Anna W

Jenny Holmqvist har skrivit en mycket fin debut där vi får följa med en familjs historia över två generationer och kontinenter. Historierna blandas och det tillför en dimension när man som läsare förstår hur de hänger ihop.

Fjärilsvägen är adressen i Sölvesborg där Patrik Lundberg växer upp tillsammans med mor, far och syster. Lundberg skriver till sin nu döda mor i du-form och binder samman familjens uppgång och fall och sin egen klassresa med samhällets och politikens utveckling.

De två finländska författarna som känner till men inte känner varandra brevväxlar och breven publiceras i denna bok. Den ene 40+ och fyrabarnsfar, den andre 60+ och nyligen omgift. Ett modigt mansprojekt i en orolig tid kan tyckas - men det har de så också tänkt på!

Breven kommer att handla om stort och smått men mest stort. Föräldraskap, författarskap, #metoo, klimatförändringar. Åldersskillnaden ger en fin dimension.

Tyckte allra bäst om när de diskuterade sina författarskap. Kan en författare stå i vägen för sin bok? Att skriva självbiografiskt är det som att skriva ”dopad”?

Det är 40-tal på den Kanadensiska landsbygden och vi får följa Dels uppväxtår. Först på rävfarmsgården i en miljö som präglas av taffliga män. Senare i huset i Jubilee med mamman och den inneboende fröken Fern. 🍂 Det är en fantastisk liten bok som Alice Munro skrivit. En bok jag kommer läsa om - en ny läsning kommer med säkerhet väcka nya tankar och känslor.

En riktig längta-hem-till-bok!

Annie har just fått veta att hon är gravid och reser till hemgården i Tornedalen för att träffa familjen som hon inte sett på många år. I Aapajärvi får vi lära känna föräldrarna och de 12 syskonen (+2 i himlen).

Nina Wähä berättar med ett flödande och underfundigt språk.

Man kan riktigt känna det kärva, hårdhudade bondesamhället där männnens tysthet styr. Pappa Pentti är dock inte bara en ordlös husbonde och familjens överhuvud. Han innehar även ett enormt mörker. Mamma Siri är den som stått för sammanhållning och omsorg. Även om den ofta stått sig lite kort till de mångtaliga syskonen. De nio bröderna och de tre systrarna utgör en brokig skara. De träder in i boken en efter en med sina olika förutsättningar och förmågor.

Jag älskar de snabba skiftena och det finurliga språket!

Här får vi följa Monika från det att hon är 13 och bor med sina föräldrar och två äldre systrar i Fredrikstad tills dess att hon är 51 och flyttar ihop med den harmoniske Lars i Oslo. Däremellan händer livet. Marstein låter oss tränga in i Monikas inre liv och hennes sökande efter lycka och mening. Detta genom att ta oss med i Monikas relationer och hur hon speglar sig i dessa. Relationerna till systrarna, föräldrarna, mostern, den egna dottern och inte minst en rad män. Hennes tankar kring samspelet med föräldrarna och dottern är det som blir starkast för mig. Det känns som en ynnest att få lära känna Monika vid alla hennes åldrar. Marstein skriver med en lätthet som får berättelsen att flyta på utan att orden stör.