I Hyde

Det här är en bok som kommer leva kvar med mig hela livet. Det är något med språket som håller mig fången, de olika berättarperspektiven och hur pusslet långsamt läggs.

Jag har svårt att få ur mig mina tankar och känslor utan att komma med spoilers, det är en bok jag vill diskutera med andra och få gräva djupare i. Det är en berättelse som kommer en nära, om en flicka som påstår att hennes medvetande rest från en framtid vi inte vill nå. Är det sant eller är hon galen? Eller är det något annat, något hemskt, som ligger bakom hennes ord?

På allt detta så uppskattar jag det muslimska perspektivet. Det är en viktig bok med ett viktigt meddelande, levererat i ett fantastiskt paket. Älskar den.

Den här boken är något alldeles särskilt
Älskar växlingen mellan ung och vuxen. Tankar kring relationer som går att applicera på alla åldrar, och hur vi får se dessa från olika perspektiv. Och, identitetssökandet - en del av tonåren som bara måste få representeras mer av karaktärer som Palle (och Lova, som vi får lära känna mer genom de andra), och få försvaras av karaktärer som Hanna.

Och jag älskar det fullständigt vardagliga i samkönade relationer, samtidigt som starka röster säger ifrån och står upp för sig själva och andra. Allt gestaltas dessutom snyggt, alla karaktärer lever och är tydliga.

Hela jag jublar över böcker som denna, även om jag inte riktigt kan få fram mina tankar ordentligt.

Har du läst Sanna Mac Donalds böcker än? Om inte, så gör bara!

Att läsa är att resa. Det kan nog inte stämma in bättre än med den här boken, "Jag ropade", av Frida Hallberg.

Med meningar så vackra att jag i början satt och läste dem om och om igen, förtrollades jag från start. Det tog mig längre tid att läsa, för jag tog mig den extra tiden. Som jag skrivit tidigare: Det här är en bok att verkligen avnjuta.

Magisk är ett ord jag vill använda för att sammanfatta den med. Språket är magiskt vackert, budskapet är magiskt vackert, världen som Vilja reser till är magiskt vacker. Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken innan ni sover - för vilka vackra drömmar jag har fått, av att få besöka den världen!

Jag har också tidigare skrivit hur jag fascineras och imponeras av författare som skriver fantasy, som hittar på sina egna världar. Här finner ni allt och lite till, och förutom det fantastiska språket älskar jag också detaljerna, och även hur människor benämns som en av de levande arter bland flera, inte som "huvudarten" - utan allt levande är på samma nivå.

Det här är en bok som måste få synas mer än vad den gör. På något sätt känns den något lågmäld, och det här med "jordnära fantastik" kan nog vara en väldigt precis beskrivning av det. En bok som fick mig att flyga högt, men samtidigt med två stadiga ben mot marken.

Jag tror inte man behöver vara en inbiten fantasyläsare för att uppskatta "Jag ropade", då jag själv inte är det. Visst kanske den inte passar alla (vilken bok gör det?) men jag tror att den passar en bra vidare publik än så.

"Jag ropade" är kärlek. Kärlek för andra människor, för djur, för vår planet. För oss själva, vårt eget inre. Jag insåg det inte själv från början, men märkte snart att varje gång jag läst, så uppfylldes jag av en så stark känsla av förälskelse.

Snälla, fina, kära ni: Missa inte Frida Hallbergs böcker. Efter att jag läst ut "Jag ropade" dök jag genast in i nästa. Jag njuter och längtar efter mer på samma gång. Frida Hallberg blev genast en favoritförfattare, och jag vet precis vem jag ska köpa hennes böcker till ❤️

En av livets viktigaste böcker. Så smärtsam läsning - ändå skonar författaren oss läsare genom ett vackert språk, och med bokens lilla format. Det är inte svårt att räkna ut att det våld hon utsatts för inte ryms inom bokens pärmar på långa vägar, att vi endast får läsa om en liten del av allt som faktiskt skett.

Jag tycker inte vi förtjänar den lindringen - men jag är tacksam för den. Jag grät mig igenom flera ställen, mår så fruktansvärt illa över att detta sker. Men det gör det. Det händer överallt, hela tiden, varje dag. Vi får inte blunda för mäns våld mot kvinnor. Alla borde läsa denna bok (kanske inte de som själva blivit utsatta), om inte annat för att lära sig känna igen de livs(!!!)viktiga tecken på att våld i hemmet sker.

Jag är rädd. Men boken ger mig samtidigt något positivt: Zion. Att personer som Zion finns. Det brutala mörker som boken innehåller, ramas ändå in av hans ljus. Men alla vågar inte agera. Blundar hellre. Vill inte lägga sig i. Vi får inte glömma vilken tur hon faktiskt hade. Hon överlevde. Alla gör inte det.

Jag inspireras och imponeras av författarens mod, styrka och kraft. Att hon vågar kämpa.

"Spår av dina händer" - Läs den.

Som jag njöt av denna bok!

En fantasybok utan att jag riktigt tänker på det. Mariell och alla de andra är ju precis som du och jag, kommer från samma värld som vi. De råkar bara vara döda 🤷🏽‍♀️ Inte en enda gång stannar jag upp och ifrågasätter det som sker, allt känns fullkomligt logiskt och allt har dessutom sin förklaring. Författaren har gjort ett fantastiskt jobb - allt i Dödsriket är klockrent detaljerat, alla karaktärer är egna och - hm - levande. På allt detta levereras en spännande och väl genomtänkt (och genomförd!) story med många intressanta och oväntade vändningar, och mitt i allt ett uppfriskande språk ur en självsäker sextonårings perspektiv.

Kort och gott imponeras jag om och om igen över författarens fantasi och det enorma jobb hon gjort i att bygga upp denna värld. Vi lämnas mitt i allt det spännande och jag LÄNGTAR efter uppföljaren! Kan lätt tänka mig detta som film. Av någon anledning går mina tankar ofta till Hunger games, trots att själva berättelsen inte är lik alls. Men nog tycker jag bättre om "Livstjuvarna" - tycker det finns något alldeles unikt över den, och ser verkligen fram emot att se hur det fortsätter!

Sanna Mac Donald är träffsäker och klockren i sitt språk, det är helt galet att det här är en debut. Berättelsen, berättelserna... Både separata och sammanflätade i sin helhet är de så starka, otroligt berörande. Och äkta. Ämnet så viktigt, och förkrossande att detta varit verklighet för så många. "Om allt vore annorlunda" är en absolut fullträff. Borde bli obligatorisk läsning för unga, och filmatiseras som miniserie. Det tror jag den skulle bli underbart vacker som. Författaren har fångat så mycket inom dessa pärmar, och jag saknar ingenting.

Att Frida Hallberg, en favoritförfattare, skulle leverera ännu en favoritbok var inte förvånande. Men vilken nivå på leveransen!
Hallberg har ett alldeles särskilt sätt att skapa magi, jag kan på riktigt känna pirret från de världar hon skapar, och livet med Kajla i Norvala var inget undantag. Jag landar stadigt på båda fötterna, följer enkelt och smidigt med huvudkaraktären i allt som händer. Jag slukar inte boken - den, berättelsen, slukar mig. Jag försvinner in i den, litar på allt som berättas för mig, känner mig säker på att detta är en värld som faktiskt funnits och att människan (tyvärr) vann, troll och trejar får inte längre dela världen med oss. Och dessa troll. Troll är ingenting annat än vackra, ståtliga varelser för mig, numer.

Jag har njutit mig igenom "Vald av vargar", även om jag också gråtit en hel del. Hallberg berör, överraskar, och levererar en alldeles fantastisk första del i sin nya trilogi. Det enda dåliga är att jag nu måste vänta på att få veta hur resan fortsätter...

Rekommenderas VARMT!