Carina

”Man ska komma ihåg att det är magen som styr världen.”

Jag visste att Winston Churchill älskade mat, att han drack stora mängder alkohol och hade en förkärlek för cigarrer.

Här får vi, i en blandning av politiska och kulinariska händelser, veta mer om denne man, fostrad och uppvuxen i en viktoriansk aristokratisk miljö.

Intressant och bitvis humoristiskt.

I Kigali, Rwanda, bor mrs Angel. Rwanda är fortfarande märkbart påverkat efter folkmorden 1994.

Mrs Angel bakar tårtor som ingen annan och hennes kundkrets ökar ständigt eftersom alla som ser och smakar hennes tårtor berättar vitt och brett om dem. Odile, en av Angels väninnor säger ”Rwanda skulle ta guld i OS om skvaller var en sport”.

Angel och hennes mans två barn är båda döda och de har därför blivit föräldrar till sina barnbarn.

Förutom de dagliga bestyren är närvaron av HIV och AIDS (trots att det är mycket ”hysch hysch), malaria, oron för Ebola i grannlandet Uganda, förlusten av familjemedlemmar under folkmorden och fattigdom saker som ständigt gör sig påminda.

Det här är en underbar roman med drag av Damernas detektivbyrå, men med mycket större allvar samtidigt som humorn och charmen också finns där.

Karaktärerna är många och färgsstarka och jag smålog för mig själv många gånger

Den norske ambassadören på Island hittas död efter vad som först verkar som en sexlek som gått väldigt fel och sedan hittas även den norske ambassadören i Wien död.

Oslopolisens Lisa Lunde tar hjälp av psykologen Sander Mørk för att reda ut fallet. Kan det verkligen ha med tsunamin att göra som det först verkar?

En typisk sommarbok. Lättläst, spännande och huvudpersonerna är väl karaktäriserade

Andreas uppväxt är präglad av mobbing i skolan och en pappa som lämnar familjen då och då för en älskarinna i Italien.

Här möter vi henne på en psykiatrisk klinik där hon är för behandling av sina ätstörningar.

Hon träffar patienten och rumsgrannen Casper, som är den vackraste hon någonsin sett. Så småningom gifter de sig och äktenskapet domineras av en destruktiv, men ändå stor, kärlek, brist på tillit och mängder av tabletter och alkohol.

Samtidigt som jag blir otroligt illa berörd av hur Andrea mår vill jag inte sluta läsa för jag vill så gärna att hon ska få bli lycklig, känna kärlek och få ro.

Boken är skriven på ett litet osammanhängande och vilset sätt, även om det inte på något sätt är svårt att hänga med, och jag får för mig att det är så det ser ut i Andreas tankar.

En bil kör i hög hastighet rakt in i 3 gästarbetare som väntar på att bli upplockade och körda till sina jobb. 2 av dem dör och den tredje skadas svårt.

Samtidigt misstänks ledaren för ett högerextremistiskt parti vara involverad i två mord med tydliga nazistiska inslag.

Finns det något som sammanbinder de båda fallen?

Zigic och Ferreira från hatbrottsenheten kopplas in.

En utmärkt deckare med bra tempo, trovärdig, om än inte så munter, handling och väl beskrivna karaktärer.

Det här är den 19:e boken i serien om Damernas Detektivbyrå. Jag har fått mitt ex från England och har inte sett någon svensk översättning.

Det kommer till Precious Ramotswes kännedom att man vill bygga ett stort,
lyxigt hotell (The Big Fun Hotel) i Gaborone precis bredvid kyrkogården.

Precis som många andra invånare i staden känner Mma Ramotswe att det är inte är att
visa de framlidna tillräckligt med respekt att bygga ett hotell med ett sånt namn precis där. Något måste göras.

Hennes väninna, Mma Potokwani, försöker övertyga henne om att Botswana behöver
en ny typ av politiker och att Mma Ramotswe är den perfekta kandidaten och
till slut låter sig Mma Ramotswe övertalas och ställer upp i val.
Parallellt med valrörelsen pågår detektivarbetet som vanligt.
En
smitningsolycka ska lösas, lärlingen Charlie är kär och Mma Grace Makutsi
fortsätter referera till Botswana Secretarial College (där hon avslutade sin
utbildning med 97% på slutproven) som ett college alla borde studera vid,
oavsett kön, det dricks massor av Roibooste och Mma Ramotswes vita van
rullar på. Hon är dessutom, liksom Mma Potokwani, fortfarande traditionellt byggd 😉. Böckerna om Damernas Detektivbyrå är oerhört charmigt skrivna. Alla personer
har tydligt beskrivna egenskaper och man lär känna dem väl.
Det finns en
värme i dialogen och jag älskar att "försvinna iväg" till det lugna tempot i
Botswana när jag läser.

Akin och Yejide träffas på universitetet och blir stormande förälskade. När de varit gifta i 4 år och ännu inte fått barn och har fått svar från läkare att det inte finns några medicinska skäl till varför graviditeten uteblir stiger Akins mamma in med förslag om brygder och hopkok av diverse slag och Yejide startar t o m en pilgrimsfärd för att något ska hända, men inget hjälper.
Då presenterar släkten, som är övertygad om att Yejide är orsaken till barnlösheten, en ung kvinna som ska bli Akins hustru nummer 2. Det anses nämligen, på alla sätt och vis, att om hon föder Akin ett barn kommer det säkerligen att ”smitta av sig” på Yejide så hon också blir gravid.
Yejide blir förtvivlad och Akin vill absolut inte, men vågar inte gå emot släkten och resultatet blir förödande. Svek, otrohet, gräl och bitterhet. Ska Yeijide och Akin hitta tillbaka till varandra och sin kärlek?
Det här är en helt underbar bok (jag läste ut den på några timmar). Dialogerna är rappa, råa och känslofyllda, personer och platser väl beskrivna (jag tycker mig känna av sinnesstämningar och t o m känna dofter och stanker) och det är intressant att få ta del av en så, för mig, annorlunda kultur och samtidigt få inblick i oroligheterna politiskt i Nigeria under 80-talet.
Läs den!

Louise Doughty är författaren till Apple Tree Yard (Kvinna inför rätta). Stone Cradle, som jag inte sett översatt till svenska, är berättelsen om två starka kvinnor i samma familj, men med helt olika bakgrund.
Vi får möta Clementina, från början en ung romsk kvinna som blir gravid och föder sonen Elijah på en gravsten på en kyrkogård – ”the Stone Cradle”. Elijah växer upp, träffar Rose, en icke-romsk kvinna, som rymmer hemifrån för att leva med Elijah.
Clementina och Rose har otroligt svårt för varandra och deras skillnader och ständiga gräl gör att Elijah slits mellan lojaliteten mot sin mor och kärleken till sin hustru.
Elijah och Rose får flera barn och så blir Rose sjuk…. En sorgsen och samtidigt vacker berättelse. Vi får inblick i hur svårt det är att överleva som romer, eller ”travellers” som de kallar sig själva, i början på 1900-talet med hunger, regn och kyla, fördomar och svårigheterna att smälta in. Vi får också uppleva svårigheterna med ett ”blandäktenskap” vid den här tiden.
Louise Doughty får dig att dras in i känslorna hos personerna i boken och det är väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. En favoritbok.

Martin är socialarbetare på sexköparsektionen. Han är gift och har en tonårig dotter samt en utflyttad bonusdotter. Äktenskapet liknar mer kamratskap än kärlek.
En av hans bästa vänner är toppolitiker och är notoriskt otrogen. Martin är hemligt förälskad i den 15 år yngre kollegan Zerya.
En kväll hoppar en av Martins klienter framför tunnelbanan och överlever, mirakulöst nog. Han svärvar mellan liv och död och hans fru ber förtvivlat Martin att ta hand om deras hund Rulle, eftersom hon själv knappt är kapabel att ta hand om sig själv. Rulle och Martin utvecklar ett alldeles speciellt förhållande.
Boken är lättläst, ger inblick i vardagen, och för all del i arbetet, för Martin och människorna runt omkring honom. Han är på väg in i någon form av medelålderskris, även om han inte är fullt medveten om det själv från början. Han drar sig undan mer och mer och när Rulle dyker upp används han som en naturlig ursäkt för att gå på timslånga promenader i skogen. Bara Martin och Rulle.

Fem små fotavtryck i en betongplatta. Efter det är Daniel spårlöst borta. Kriminalkommissarie John Marvel är fortfarande engagerade i ett tidigare fall med en försvunnen flicka och hans chefs fru hund försvinner också. Vi har också ett medium och Daniels mamma som upplever saker som inte kan beskrivas på naturlig väg.
Det här är en lättläst bok som är full med det som ett tag präglade många brittiska deckare. En egensinnig kommissarie med spritproblem, svårigheter att samarbeta och ett komplicerat förhållande till kvinnor. Däremot är språket ibland onödigt enkelt och det stör mig att översättaren gjort missar som t ex ”du fick hummus till kvällsteet” när jag är tämligen övertygad om att det var hummus till middag som serverats. Jag kan tydligt se de ursprungliga engelska svordomarna och hur de haltar betänkligt i översättningen.
Boken är ett helt OK tidsfördriv, men inte bättre än så. Tyvärr.