Elisabeth Johansson

I en nästan poetisk text får man följa samer från 1911 till 2015. Naturen genom de olika årstiderna skildras liksom familjernas liv med renarna och deras förflyttningar från skogslandet till fjällen, och senare arbete hos Vattenfall, i gruvor och i barnomsorg. Det som tar tag i läsaren är mycket som är kopplat till ”överheten”, det vill säga det svenska samhället med olika myndigheter.
En ung flicka undrar om deras=samernas historia och liv inte alls verkar ha funnits för andra än dem själva. Språket ställs mot den obegripliga svenskan. Vissa väljer bort sitt språk för att lättare passa in. Vattenfalls inverkan på naturen då vatten döms upp och renarna måste hitta nya vägar. Gammal kunskap som på nytt tas till vara. För mig var boken en ögonöppnare. Sidantalet är omfattande men texten per sida är starkt begränsad. Klart läsvärd.

I romanen får man följa en ung kvinna, Izolda Regenbergs, det sista krigsåret då hon befinner sig i ett ghetto skild från sin man. På olika sätt anstränger hon sig att få uppgifter om var han befinner sig och att ta sig dit. Hon antar en ny identitet, Maria Pawlicki och med list, lögner och mod gör hon allt hon kan för att hitta honom. Hon arresteras, fängslas, hamnar på sjukhus, kommer i tvångsarbete utan att ge upp. I många situationer ställs ”Maria” inför frågan hur en polska ber Ave Maria, hur en polska ställer ifrån sig handväskan o.s.v. då hennes egna erfarenheter dittills varit inom den judiska gemenskapen.
När ryssarna har befriat delar av Europa har hon lyckats ta sig till Wien där hon så småningom hittar sin man, men återföreningen blir inte som hon tänkt sig. De försöker bli en familj och två döttrar föds och de försörjer sig inom textilhandeln. Innan boken, som har verklighetsbakgrund, slutar har mannen lämnat familjen och Izolda har emigrerat till Israel där en dotter bosatt sig. Livet är bra på många sätt, men utanförskapet i att inte tala hebreiska märks.
Det som Izoldas levnadsöde lyfter fram är mod, uthållighet, att våga ta risker, att inte ge upp. Texten är skriven i korta avsnitt där huvudpersonen emellanåt reflekterar i fåtöljen t.ex. över vad hennes pappa lärt henne, och den suger tag i läsaren från första sidan.

I boken finns sex Vinter- / Sommar-program i P1 där författaren tar upp sådant som männen, kvinnorna, julklapparna, misslyckanden och diagnoserna i sitt liv. Det är både allvar och humor och till exempel diagnoserna väcker förståelse för barn som har ”spring i benen”, som han uttrycker det. Bokens innehåll är lättillgängligt, igenkänningsbart och värt att ta del av.