998, för mer än tjugo år sedan, märks knappast. Tvärtom upplevs berättelsen som nutida och boken hade likväl kunnat vara utgiven i år med tanke på den ojämlikhet och de orättvisor som fortfarande finns i samhället. Det är omöjligt att förbise den rasism som boken belyser, och de kontraster mellan svarta respektive vita som gestaltas. Miah glömmer aldrig att han är svart. Ellie glömmer det ibland, men bara när hon är i ett rum av svarta. Jag tycker en av de mest tänkvärda frågeställningarna är följande som ställs av Ellie: ‘’Men var fanns de i så fall, alla dessa svarta människor som var precis som oss, som var våra jämlikar? Varför var de aldrig ute och spelade golf med pappa på lördagarna eller sydde lapptäcken med Marion på torsdagskvällarna? Varför fanns de inte i vår värld, runt omkring oss, som en del av oss?’’.
Närmar du dig mjukt klassas som ungdomsbok men kan uppskattas av såväl tonåringar som vuxna. Boken är med sina 180 sidor en språklig pärla om förälskelse, rasism och identitetsskapande som väcker värdefulla perspektiv Det abrupta slutet kan inte undgå att lämna läsaren oberörd, men är framförallt en livsviktig påminnelse om att Black Lives Matter.
Betyg: 4 av 5. Jag kommer garanterat läsa mer av Jacqueline Woodson i framtiden.