Carina

2 flickor växer upp i London och båda har stora drömmar om att bli dansare. De tillbringar mycket tid tillsammans genom att titta på gamla VHS-filmer med stora dansare som t ex Fred Astaire Ginger Rogers, men det är bara den ena av flickorna som har talang för dansen.
Den andra, berättaren, vars mamma studerar hela tiden och så småningom engagerar sig politiskt, blir i stället assistent till en megastjärna, Aimee, som har ambitioner att starta en skola för flickor i en afrikansk by.
Vännernas vänskap är komplicerad och de skiljs och möts genom åren och de som tidigare tyckte att de hade så mycket gemensamt upptäcker att de är så olika två människor kan bli.
Det här är en berättelse bl a om skillnader mellan samhällsgrupper, mellan etniciteter, olika livsstilar och samtidigt om relationer, vänskap och svårigheter att försöka utveckla (eller stanna kvar i) sin identitet när alla andra verkar ha hittat sig själva för länge sedan.
Vi får följa med på en resa, både genom 80-90talen till idag, men också till olika miljöer, kulturer och sammanhang

Här har vi ytterligare en bok i serien om överläkaren i psykiatri, Natalie Svensson, kriminalkommissarie Johan Axberg och de övriga i gärningsmannaprofilgruppen. Du kan ha fördel av att ha läst de tidigare böckerna (om du tycker att det är viktigt att ha litet bakgrundshistoria till de olika karaktärerna), men det fungerar ypperligt att läsa boken även om du inte har det. Den handlar om ett fristående fall och även om det görs referenser till tidigare böcker är det lätt att följa med i handlingen.
Flera döda hittas i sin säng med händerna knäppta kring en blå ros. Till en början ser det ut som om de har dött en naturlig död, men det stämmer inte riktigt med de arrangerade rosorna. Dessutom hittas de döda över hela Sverige. En fotbollsspelare i Skåne, en dansös i Göteborg, en pilot i Kiruna… Vad, om något, har de gemensamt? Har motorcykelklubben Deadly Roses något med dödsfallen att göra och var kommer nästa dödsfall ske?
Som i de övriga böcker jag läst av Moström flyter handlingen på och det är lätt att dras med i spänningen. Trivsam läsning

Marta får ett brev och förflyttas tillbaka i tiden. Hon har länge levt helt isolerad och har haft fullt upp med att försöka härda ut och överleva efter det skamfulla och fruktansvärda som hänt. Allt i hennes liv har gått fel och brevet blir en påminnelse om allt som gått förlorat, allt hon missat, allt som skulle kunna ha varit. Brevet kommer från Mervas, en plats hon aldrig hört talas om, där Kostis, hennes ungdomskärlek, nu tydligen vistas och han vill att hon ska komma. Ska hon våga? Ska hon äntligen slippa gömma sig för sig själv och sitt förlorade liv?

Jag fick Elisabeth Rynells ”Hohaj” i julklapp av en kollega 1997 och tyckte väldigt mycket om den. Hohaj, precis som Mervas, är öde platser långt upp i norr och båda böckerna handlar om människor, relationer och är fulla med vackra beskrivningar av miljöer. Språket fascinerar ofta. Den här boken är minst lika bra,

”Aldrig hade hon varit så förfärande, försvinnande liten som det hon nu var. Hon kände, att här kunde hon utplånas, landskapet kunde i sin väldighet bara i en vindpust lösa ut henne, hon skulle få tigga de små, dovgröna tallarna om nåd. Samtidigt kände hon hur hon växte ut i väldigheten, hur hon sträcktes och tänjdes och fylldes av den, som kunde hon rymma den, som kunde hon rymma allt detta.”

Litet drygt 250 sidor kunde gärna fått vara minst det dubbla. Utläst på mindre än 3 timmar.

Råttkungen är den andra delen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. Själv har jag inte läst den första (Eldslandet), men eftersom det är en fristående berättelse går det finfint ändå. En ung kvinna hittas död i en lägenhet. Hon har över 20 knivhugg och genast faller misstankarna på hennes dotters far, som sitter i fängelse men har haft permission under tiden för mordet. Boken beskriver förtryck och fysiskt våld mot kvinnor och även Incelrörelsens kvinnohat. Det här är en spänningsroman med samhällsengagemang men som ändå är lättsmält och tempot är rätt högt. Jag tyckte också väldigt mycket om hur kärleksrelationen mellan uteliggarparet Eva och Börje skildrades. Bitvis spännande och trevlig läsning.

Här får vi följa 6 olika huvudpersoner (som alla har varsin berättarröst i boken) i Turkiet under senare delen av 70-talet. I ett stort hus bor Fatma en äldre änka, tillsammans med Recep, den ene av hennes döde mans utomäktenskaplige söner. Recep är Fatmas ”hemhjälp”, han är född kortväxt och Fatma och han kommer egentligen inte särskilt väl överrens. Receps brorson Hasan är en upprorisk och fascistisk man som tillbringar mycket tid åt att pressa människor på pengar och att skriva fascistiska meddelanden på nätterna. Hasan är hemligt förälskad i sin barndomskamrat, den revolutionära Nilgün, som är ett av 3 av Fatmas barnbarn. Hon och hennes bröder, den alkoholiserade och överviktige historikern Faruk samt Metin, som studerar och drömmer om att flytta till Amerika, besöker sin farmor under sommaren och det är här som huvudhandlingen utspelar sig. Boken är skriven 1983 och Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur 2006.

Jag stör mig litet på hur Pamuk blandar tempus i samma mening och ibland gör det att jag stannar upp och läser samma mening flera gånger för att se om jag sett rätt. Det här är relativt lågmäld bok. Välskriven, bitvis litet långtråkig, men jag tycker ändå att den är läsvärd och intressant. Att de olika kapitlen hela tiden ”hoppar” mellan berättarjagen gör ändå att mitt intresse att läsa vidare inte avtar. De olika personerna är så olika, men har ändå ganska mycket gemensamt, vilket Pamuk fångat väl i sitt berättande. Boken har något litet sorgset över sig.

Kriminalkommissarie Karin Adler blir inkopplad när en skolklass på utflykt hittar en huvudlösa kvinnokropp vid något som kallas ”offerstenen”. Huvudet hittas sedan i trädgården i kvarteret ”Häxan”. Det ska visa sig att huvudet och kroppen inte hör ihop och snart dyker ytterligare en huvudlös kropp upp. Dock i en helt annan del av Sverige. Vid tiden för båda morden har en grupp medeltidslajvare befunnit sig i närheten. Finns det ett samband? Parallellt berättas en historia som utspelar sig längre bak i tiden. En liten pojke hålls fängslad och inlåst i en källare under flera år. Hur hänger historierna ihop? Jag tycker att boken bitvis är riktigt välskriven, men upplösningen är alldeles för uppenbar och den blir tydlig tidigt i boken. Trots detta är det trevlig underhållning och lättläst.

Det här är den första av två fristående romaner. Det är i slutet av 1960-talet i Trakten, någonstans i nordöst. Den amerikanska flickan Eddie hittas drunknad i träsket. Strax efteråt hittas Björn hängd. Flera år senare leker Sandra och Doris en massa olika lekar och en av dem kallas ”den amerikanska flickan”. De blir nyfikna och försöker få fram detaljer om vad som verkligen hänt den där gången när både Eddie och Björn dött. Det slutar i en ny tragedi.

Det här är en omtumlande bok på många sätt. Det är så mycket som händer (eller händer det bara i tankar och inte i verkligheten), så mycket känslor i rörelse och så musiken.

Boken berör mig på ett sätt som gör att jag behöver ”vila” innan jag läser den andra romanen. Om jag läser den. Jag behöver den inte. Just nu i alla fall. Jag är uppfylld av den här.

Det är inte helt enkel läsning alla gånger, men det är fantastisk läsning även om jag kan se att boken inte passar alla. För egen del är det i alla fal perfekt

Hadara var två år gammal när han skiljdes från sin mor i en sandstorm i öknen. Alla trodde han var död, men i själva verket blev han adopterad av en strutsfamilj och lever med strutsflocken i ungefär10 år. Han blir snabbt strutsmamma Makoos favoritson eftersom han, olikt hennes andra strutsbarn, kan hjälpa till på ett helt annat sätt (han kommer bl a på att han kan fylla tomma strutsägg med vatten och bära dem med sig för kommande behov).

Han lär sig snabbt att kommunicera med strutsarna (och även andra djur, visar det sig, eftersom han blir vän med både en skygg gasellhona och en lejonunge) och tar efter bl a strutsars matvanor, danser och löpsteg.

En dag upptäcker en amerikansk jägare som är på besök i öknen Hadara och jägaren börjar smida planer för hur pojken ska kunna tillfångatas och tas hem till USA för att visas upp, bli känd och dra in pengar till jägaren. Jägaren återkommer till öknen med ett filmteam för att söka rätt på pojken.

Det här låter väl som en alldeles underbar saga om det inte vore för att det är alldeles sant. Nåväl, författaren har blandad litet fantasi med verklighet (för vem vet t ex vad strutsar tänker) men Hadara har verkligen funnits på riktigt och han levde verkligen i en strutsflock i drygt 10 år. Författaren har dessutom träffat hans son.

Boken är i och för sig ursprungligen skriven för barn i åldern 11-13 år, men jag tror att den går hem i alla åldersgrupper. Den är oerhört charmig och lättläst och det är fascinerande att följa Hadaras äventyr.

I Provence en varm augustidag 1963 blir en 10-årig pojke kidnappad, våldtagen och gravt misshandlad (förövaren tror att pojken är död när han lämnar honom) och avlider senare av sina skador på sjukhus. Fokus läggs på en alkoholiserad tjuvskytt som blir oskyldigt dömt och den verklige mördaren går fri. Kommissarie Dominic Fornier är hela tiden övertygad om att man dömt fel man.

30 år senare är en brittisk familj med om en bilolycka i Kalifornien. Föräldrarna avlider och pojken blir svårt skadad men överlever och flyttar hem till sin farbror. Pojken plågas svårt av mardrömmar och en okänd pojke dyker hela tiden upp i drömmarna och genom hypnos börjar den okände pojken i drömmen berätta, på franska, om mordet som hände i augusti 1963. Ska det här kunna ge Dominic Fornier möjlighet att kunna fånga den verklige mördaren?

Reinkarnation? Kan de döda kommunicera med de levande? Oavsett vilket är det här en spännande kriminalhistoria som passar alldeles förträffligt som sommarläsning (och säkert andra tider på året också).

Yacoubians hus är byggt på 30-talet i västerländsk stil och ligger i Kairos gamla europeiska delar. Från början var det en bostad för rika och högt uppsatta ministrar, men kvarteret och huset börjar förfalla och här bor nu en salig blandning människor. Vi får träffa portvaktsonen som vill bli polis, men som trots goda studieresultat nekas en plats på utbildningen eftersom hans far ”bara” är portvakt och som sedan utvecklas till radikal muslim, den vackra, fattiga flickan som lär sig att samhället styrs av männens sexuella lustar, den åldrade aristokraten, den homosexuella mannen vars pojkvän slits mellan relationen, sin militära karriär och tankarna om att deras förhållande och sätt att leva är förkastligt och stor synd enligt Gud, den klurige affärsmannen och erfarne politikern. Det här är en berättelse om korruption, om sexualitet, om politik, om religion men också en humoristisk och välskriven berättelse om de olika karaktärerna och deras liv och vedermödor. I förordet till boken står ”I Egypten rörde Yacoubians hus upp många känslor när den kom ut på grund av sin poiltiska, religiösa och sexuella frispråkighet.” och det kan jag förstå. Boken är ändå skriven med en värme och humor som får mig att tycka mycket om den.