Malin Eriksson

Boken utspelar sig i norra Sverige och som läsare får vi följa Thea som kommer tillbaka till Sverige efter många år på Nya Zeeland. Ett dödsfall har skett i släkten, men det var en person hon inte ens visste fanns, och med det kommer en hel del tankar och hemligheter som sipprar upp till ytan.

Thea lyckas snabbt skapa sig kontakter i den lilla byn och för mig blir den mest intressanta relationen mellan Thea och hennes nya granne. Ganska snart förstår man att det är något som inte är som det ska vara men jag tycker ändå de bygger upp en fin vänskap. Thea och Tim lyckas också skapa en väldigt speciell relation, särskilt eftersom de båda har ett ganska tungt bagage. Thea känner verkligen en sådan oerhörd skuld och man förstår att det är svårt för henne att släppa någon nära men bit för bit raseras muren.

I boken finns en hel del sexscener men jag tycker inte att det blir för mycket, och det för handlingen framåt. Det är med andra ord helt okej.

Boken är snabbläst och består av en bra blandning av feelgoodfluff, spännande karaktärer och en djup och stark historia som behöver komma fram. Lönnqvist skildrar relationerna mellan karaktärerna på ett väldigt bra sätt men jag hade önskat att boken fått mig att känna mer, att verkligen kunna tänka mig in i deras situationer.

Det här var min första bekantskap med författaren Stina Jackson, men definitivt inte min sista. Jag slås direkt av hennes språk och hur bra hon är på att beskriva miljöerna runt omkring, hur hon får stämningen att bli riktigt kuslig och enslig. Vi får en god bild av hur det ser ut där på myren, hur älgtornet tornar upp sig och de fallfärdiga husen. Det är melankoliskt.

Författaren berättar en historia i dåtid och en i nutid. I dåtid benämns huvudpersonen som ”flickan”, men ganska snabbt förstår man vem det är. I nutid får vi följa Liv Björnlund som av olika anledningar har fastnat i Ödesmark. Liv är en komplex karaktär, och det är även hennes far och de andra som bor i byn. De har alla har någon form av bagage och familjen Björnlund håller sig mest för sig själva. Vi får även följa Liam och hans demoner. Han har mycket planer för sig och sin dotter, men samtidigt är han väldigt vilsen och låter sig ledas lite för mycket av sin bror. Flera av karaktärerna har i alla fall något man fastnar för och jag skulle gärna ha velat gräva ännu djupare i deras bakgrund, få veta mer ändå.

Stundtals var boken lite väl långsam men å andra sidan passar det bokens innehåll. Det är väl förmodligen det som delvis gör att det blir en sådan stämning som jag upplever när jag läser. Om det hade gått snabbare hade man inte kunnat tänka efter på samma sätt, ta in miljöbeskrivningarna och så vidare.

Som sagt, detta var verkligen inte min sista bekantskap med Stina Jackson och jag ska försöka att inom kort ge mig på hennes debutroman Silvervägen. Därefter ska det bli oerhört spännande att se vad den här författaren kan hitta på. Riktigt bra!

Att läsa om människor som är sjuka är inget som är obekant för min del. Jag har till exempel läst och älskat The Fault in Our Stars (sv. Förr eller senare exploderar jag) av John Green och tyckt väldigt mycket om Everything, Everything (sv. Ingenting och allting) av Nicola Yoon. Jag vet inte vad det är som gör det, kanske att få läsa om en betydligt mer komplicerad tillvaro än min egen eller kunna sätta saker i perspektiv i efterhand. Jag lär mig också mycket nytt då jag bara måste söka upp saker som jag inte riktigt har koll på.

Boken framhäver Stellas känslor väldigt bra. Jag riktigt känner hennes ångest kring föräldrarnas skilsmässa och vikten hon lägger på sina axlar i och med detta. Hur hennes kontrollbehov styr en del av hennes liv, Abbys död som ligger som en tjock dimma över allt hon tar sig för och den känslan som måste infinna sig när man varit med och planerat en stor resa med sina kompisar som man sedan inte får vara med på för att man tvingas vara på sjukhuset. Det märks att hon har förlikat sig med tanken på ett liv på sjukhus, men vad har hon egentligen för val? När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..

Stellas och Wills relation utvecklas sakta men säkert, vilket jag tycker gör den mer trovärdig. Will har en hel del under ytan och det märks vid de stunder han blir mer allvarlig. I övrigt försöker han mest skratta bort sin sjukdom, vilket såklart påverkar Stella.

Jag är inte en läsare som gråter över böcker eller berättelser, men sedan jag fick barn har jag definitivt blivit mer blödig. Den här boken fick mig att börja gråta vid två tillfällen. Dels handlar det om Poe (ni som vet, ni vet) och dels var det slutet med ljusen. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila berättelsen men dessa två händelser framkallade alla möjliga sorters känslor hos mig. Jag rekommenderar varmt den här boken vidare, särskilt om ni tyckte om The Fault in Our Stars lika mycket som jag.